709 Gampsonyx-Gandamak 710 Gampsonyx Jord. (G a m p s o n y-'e h u s Burm.), paleont., ett under karbon- och permtiden lefvande släkte, som väl snarast är att hänföra till amfipoderna Gampsonyx fimbriatus (2 ggr nat. storl.). (märldjuren), äfven om detsamma i vissa afseenden påminner om isopoderna eller stomatopoderna. Första paret antenner (i) är kortare än andra paret (a), kroppen består af 14 ringar och en med fenliknande bihang (/) försedd ändled (t}. A. Hng. Gampärlhönan, zool. Se Pärlhönssläk-tet. Gamri. Se Alexandropol. Gam-stelen, sumeriskt segermonument från 5:e årtusendet f. Kr., nu i Louvre. Se Babylonien, sp. 577 och 584. Gamvråksläktet, zool. Se I by et er. Gana (sanskr., "skara", "följe", "rad", "an-hang", "korporation", "grupp") användes i flera tekniska betydelser inom den indiska litteraturen. 1. Myt., vissa i skaror uppträdande eller anförda, ofta mindre betydande gudar eller gudaväsen, i synnerhet Qivas följe, som står under omedelbar ledning af Ganeca (se d. o.). Liksom Qiva egentligen är identisk med eller utvecklad ur den vediske guden Kudra, kallas detta Qivas följe äfven Rudra'er. De sägas ha sitt hemvist på Ganaparvata (Gana-berget, d. v. s. Käiläsa). Gana'erna förekomma i obestämdt antal (som Kudra'er nämnas tidigast elfva; sedan sägas de förekomma i flera millioner) och föreställas med ohyggliga och skräckinjagande gestalter; de anropas om skydd för hus och hem, åkrar, hjordar, vägar o. s. v. Gana i sing. kan beteckna en enstaka individ i Qivas följe och är då att betrakta som ett kortnamn af ganadevatä. - Äfven andra högre gudomligheter förekomma eller nämnas ofta i grupper och kallas därför ganade-vatas. Sådana_äro, utom de nämnda Gana'erna eller Eudra'erna, Adityäs, Vicvas eller Vicvedeväs, Vasavas (Vasu'er), Tusitäs, Abhäsvaräs, Aniläs,Mahä-råjikäs och Sädhyäs. - 2. Hos j ainasekten betecknar gana de nio skolor eller församlingar, som stodo under omedelbar ledning af Mahäviras (jainasektens stiftare) närmaste lärjungar (kallade ganä-dhipäs 1. ganadharäs) och som sägas ha affattat denna sekts äldsta heliga skrifter, de 14 pürva'erna. - 3. Språkv., rad af rötter eller ord, som falla under en och samma regel. Dessa gana'er voro tämligen iasta, så att en särskild gana eller uppräkning ofta angifves blott med första ordet. K. F. J. Ganaderi'a, sp. (af gana'do, boskapshjord), benämning på vidsträckta parker i spanska bergsbygder, där tjurar uppfödas för tjurfäktningarna, under uppsikt af beridna ganaderos. Ganale, flod. Se J u b a. Ganander, Krist f rid, finsk skriftställare, f. 1741 i Haapajärvi, Österbotten, d. 1790 som kaplan i Frantsila. Redan som student försökte han sig som diktare på finska språket och började en samling ai finska gåtor. I förening med Porthan fortsatte han sedan sin verksamhet i den finska litteraturens tjänst. G :s mest kända arbete är Mythologia jennica (1789), ett på svenska språket affattadt lexikon öfver den finska och lapska mytologien. Det var ursprungligen afsedt att utgöra blott ett bihang till hans hufvudarbete, ett finsk-svenskt lexikon, hvilket i handskrift förvaras å universitetsbiblioteket i Helsingfors och utgjort en hufvudkälla för Eenvalls stora finska lexikon. G. utgaf äfven de första läkarböckerna på finska språket. F. G.* Ganapati. Se Ganeca. Gana'scher (fr. ganaches, it. ganafscia, af lat. genæ, kinder), veter., kallas i ytterläran den del af hästens hufvud, som har till underlag den uppstigande grenen af underkäken med dithörande muskler. Ganascherna kallas trånga, då mellanrummet mellan de bägge underkäksgrenarna (den s. k. strupgången) är smalt, vida åter, då afståndet dem emellan är större. Trånga ganascher anses för hästar såsom fel, därför att underkäksgrenarna, då hufvudet böjes ned mot halsen, komma att trycka på struphufvudet och besvära andningen; vida ganaschefr åter anses som en förtjänst, då hufvudets rörlighet därigenom underlättas. Tunga kallas ganascherna, då de muskler, som bekläda underkäksgrenen, äro starkt utvecklade och fylliga, lätta, då musklerna äro fastare och konturerna skarpare markerade; tunga ganascher ge hufvudet ett tungt och klumpigt utseende, lätta ganascher ge en vackrare, ädlare hufvudform. E. T. N. Gand [gä], fr. Se G e n t. Gandak'Lgandä'k]. 1. (Stora G., Nar a y an i, Salgram i) Flod i brittiska Indien, bildas af sju källfloder (Sapt Gandaki), af hvilka den västligaste upprinner vid Dhaulagiri, den östligaste i Tibet knappt 20 km. från öfre Brahmaputra. De förena sig på Nepals södra gräns till G., som förenar sig med Ganges nästan midt emot Patna. Längd 650 km. G :s bädd ligger högre än den omgifvande slätten. I sitt nedre lopp utsänder G. åt h. en arm, som förenar sig med Ganges strax ofvanför hufvudströmmen, och åt v. en arm till Bur G. - 2. (Lilla G., Bur G., Gandaki N a 11 a) Fordom en utgrening från Stora G. nära Bettiah, nu en själfständig flod, hvars källflod är Har ha från Nepals terai. I Behar får den namnet Bur G. ("gamla G."), därefter T jota G. ("lilla G."), strömmar mot s. ö. genom Bengalen och förenar sig med Ganges vid Gogri, 10 km. n. ö. om Monghyr. 380 km. lång. Gandaki Nalla. Se Gand ak 2. Gandalf. 1. En af dvärgarna, som uppräknas i Voluspa i den äldre Eddan. - 2. I den mytiska sagan om Fornjot och hans ättlingar en konung i Alf hem, fader till Kagnar Lodbroks moder, Alfhild. - 3. I Sturlassons "Heimskringla" en konung i Yingulmork, Alfgeirs son. Sedan tre af denne konungs söner fallit i strider mot Halfdan svarte och Harald hårfagre, stupade G. slutligen själf i en drabbning mot den sistnämnde (omkr. 865). Th. W.* Gandamak 1. Gundamak, stad i nordöstra Afganistan vid vägen mellan Kabul och Peshawar. I G. afslöts 19 maj 1879 mellan engelsmännen och emiren Jakub kan ett fördrag, som förvandlade emiren till en brittisk vasall och pensionär samt nödgade honom att afträda Kuram-, Pisjin- och Libidalarna. (J. F. N.)

✕