Fenier
Fenier (eng. fenians, av ir. fiann, oblik kasus féinn, "kÀmpe"), frÄn 1800-talet ett revolutionÀrt förbund av irlÀndare med Irlands lösslitande frÄn Storbritannien som erkÀnt syfte.
_Guy_Fawkes.jpg)
Namnet Àr lÄnat frÄn Geoffrey Keatings (död omkr. 1644) pÄ iriska skrivna "Irlands historia", vilken 1857 utgavs i engelsk översÀttning av förbundets stiftare, O'Mahoney; i denna Äterges nÀmligen sÀgnen om fians som en fornirisk i kungarnas tjÀnst stÄende krigarflock. Förbundet leder sitt ursprung frÄn det politiska sÀllskapet "De förenade irlÀndarna", vars medlemmar efter O'Connells död (1847), förtvivlande om en fredlig upplösning (repeal) av unionen, i stort antal utvandrade till Amerika, dÀr de fann tacksam jordmÄn för sin agitation bland de skaror av missnöjda irlÀndare, som emigrerat dit under den stora hungersnöden pÄ Irland 1845-1847.
SÀrskilt efter det stora amerikanska inbördeskrigets slut fanns bland de irlÀndska emigranterna mÄnga, som var beredda att inlÄta sig pÄ de Àventyrligaste planer. Redan dessförinnan (pÄ 1850-talet) hade "feniska brödraskap" bildats i flera amerikanska stÀder under ledning av John O'Mahoney (född 1816, död 1877), en förpaktare frÄn Tipperary, vilken 1848 efter ett misslyckat upprorsförsök överflyttat till Amerika, samt James Stephens (född 1824, död 1901) frÄn Kilkenny, en annan av deltagarna i 1848 Ärs uppror, vilken Ätog sig ledningen av uppviglingsarbetet pÄ Irland.
SÀllskapet fick en militÀrisk organisation, och styrelsen hade sitt sÀte i New York. Man förberedde ett infall i Kanada och samtidigt dÀrmed ett uppror pÄ Irland. PÄ i Chicago 1863 och New York 1864 hÄllna kongresser proklamerades den feniska republiken, ÀmbetsmÀn utsÄgs och sÄ vidare Just dÄ en resning hösten 1865 höll pÄ att utbryta pÄ Irland, ingrep plötsligt regeringen, indrog och konfiskerade feniernas tidning ("The irish people" i Dublin) samt lÀt hÀkta flera av ledarna, bl.a. O'Donovan Rossa och Stephens, vilken sistnÀmnde dock lyckades fly ur fÀngelset.
Anfallet mot Kanada företogs 1866, men tillbakaslogs av kanadensiska frivilliga. Nu ingrep Àven amerikanska regeringen, förbjöd rustningarna och lÀt hÀkta nÄgra av rörelsens ledare i Amerika. 1867 gjordes (februari-april) en rad misslyckade upprorsförsök pÄ Irland, samtidigt med att vÄldsdÄd planerades av fenier i England (ett försök att plundra arsenalen i Chester, ett anfall pÄ polisen i Manchester, ett försök att sprÀnga Clerkenwell-fÀngelset i London i luften). Det katolska prÀsterskapet ogillade emellertid rörelsen, som dÀrför vann föga anslutning frÄn den irlÀndska lantbefolkningen.
Upprorsförsöken kuvades med lĂ€tthet, men enstaka vĂ„ldsdĂ„d röjde jĂ€sningens fortvaro och pĂ„skyndade den liberala (första Gladstoneska) ministĂ€rens anstrĂ€ngningar att genom irlĂ€ndska reformer dĂ€mpa missnöjet. MĂ„nga av de fĂ„ngna fenierna fick 1870-1871 amnesti och överflyttade till Amerika. DĂ€r delades de feniska förbunden pĂ„ 1870-talet i tvĂ„ huvudgrenar, Clan-na-gael och det mera moderata "Förenade irlĂ€ndska brödraskapet". De irlĂ€ndsk-amerikanska fenierna vanns smĂ„ningom (sĂ€rskilt genom Michael Davitt) för att understödja den "konstitutionella" agitationen pĂ„ Irland, vilken tog sig uttryck i bildandet av "landligan" och "nationalligan". Ăven Charles Stewart Parnell underhöll förbindelse med dem och besökte bl.a. New York för att Ă„vĂ€gabringa en samverkan 1880, kort före de allmĂ€nna valen. Feniskt inflytande har sedermera ofta spĂ„rats under de senare Ă„rtiondenas agraroroligheter pĂ„ Irland, och trots det stöd de irlĂ€ndsk-amerikanska fenierna gav det med konstitutionella metoder verkande nationalistpartiet uppgav den feniska rörelsen aldrig sin vĂ€sentligen revolutionĂ€ra natur och sitt politiska huvudsyfte, Irlands fullstĂ€ndiga skiljande frĂ„n det brittiska riket.
Se Àven
[redigera | redigera wikitext]KĂ€llor
[redigera | redigera wikitext]- Fenier i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1908)
