Mahoba [məhåu'bā], stad i Indien, distriktet Hamirpur, United provinces. 10,074 inv. (1901). Som hufvudstad för en dynasti, som under 800--1200-talen behärskade Bundelkhand, har den en mängd byggnadsminnen, bl. a. genom uppdämning bildade sjöar, af hvilka den största har mer än 6 km. i omkrets. Wbg. Mahogny l. Mahogni, bot., ljusare eller mörkare brunt värdefullt träslag, som användes i möbel- och konstsnickeriet, särskildt som faner. Den äkta l. amerikanska mahognyn erhålles af meliacéen Swietenia Mahagoni (se Swietenia). Af andra meliacéer erhålles gambiamahogny (af Khaya senegalensis i tropiska Afrika), indisk mahogny (af Toona serrata i tropiska Asien) och kapensisk mahogny l. nysträ af Ptæroxylon obliquum (Kap och Öst-Afrika). Australisk mahogny erhålles dels af flera Eucalyptus-arter, dels från andra, okända träd. Afrikansk mahogny är af obekant härkomst. Rosacéen Cercocarpus ledifolius i Kaliforniens bergstrakter lämnar den mörkfärgade och hårda baymahognyn. G. L-m. Mahomed (Mahomet), oriktig form för Muhammed. Mahón l. Puerto Mahón [maå'n], hamnstad på spanska ön Menorca, vid en på östra kusten djupt inträngande vik, som bildar en förträfflig hamn och försvaras af flera fort. 17,144 inv. (1900). M. är spansk flottstation med arsenal och stora sjukhus samt har en betydande kusthandel. Det är en kartagisk anläggning samt kallades af romarna Portus Magonis och Municipium Flavium magontanum. Länge en obetydlig ort, blef M., sedan engelsmännen 1708 bemäktigat sig ön, viktig fästning och 1718 frihamn. Många minnen, äfven i språket, finnas kvar sedan denna tid. 1756 uppgafs den till fransmännen af amiral Byng, men återgafs 1762 till engelsmännen, hvilka 1782 efter ett tappert, men olyckligt försvar af general Murray åter förlorade den, till hertigen af Crillon. 1802 afträddes den definitivt till Spanien genom freden i Amiens. (J. F. N.) Mahön [monåT^n], lord, engelsk historiker. Se S ta n ho p e, P h. H. Mahön [spanskt utt. maå'n, franskt utt. mal'], hertigar af. Se C r i 11 o n 2 och 3. Mahönia Nutt., bot. Se Berberis. Mahout [məhau't], ind. mahāwat, elefantdrifvare, som sitter på elefantens rygg och styr honom med en pikstaf, ankus. Mahratter. Se M a r a 11 e r. Mahwa, bot. Se 111 i p e. Mal (M a j o), A n g e l o, kardinal, upptäckare och utgifvare af handskrifter ur den klassiska och patristiska litteraturen samt uttolkare af palimpsester, f. 1782 i Schilpario i prov. Bergamo, d. 1854 i Albano, inträdde 1799 i jesuitorden och blef 1813 föreståndare för Ambrosianska biblioteket i Milano. De många handskrifter, som han därifrån utgaf, förskaffade honom 1819 anställning som bibliotekarie vid Vatikanska biblioteket i Rom. 1838 utnämndes M. till kardinal. Hans arbeten äro samlade i hufvudsakligen 4 samlingsverk: Scriptorum veterum nova collectio (10 bd, 1825-38), Classici auctores e vaticanis codicibus editi (10 bd, 1828-38), Spicilegium romanum (10 bd, 1839-44) och Nova patrum bibliotheca (7 bd, 1844-71). K. H.* MäVa (grek. MaTa), grek.-rom. myt. 1. Forn-grekisk gudinna, dotter af Atlas och Pleione, var genom Zeus moder till Hennes. Tillika med sina systrar bildade hon på himmelen Plejadernas 1. Sjustjärnornas grupp. - 2. En med den förra ofta förblandad fornitalisk naturgudomlighet, Maja 1. Majest a, ofta identifierad med Bona dea, Tellus, Fauna eller Ops, äfven omtalad som gemål åt Vulcanus. Hennes manliga motsvarighet hette Majus, efter hvilken den liknämnda månaden har sitt namn. l maj firades till hennes ära en fest, hvarvid en dräktig sugga offrades, l-2. A. M. A. MåTandros, en flod. Se Menderes. Maibowle, ty. Se Mait rån k. Maidan (Meidan), arab., pers. och turk. ord med betydelsen "öppen plats", "slätt", "fält", i och utanför orientaliska städer för förlustelser och marknader. I Calcutta är Maidan parken omkring Fort William, i Konstantinopel den öppna platsen, Atmeidan ("hästplatsen"), vid Aja Sofia. Äfven i slaviska ortnamn ingår ordet, t. ex. i Maidan pek l. Pek Maidan ("Pekfältet"), serbisk ort i Kraina, vid Donaus biflod Pek, med koppargrufvor, som bearbetades redan på romarnas tid och ännu, sedan grufbrytningen återupptogs 1884, äro mycket gifvande. Wbg. Maidel. Se Maijdell. Maiden [méVdn], eng. (eg. "jungfru"), sportv., en kapplöpningshäst, som på offentlig bana ännu icke vunnit någon löpning. B. C-m. Maidenhead [méYdn-hed], stad i engelska grefsk. Berks, 36 km. v. om London, 10 km. n. v. om Windsor, vid högra stranden af Thames och vid Great Western railway. 12,980 inv. (1901). Tillverkning af velocipeder, trävaror och öl. I juli och aug. hållas här roddregattor. (J- F. N.) Maiden speech [mei'dn spī'tʃ], eng., jungfrutal, förstlingstal; särskildt en ny riksdagsmans (deputerads, parlamentsledamots o. s. v.) första anförande i riksdagen. Maiden trip [mei'dn tri'p], eng., en stor oceanångares första resa, för att utröna snabbhet, konstruktionens lämplighet o. s. v. Maidstone [mei'dstən], hufvudstad i engelska grefsk. Kent, ligger, omgifven af trädgårdar och stora humleplanteringar, nästan midt emellan London och Dover, vid floden Medway, efter hvilken den har sitt namn (angls. Medwegestun, Medway's town). 33,516 inv. (1901). Staden har stort grefskapsfängelse, grammar school från 1549), museum med offentligt bibliotek och konstgalleri, grefskapsdårhus, ögonklinik samt 8 kyrkor, däribland Allhelgonakyrkan, en af de största kyrkor i England (byggd i början af 1400-talet). M. är medelpunkten för den engelska humlehandeln samt har stora bryggerier, pappersbruk, oljekvarnar, mälterier, cementfabriker m. m. (J. F. N.) Maidzuru (Maitsuru, Maizuru), japansk krigshamn, fu Kyoto, vid Wakasaviken. Omkr. 6,000 inv. Statens skeppsvarf. Wbg. Maie'tis. Se M a i o t i s. Maignan [mänjä7], Albert Pierre René, fransk målare, f. 1844, d. 1908, utförde genre och landskap, senare äfven historiska motiv och

✕