Dependens (fr. dépendance, af lat. dependere, bero), beroende, osjälfständighet, afhängighetsförhållande. — Dependentier [-tsier], smärre jordlägenheter, som höra till en större egendom; under ett rike hörande besittningar. Jfr Pertinentier. Dependentier. Se Dependens. Depens [uttalas äfven depa'ȵs], fr. dépense, utgift, omkostnad. — Depensera [depaȵsēra], göra omkostnader, vidkännas utgifter, utgifva (penningar); slösa. — Depensiv [depaȵsīv], kostsam. Deperthes [dəpä'rt], Pierre Joseph Édouard, fransk arkitekt, f. 1833, har utfört restaurering, dekorering eller nybyggnad af offentliga lokaler, i synnerhet kyrkor, såsom en kyrka i Rambouillet (1865), Hôtel de ville i Reims (1866), Hospital i Brest (1869), Nya kyrkan S:t Martin i Brest (1870) m. fl. Märkligast är hans och Ballus återuppbyggande af det under kommunupproret ödelagda Hôtel de ville i Paris. Deperulation (af lat. de, från, och perula, ränsel). bot., knoppars utsprickning, bestående i knoppfjällens afkastande. Deperulationen kan vara kalyptral (af grek. kalyptra, betäckning, slöja), såsom hos barrträden, hvarvid knoppfjällen aflyftas som en mössa, eller tubulär (af lat. tubulus, rör), då knoppfjällen blifva kvar vid skottets bas såsom ett kort rör. G. L—m. Depesch (fr. dépêche, af dépêcher, påskynda), ämbetsskrifvelse från ett utrikesdepartement till de under detsamma lydande diplomatiske agenterna i främmande länder, och omvändt. Ett meddelande till utländsk diplomat kallas not. I en del kanslier benämndes förr utrikesstyrelsens afgående skrifvelser reskript och de från diplomaterna anlända relationer. Vid sidan af de officiellt hållna depescherna märkas de personliga handbrefven med en mera förtrolig karaktär. — Inom folkrätten häfdas som följd af diplomaternas exterritorialitet en bestämd depeschsekretess, d. v. s. rätt att med post eller kurir sända ämbetsskrivelser mellan hemlandet och sändebuden i utlandet utan risk, att dessa skrifvelser af obehöriga brytas och granskas. — I vidsträckt bemärkelse betyder depesch viktigare handling i allmänhet, som befordras med kurir eller på annat hastigt sätt. Med hänsyn till fortskaffningssättets snabbhet användes ordet telegraf-depesch stundom, i Tyskland nästan alltid, för att beteckna telegrafiskt meddelande. I denna mening brukas ordet t. ex. om Ems-depeschen (se d. o.). Depew [dipjō'], Chauncey Mitchell, nordamerikansk finansman, f. 23 apr. 1834 i Peekskill, staten New York, tillhör en hugenottsläkt, som öfverflyttade till Amerika efter upphäfvandet af ediktet i Nantes (1685). 1858 blef han praktiserande advokat, var under 1860 års valstrid en af de ifrigaste agitatorerna för Lincolns val, fungerade 1863—65 som statssekreterare i staten New York, men afböjde sedan en ministerpost i Japan för att i stället som juridiskt ombud (från 1866) egna sig åt de Vanderbiltska järnvägarnas tjänst. På denna bana steg han 1885 till president för en af Förenta staternas största järnvägssammanslutningar, "New York central and Hudson river railroad company", och är sedan 1898 ledare för ytterligare tre stora järnvägsbolag. D. åtnjuter inom det republikanska partiet mycket stort anseende och var 1888 starkt påtänkt som dess presidentkandidat. Han trädde emellertid tillbaka för Harrison och afböjde efter dennes val 1892 den honom äfven erbjudna platsen som statssekreterare i Harrisons kabinett. 1899—1905 var han medlem af Unionens senat (för staten New York). D. anses vara en af Amerikas allra förnämsta tillfällighetstalare och åtnjuter som sådan mycken popularitet. Rörande hans personliga redlighet som finansman hafva däremot på sista tiden rätt oförmånliga uttalanden sett dagen. V. S—g. Depharanas, Markos, nygrekisk diktare från Zante, författade i början af 1500-talet en lärodikt, som är en af Spaneasdiktningens sista utlöpare. En rimmad bearbetning af Susannas historia härrör likaledes från D. Hans stil och ton äro enligt tidens sed (jfr Sachlikis) ytterligt grofva och plumpa. V. Lm. Depilation (af lat. depilare, aflägsna hår, af pilus, hår) l. Depilering, aflägsnande af hår från huden. Jfr Depilatoria. Depilatoria (sing. depilatorium, af lat. depilare, aflägsna hår, af pilus, hår), med. farm., medel, som användas att aflägsna hår från huden, då håren t. ex. äro sjuka i sina rötter eller sitta i vägen för behandling af en hudåkomma. Dylika medel kallas äfven epilatoria, metoden epilering. Salfvor med kaustik kalk, kalkhydrat, arseniktrisulfid (s. k. auripigment) o. d. hafva användts, äfvenså utryckandet af håren, ett för ett, med pincett (s. k. depilation l. depilering), ibland förbundet med lokal förstöring af hårrötterna. Numera användas äfven Röntgenstrålar för depilering. I äldre tider användes vid en del åkommor å hufvudets hud s. k. becklufva, en hätta eller ett förband, på insidan besmordt med beck, som fastnade i håren; när "becklufvan" med mer eller mindre våld lossades, följde håren med denna — en smärtsam och rå behandling. — Böttgers depilatorium, efter uppfinnaren, tyske kemisten R. C. Böttger, ett orent, såsom biprodukt vid sodafabrikation erhållet svafvelkalcium, hvilket utrördt med vatten begagnas för att borttaga hår ur hudar. C. G. S. P. T. C. Depilatorium, Böttgers. Se Depilatoria. Depilering. Se Depilation och Depilatoria. Depken, Klas, 1676 adlad Anckarström, bruksegare, en af de förste kämparna för Norrlands industriella kultivering. D. var bergmästare, då han 1659 började anlägga Älfkarleö bruk i Uppland, grundade sedermera Söderfors ankarbruk samt Axmar i Gästrikland och Galtström i Medelpad, samtliga för beredning af Dannemoramalm. 1676 blef han assessor i Bergskollegium. Död 1702. På hans adliga namn och nummer hade 1683 intagits D:s styfson David Futtje (se Anckarström). H. Rn. Deplacement (fr. déplacement), rubbning, afsättning; den rymd, som en flytande kropp undantränger, när den ligger i en vätska. Inom skeppsbyggeriet menas med deplacement den vattenmassa, som ett på vattnet flytande fartyg undantränger. Deplacementet angifves numera alltid i ton (vanliga ton om 1.000 kg. eller engelska ton om 1,016 kg.). — Vid uppgörandet af ritningar till större

✕