Hoppa till innehÄllet

Dancehall

FrÄn Wikipedia
Spice, en av de största jamaicanska dancehall-ikonerna.

Dancehall Àr en typ av jamaicansk populÀrmusik i kombination med ett mikrofonartisteri som utvecklats ur reggaemusikens toasting, idag kallat deejaying. Dancehall Àr dessutom ett resultat av alla nya möjligheter att trolla med ljud som den tekniska utvecklingen inom musikproduktion gett, en utveckling som började med reggaegenren ragga Är 1985. I ett vidare perspektiv Àr dancehall ett begrepp som förekommit sÄ lÀnge det funnits populÀrmusik pÄ Jamaica, det vill sÀga frÄn 1940-talet, och i den meningen betyder ordet helt enkelt "dansstÀlle". I början var ska, rocksteady och reggae de musikstilar som dominerade dancehall. FrÄn 1990-talet har emellertid dancehall musikaliskt orienterat sig bort frÄn traditionell reggae genom att hÀmta influenser frÄn annan karibisk musik, sÀrskilt soca frÄn Trinidad och Tobago, den indiska popmusiken frÄn de stora indiska minoriteterna i Trinidad och andra nÀrliggande lÀnder, hiphop och rap frÄn Nordamerika, reggaeton plus andra rytmer frÄn sÀrskilt Colombia och Brasilien i Latinamerika och genom flitigt experimenterande i hemlandet Jamaica och Àven bland jamaicaner i Storbritannien och USA.

PĂ„ grund av att mĂ„nga av dancehallens texter sĂ„ ofta innehĂ„ller slackness (vulgĂ€ra uttryck), antigaylyrik och marijuanahyllningar spelades den ursprungligen inte ens pĂ„ jamaicansk radio. Den framfördes i stĂ€llet genom sound systems (gatuhörnsdiskotek) i Jamaicas kĂ„kstĂ€der, och inomhus i stora danslokaler, dancehalls, eftersom det dĂ€r var lĂ€ttare att förhindra att minderĂ„riga slĂ€pptes in. Än idag Ă€r dancehall en mycket jamaicansk företeelse trots vissa internationella framgĂ„ngar. En förklaring Ă€r att den delvis eller helt framförs pĂ„ jamaicansk patwa och inte pĂ„ en engelska som förstĂ„s internationellt.

Reggae blev Ragga som ett resultat av musikens digitalisering

[redigera | redigera wikitext]

En bit in pÄ 1980-talet, efter Bob Marleys död 1981, dalade intresset för reggae i Europa. I USA hade visserligen Marleys post mortem samlingslabum Legend sÄlt oerhört bra, men till slut sjönk intresset med undantag för mer lÀttillgÀngliga reggae som den UB40 spelade. Den reggae som sÄlde bÀst i mitten av 1980-talet internationellt var roots reggae, men den jamaicanska publiken vÀnde sig till toast-artisterna. NÀr datorerna började anvÀndas pÄ olika sÀtt i musikbranschen pÄ 1980-talet och den elektroniska musiken nÄdde Jamaica, blev det möjligt att skapa helt nya ljud och mixer- och redigeringsarbetet förenklades i betydande grad. Det blev ocksÄ lÀttare att plagiera gamla sound och att förbÀttra och förÀndra. Reggaegitarren försvann nÀstan helt, och den i slutet av 1980-talet pÄ Jamaica mest musikstilen var ragga.[1]

Ragga Ă€r en reggaegenre som till övervĂ€gande delen förlitar sig pĂ„ datoriserad utrustning, och i början av 1990-talet började den fĂ„ ett större intresse utomlands. Det var inte i första hand lyssnarna i Europa som tog den till sig pĂ„ samma sĂ€tt som de hade gjort med den ursprungliga reggaen. Ragga gick i stĂ€llet pĂ„ export till lĂ€nder som lĂ€tt kunde blanda den med sin egen populĂ€rmusik – till Indien och indiska subkulturer runt om i vĂ€rlden genom de mĂ„nga artister av indisk hĂ€rkomst som lever i Karibien, till Latinamerika genom cumbian som genom datorernas ankomst genomgĂ„tt samma metamorfos som reggaen, till Egypten, Libanon och andra centrum för arabisk pop.

Wayne Smiths lÄt Under Me Sleng Teng producerades av King Jammy 1985 pÄ en Casio MT-40 synthesizer. och anses vara den första riktiga raggalÄten[2], alternativt den första heldigitala reggaelÄten.[3] "Sleng Teng" ökade King Jammys popularitet, and andra musikproducenter pÄ Jamaica slÀppte snabbt sina egna versioner av King Jammys riddim med ett tjog olika sÄngare. Sleng Teng-riddimet skulle komma att anvÀndas i över 200 inspelningar (med olika artister och melodier) inom ragga och dancehall.[4] Barrington Levys album Here I Come frÄn 1988 med lÄten "Here I Come" (I'm broad, I'm broad, I'm broader than broadway) var en annan viktig lÄt i utvecklingen av dancehall.

Barrington Levy, Shabba Ranks, Shaka Demus, Admiral Bailey, Frankie Paul, Macka B, Cocoa Tee, Kofi, Sanchez, Shinehead och svenske Papa Dee Àr nÄgra exempel pÄ artister som förknippas med ragga, den tidigaste formen av dancehall. Redan dÄ var deejay-artistens frÀmsta tillgÄng en röst som avvek frÄn det vanliga pÄ nÄgot sÀtt och dÀrigenom fÄngade publikens intresse. Gimmickar som att uttala ord fel, sjunga nonsensfrasar, gÄ ytterligare ett steg bort frÄn det anstÀndiga och liknande var ocksÄ vanligt, och ett arv frÄn toast-reggaen. En artist som varit populÀr Ànda frÄn det tidiga 1980-talets toasting, under ragga-Ären och Ànda fram till dagens dancehall Àr Eek-A-Mouse.

Dagens dancehall

[redigera | redigera wikitext]

Exempel pÄ stora dancehallartister Àr T.O.K, Bounty Killer, Elephant Man, Beenie Man, Tony Matterhorn, Lady Saw, Ninjaman, Shabba Ranks, Cutty Ranks, Garnett Silk, Sean Paul, Vybz Kartel, Busy Signal, Gyptian och Shaggy. Den frÀmsta kvinnan inom genren Àr Lady Saw, som ofta presenteras som "The Queen of Dancehall" eller "Mama Saw". NÄgra av artisterna lyckades slÄ sig in pÄ den amerikanska marknaden, men deras karriÀrer i USA tog snabbt slut pÄ grund av att de rÄa homosexuella skÀmten i texterna inte uppskattades.

Homofobiska texter

[redigera | redigera wikitext]

Homosexualitet Àr fortfarande emot lagen pÄ Jamaica. Den allmÀnna instÀllningen till homosexuella, "battyman", Àr fördömande, förlöjligande och hatbrott begÄs i landet. Det har smittat av sig pÄ populÀrkulturen och sÄ Àven pÄ musiken. Det Àr dock inte den religiöst (rastafarianskt) orienterade reggaen som i sin lyrik hamnade i rampljuset frÄn 1990-talet och framÄt för uppmaningar till hatbrott, utan just den sexualiserade dancehallindustrins stjÀrnor.

Beenie Mans skanderar i sin sÄng "Damn": "I'm dreaming of a new Jamaica, come to execute all the gays."

Elephant Man deklarerar i "A Nuh Fi Wi Fault" : "Battyman fi dead! / Please mark we word / Gimme tha tech-nine [gun] / Shoot dem like bird." ("Död Ät battyemen / vÀnligen hör vÄra ord / Ge mig den TEC-9 (ett halvautamtiskt handeldvapen) / Skjut dem som fÄglar".

Bounty Killers hit "Another Level" uttrycker njutningen under "normal" sex och en avsky för homosexuella: "Bun a fire pon a kuh mister fagoty / Cocky deh yah suh fi wheel unda Dorothy/ Ears ah ben up and a wince under agony/ Poop man fi drown a dat a yawd man philosophy." ("BrÀnn en brasa för att döda mister bög / Kuken dÀr sÄ att den roterar under Dorothy (eller en kvinna som rider en man). Hon böjer sig (bakÄt) och förvrider ansiktet under klimaxen / Homosexuella mÀn bör drÀnkas och det Àr den allmÀnna filosofin".[5]

Vissa dancehallartister blev hÄrt kritiserade för homofobi.[6][7], sometimes including threats of violence.[8] Buju Bantons song "Boom Bye-Bye" fastslÄr att de som Àr gay "haffi dead" ("have to die"). Andra dancehallartister som har blivit anklagade för homofobi Àr Elephant Man ("When you hear a lesbian getting raped/ It's not our fault ... Two women in bed/ That's two Sodomites who should be dead."), Bounty Killer (som i en sÄng uppmanar sina lyssnare att brÀnna "Mister Fagoty") och Beenie Man.

Den uppmĂ€rksamhet dancehallartisternas antigaytexter ledde till att Beenie Mans och Sizzlas turnĂ©er i Storbritannien avbokades. Efter lobbyarbete frĂ„n Stop Murder Music coalition gick den musikindustri som producerade och distribuerade dancehallmusik med pĂ„ att inte lĂ€ngre slĂ€ppa lĂ„tar som uppmanar till hat eller vĂ„ld mot homosexuella.[9][10] I juni 2007 skrev Beenie Man, Sizzla och Capleton pĂ„ ett avtal – the Reggae Compassionate Act — som medlats fram mellan dancehalltoppen och Stoppa mördarmusikenaktivister (Stop Murder Music activists), dĂ€r raggastjĂ€rnorna förband sig att inte uppmuntra och/eller medverka till homofobi och vĂ„ldsuppmaningar i lĂ„tarna. renouncing homophobia, and agreeing to "not make statements or perform songs that incite hatred or violence against anyone from any community". DĂ€remot avstod fem stjĂ€rnor som utpekats som homofobiska – Elephant Man, TOK, Bounty Killer, Vybz Kartel och Buju Banton – frĂ„n att skriva pĂ„ detta avtal.[11] NĂ„gra av dancehallstjĂ€rnorna drog sig tillbaka och Ă„tervĂ€nde efter en tid till den jamaicanska musikscenen, vissa med Ă€nnu korta dreadlocks och uppgav att de konverterat till rastafaritron. Denna blandning av dancehall, samhĂ€llskritik och rastafari – som framför allt förmedlas av helt nya artister som I Wayne, Fantan Mojah, Gentleman, och Turbulence har fĂ„tt namnet Conscious dancehall.

Musikaliskt Àr det inget problem för dancehall att knyta an till rötterna. Inom reggaebranschen har det alltid vanligt att flera artister spelar in lÄtar med samma instrumentala bakgrund. Ofta lÀgger artisten bara pÄ sin vokalinsats pÄ musiken, men musikspÄret (som kallas rytm eller riddim) kan Àven modifieras med nya melodislingor eller instrument, eller mixas pÄ ett annat sÀtt. Vissa riddims har gjorts i hundratals versioner av en mÀngd olika artister. MÄnga av de mest anvÀnda rytmerna inom dancehall Àr versioner av gamla rock steady- och reggaelÄtar frÄn 1970- och 1960-talen, sÄsom Real Rock, Stalag och Satta.

  1. ↑ Uttrycket raggamuffin som ocksĂ„ förekommer syftar pĂ„ dem som bor i Kingstons slum och som myndigheterna kallar ghetto dwellers pĂ„ grund av att de i sjĂ€lva verket Ă€r bosĂ€ttare som flyttat till storstaden och utan kontakt med myndigheterna rest en mycket enkel bostad i slummen av korrugerad plĂ„t och lastpallar frĂ„n hamnen. Speak Jamaican.com ”Glossary of Jamaican Reggae-Rasta words, expressions, and slang”. speakjamaican.com. Arkiverad frĂ„n originalet den 14 augusti 2008. https://web.archive.org/web/20080814035520/http://www.speakjamaican.com/glossary.html. LĂ€st 13 augusti 2008.
  2. ↑ Urban Dictionary, (2006). ”Raggamuffin”. Urban Dictionary. http://www.urbandictionary.com/define.php?term=raggamuffin. LĂ€st 28 januari 2012.
  3. ↑ Scaruffi, Piero, (2003). ”A Brief Summary of Reggae Music”. Excerpted from The History of Popular Music. http://www.scaruffi.com/history/reggae.html. LĂ€st 28 januari 2012.
  4. ↑ Lloyd Bradley and Dennis Morris (2002) in the documentary Reggae: the Story of Jamaican Music. BBC2 2002.
  5. ↑ Tatchell, Peter (1996) "The Reggae Lyrics of Hate " i New Statesman (1996), Vol. 132, No. 4657.
  6. ↑ LOGOonline.com: NewNowNext Blog: Reggae Stars Sign On To Cut Out Homophobic Lyrics Arkiverad 23 december 2007 hĂ€mtat frĂ„n the Wayback Machine.
  7. ↑ ”Reggae Stars Renounce Homophobia, Condemn Anti-gay Violence”. Arkiverad frĂ„n originalet den 25 september 2008. https://web.archive.org/web/20080925105032/http://www.towleroad.com/2007/06/reggae_stars_re.html. LĂ€st 13 augusti 2008.
  8. ↑ ”The Most Homophobic Place on Earth?”. Time. 2006-04-12. Arkiverad frĂ„n originalet den 19 juni 2006. https://web.archive.org/web/20060619081126/http://www.time.com/time/world/article/0,8599,1182991,00.html. LĂ€st 13 augusti 2008.
  9. ↑ Flick, Larry, "Gay vs. reggae: the reggae music industry makes changes in response to gay activists' protesting violently homophobic lyrics. The artists have no comment", The Advocate, 12 april 2005 Arkiverad 21 september 2008 hĂ€mtat frĂ„n the Wayback Machine.
  10. ↑ ”"SIZZLA - REGGAE INDUSTRY TO BAN HOMOPHOBIA"”. Arkiverad frĂ„n originalet den 12 januari 2009. https://web.archive.org/web/20090112152526/http://www.contactmusic.com/new/xmlfeed.nsf/mndwebpages/reggae%20industry%20to%20ban%20homophobia. LĂ€st 13 augusti 2008.
  11. ↑ "Reggae stars renounce homophobia - Beenie Man, Sizzla and Capleton sign deal" Arkiverad 29 april 2013 hĂ€mtat frĂ„n the Wayback Machine.