Albatros D
| Den hÀr artikeln behöver kÀllhÀnvisningar för att kunna verifieras. (2018-10) à tgÀrda genom att lÀgga till pÄlitliga kÀllor (gÀrna som fotnoter). Uppgifter utan kÀllhÀnvisning kan ifrÄgasÀttas och tas bort utan att det behöver diskuteras pÄ diskussionssidan. |
| Albatros D.V | |
| Albatros D V | |
| Beskrivning | |
|---|---|
| Typ | Jaktflygplan |
| BesÀttning | 1 |
| Första flygning | augusti 1916 |
| Versioner | D.I, D.II, D.III, D.IV, D.V |
| Ursprung | |
| Tillverkare | Albatros Flugzeugwerke |
| Antal tillverkade | 2 562 |
| Data | |
| LĂ€ngd | 7,36 meter |
| SpÀnnvidd | 9,04 meter |
| Höjd | 2,75 meter |
| Vingyta | 20,50Â mÂČ |
| Tomvikt | 687 |
| Max. startvikt | 932 kg |
| Motor(er) | 1 Ă Merceders D.IIIa 6-cylindrig radmotor |
| Motoreffekt | 1 Ă 160 hk |
| Prestanda | |
| Maxhastighet | 170 km/h |
| RÀckvidd med max. brÀnsle | 350 km |
| Max. flyghöjd | 5 500 m |
| Elektronik | |
| Elektronik | 2 Ă 7,92 mm LMG 08/15-kulsprutor |
Albatros D var ett tyskt jaktflygplan verksamt under första vÀrldskriget.
Grundmodellen till Albatros D konstruerades av Robert Thelen som ett racerflygplan före första vÀrldskriget. PÄ grund av krigets utbrott kom ingen produktion igÄng av flygplanet. NÀr tyska krigsmakten kontaktade Albatros Flugzeugwerke 1916 om ett nytt jaktflygplan plockade Thelen fram ritningarna till sitt strömlinjeformade racerflygplan och vidareutvecklade modellen till ett jaktflygplan kallad D.I.
Flygplanet var dubbeldÀckat, dÀr den nedre vingen var i nivÄ med flygkroppens undersida, medan den övre vingen bars upp av fyra snedmonterade metallstöttor frÄn kroppen. PÄ vingens mitt var en V-formad stötta placerad mellan övre och undre vingen. Det skulle senare visa sig att V-formen, som bara gav en fÀstpunkt i den nedre vingen, medförde att vingen kunde vrida sig under belastad flygning. Flygkroppen var uppbyggd av plywoodfaner, med ett centralt placerat hjullandstÀll under vingarna. StÀllet avlastades med fyra stag mot flygkroppens undersida. Under fenan var en fjÀdrande sporre monterad som avlastning mot marken. Propellerspinnern var kupolformad för att följa flygplanets formlinje. Efter D.V varianten fortsatte fabriken med att utveckla flygplanet, men ingen variant fick samma succé som D.II och D.III. Som mest i maj 1918 var nÀstan alla 80 Jastas utrustade med nÄgon modell av Albatros D. Totalt tillverkades Albatros D-modellerna i över 2 200 exemplar. Idag ÄterstÄr bara tvÄ genuina exemplar bÄda Àr av D.Va och finns i Washington, D.C USA och i Canberra Australien. Röde Baronens D.Va sparades efter kriget vid Deutsche Luftfahrtsammlung i Berlin, men förstördes troligen under andra vÀrldskriget. Flygplanet Àr spÄrlöst borta. Enligt rykten finns det bevarat pÄ en okÀnd skyddad plats.
Varianter
[redigera | redigera wikitext]D.I
[redigera | redigera wikitext]Flygplanet bestÀlldes i 50 exemplar och prototypen flög första gÄngen i augusti 1916. Flygplanet bedömdes vara sÄ bra att tillverkningen fick högsta prioritet och redan i september var de första serietillverkade flygplanen klara för leverans. Flygplanet levererades antingen med en vattenkyld Merceders pÄ 160 hk eller en Benz pÄ 150 hk.
D.II
[redigera | redigera wikitext]Redan medan de första 50 flygplanen levererades, gjordes det omkonstruktion och förbÀttringar pÄ flygplanet. I januari 1917 fanns 210 stycken D.II i tjÀnst vid frontlinjen. Flygplanet var nu försett med tvÄ LMG 08/15 kulsprutor samt en sÀnkt övervinge för att medge bÀttre synfÀlt för piloten. För att ge flygplanet bÀttre svÀngegenskaper införde man vinkelrÀta vingspetsar.
D.III
[redigera | redigera wikitext]För att svara upp mot Nieuports nya jaktflygplan Àndrades vingkonstruktionen pÄ D.III. FrÄn att tidigare haft lika stora vingar, minskades den undre vingens area med hÀlften mot övervingen, samtidigt Àndrades vingarnas korda (profil). Manfred von Richthofen vann den första luftstriden i en D.III 23 januari 1917. Redan nÀsta dag sköt han ner ytterligare en fiende. PÄ grund av vingarnas V-formade stöttor knÀcktes den undre vingbalken nÀr vingen vred sig. von Richthofen tvingades nödlanda. PÄ grund av hÀndelsen och tidigare vingkollapser infördes begrÀnsningar för flygplanet. PÄ Albatros Flugzeugwerke konstruerade man om vingarna och försÄg dem med förstÀrkningar. Samtidigt flyttade man bort motorns kylare som var placerad mitt i övervingen, eftersom en fiendetrÀff i kylaren medförde att piloten skÄllades med kokhett vatten. I februari 1917 fick von Richthofen befÀlet över Jasta 11 som var utrustade med D.III. Redan första dagen lÀt han mÄla sitt flygplan klarrött. Efter pÄpekande frÄn de andra flygarna om faran att utmÀrka sig för fienden, mÄlades samtliga D.III pÄ Jasta 11 klarröda.
D.IV
[redigera | redigera wikitext]I mitten pÄ 1917 började man att experimentera att anvÀnda D.II:s flygkropp som försÄgs med en vÀxlad Mercedersmotor. Man provade med tvÄ- tre- och fyrbladiga propellrar, men vibrationsproblemen var sÄ stora att utvecklingen stoppades pÄ prototypstadiet.
D.V
[redigera | redigera wikitext]Vid tillverkningen av D.V försökte man skala bort all överflödig vikt för att ge ett snabbare flygplan. Man anvĂ€nde sig av D.IV flygkropp och de förstĂ€rkta vingarna frĂ„n D.III. Man sĂ€nkte ner övervingen ytterligare för att sikten skulle förbĂ€ttras. Ăven stabilisatorn hĂ€mtades frĂ„n D.III, men man konstruerade en ny större fena. Som kraftkĂ€lla valdes en Mercedes pĂ„ 180 hk. Eftersom motorns cylindrar var höga försĂ€mrades sikten framĂ„t nĂ„got. Trots det kom D.V att bli den modell som producerades i flest exemplar.
von Richthofen vann 48 luftstrider med Albatrosflygplan, 17 stycken med D.II, 23 stycken med D.III, 6 stycken med D.V och 2 stycken med D.Va.