Hoppa till innehÄllet

Daimon

FrÄn Wikipedia
Kentaur och andra grekiska naturvÀsen, sÄ kallade daimoner, framstÀllt i relief pÄ en romersk sarkofag frÄn cirka 230 f. Kr. Ordet daimon, senare skrivit demon, fick i kristna sammanhang betydelsen «avgud» och «ond ande».
Mosaik av Tykhon, personifikationen av tur och lycka i grekisk mytologi. Tykhon betecknades daimon agathos, det vill sÀga en «god ande».

En daimon eller daimone (grekisk ÎŽÎ±ÎŻÎŒÏ‰Îœ) Ă€r i grekisk mytologi en gud, ande eller ett vĂ€sen som visar sin kraft i naturen.

Begreppet har haft olika betydelser, men anvÀnds idag frÀmst för naturgudar eller naturdemoner i grekisk mytologi, som nymfer, satyrer, Pan, Muserna och kentaurer. Ordet daimon har ocksÄ givit namn Ät det judiska-kristna demon-begreppet.

Sokrates "daimonion" uppenbarade sig som en röst som varnade honom för det han inte borde göra. Sokraters menade att rösten gjorde det möjligt för honom att bli filosof.[1]

I modern kultur

[redigera | redigera wikitext]

Daimoner Àr Àven ett begrepp som anvÀnds i trilogin Den mörka materian av Philip Pullman. Daimoner Àr dÄ mÀnniskans "sjÀl" som vandrar bredvid mÀnniskorna i form av ett djur.

  1. ↑ Berman, David (2014) (pĂ„ engelska). Socrates’ Daimonion. Springer, Boston, MA. sid. 1676–1679. doi:10.1007/978-1-4614-6086-2_652. ISBN 978-1-4614-6086-2. https://link.springer.com/rwe/10.1007/978-1-4614-6086-2_652. LĂ€st 16 september 2025