Fernando Wood

Fernando Wood
	Fernando Wood
	; Fernando Wood fotograverad av Mathew Brady.
	New Yorks borgmästare
	Tid i befattningen; 1 januari 1855–31 december 1857
Företrädare	Jacob Aaron Westervelt
Efterträdare	Daniel F. Tiemann
	Tid i befattningen; 1 januari 1860–31 december 1861
Företrädare	Daniel F. Tiemann
Efterträdare	George Opdyke
	Ledamot av USA:s representanthus
	Tid i befattningen; 4 mars 1841–3 mars 1843
Företrädare	Edward Curtis
Efterträdare	Jonas P. Phoenix
Valkrets	New Yorks 3:e (plats B)
	Tid i befattningen; 4 mars 1863–3 mars 1865
Företrädare	William Wall
Efterträdare	Nelson Taylor
Valkrets	New Yorks 5:e
	Tid i befattningen; 4 mars 1867–3 mars 1873
Företrädare	William A. Darling
Efterträdare	David B. Mellish
Valkrets	New Yorks 9:e
	Tid i befattningen; 4 mars 1873–3 mars 1875
Företrädare	Clarkson Nott Potter
Efterträdare	Abram Hewitt
Valkrets	New Yorks 10:e
	Tid i befattningen; 4 mars 1875–12 februari 1881
Företrädare	Richard Schell
Efterträdare	John Hardy
Valkrets	New Yorks 9:e
Född	14 juni 1812; Philadelphia, Pennsylvania
Död	14 februari 1881 (68 år); Hot Springs, Arkansas
Gravplats	Trinity Cemetery; New York, New York;
Politiskt parti	Demokratiska partiet
Yrke	affärsman
Maka	Anna Taylor; Ann Dole Richardson; Alice Fenner Mills
Namnteckning

Fernando Wood, född 14 juni 1812 i Philadelphia i Pennsylvania, död 14 februari 1881 i Hot Springs i Arkansas, var en amerikansk affärsman och politiker. Han var New Yorks borgmästare 1855–1857 och 1860–1861 samt ledamot av USA:s representanthus 1841–1843, 1863–1865 och från 1867 fram till sin död.^[1]

Wood avancerade i politiken med hjälp av partiapparaten Tammany Hall och med stöd av gänget Dead Rabbits. Efter att han första gången förlorade ställningen som borgmästare och makten inom Tammany, grundade Wood sin egen organisation Mozart Hall. I representanthuset under inbördeskriget profilerade han sig som en högljudd motståndare till Abraham Lincoln, men kunde ändå välja sina ord så att han aldrig blev åtalad för landsförräderi till skillnad från Clement Vallandigham, en annan ledande motståndare till Lincoln inom Demokratiska partiet.^[2]

Wood motsatte sig slaveriets avskaffande, dvs. han var antiabolitionist och han hyste rasistiska åsikter om afroamerikaner. Vid inbördeskrigets utbrott innebar bomullshandeln med sydstaterna stora profiter för staden New Yorks näringsliv och därför mötte Woods försvar av sydstaterna viss förståelse. Inom stadens vita arbetarklass förekom dessutom en fruktan att förlora arbetstillfällen till frigivna slavar. New York utträdde dock inte ur USA även om Wood föreslog grundandet av en stadsstat, Free City of Tri-insula^[3] i januari 1861. Woods styre i New York mötte dessutom utbredda anklagelser om korruption.^[4]

Biografi

Tidig karriär

Wood inledde 1831 sin karriär inom affärslivet som handlare med kunder inom sjöfarten. Den politiska karriären inledde han i Demokratiska partiet, men lyckades till en början inte bli omvald som representanthusledamot efter en mandatperiod 1841–1843. Mellan 1844 och 1847 företrädde han utrikesdepartementet som tjänsteman i New Yorks hamn med ansvar för samordning och logistik. Utrikesminister John C. Calhoun utnämnde honom till uppdraget och Calhouns 1845 tillträdda efterträdare James Buchanan gav honom fortsatt förtroende i uppdraget.^[5]

Fastighetsaffärer

Riktigt förmögen blev Wood genom att investera i fastigheter. Dåvarande hustruns pengar hjälpte honom att få ihop ett tillräckligt startkapital för fastighetsaffärerna. Han var också inblandad i att investera pengar i guldrushen i Kalifornien, vilket ledde till en rättssak efter att en affärskumpan anklagade honom för bedrägeri.^[6]

New Yorks borgmästare

Wood kandiderade i borgmästarvalet i New York 1850 men förlorade det valet. Han segrade i tre borgmästarval, 1854, 1856 och 1859. Han steg till borgmästarämbetet som Tammany Halls ledare men förlorade så småningom ställningarna inom organisationen. Därefter grundade han en konkurrerande maktapparat Mozart Hall för att motverka Tammany. Under amerikanska inbördeskriget hörde Wood till Copperheadfalangen, nordstatsdemokrater som var emot kriget.^[7]

New Yorks lagstiftande församling förkortade Woods andra mandatperiod till ett år. I borgmästarvalet 1857 besegrades han av en oberoende kandidat, Daniel F. Tiemann, som stöddes av en koalition av missnöjda demokrater som hade lämnat partiet, republikaner och knownothings.^[8]

I borgmästarvalet 1859 gjorde Wood comeback som oberoende kandidat med stöd av den nygrundade organisationen Mozart Hall. Han besegrade både demokraten William Frederick Havemeyer och republikanen George Opdyke. I borgmästarvalet 1861 kandiderade Wood till omval, återigen som oberoende kandidat med stöd av Mozart Hall. Demokraterna nominerade Charles Godfrey Gunther och valet vanns av republikanen Opdyke som efterträdde Wood som borgmästare. Wood gjorde ännu ett försök som oberoende kandidat med stöd av Mozart Hall i borgmästarvalet i New York 1867. Republikanernas kandidat var William A. Darling och valet vanns av demokraten John T. Hoffman som var sittande borgmästare.^[9]

Sydstaternas vän

Innan inbördeskrigets utbrott tog Wood sydstaternas parti och ledde en delegation som var vänligt sinnad till sydstaternas sak på Demokratiska partiets konvent inför presidentvalet i USA 1860. När sydstater började utträda ur unionen, föreslog Wood som New Yorks borgmästare att även staden New York skulle utträda ur USA för att som en stadsstat ostört kunna behålla handelsrelationerna med de utträdande slavstaterna. Bomullshandeln spelade en avgörande roll för Woods tänkande år 1861 tills inbördeskriget faktiskt bröt ut. Då ändrade han tillfälligt ståndpunkt och förhöll sig positivt till nordstaternas krigsinsats. Efter att ha förlorat sin ställning som borgmästare gjorde han comeback i kongressvalet 1862. Som representanthusledamot i slutskedet av inbördeskriget var han en framstående företrädare för de demokrater som förespråkade fred. När nordstaterna höll på att vinna kriget var Woods åsikter inte så populära och han förlorade sitt mandat i kongressvalet 1864. Han lyckades dock göra comeback en gång till i kongressvalet 1866 och vinna omval som representanthusledamot i ytterligare sju kongressval och stanna kvar i representanthuset fram till sin död år 1881. Han gravsattes på Trinity Cemetery i New York.^[10] Wood Park i Parkchester i Bronx har uppkallats efter Fernando Wood.^[11]

Lee Pace spelade Fernando Wood i Steven Spielbergs film Lincoln.^[12]

Referenser

↑ ”Wood, Fernando” (på engelska). The Political Graveyard. https://politicalgraveyard.com/bio/wood3.html#147.86.15. Läst 31 augusti 2025.
↑ ”Fernando Wood (1812-1881)” (på engelska). New York Democrats. Mr. Lincoln and New York. https://www.mrlincolnandnewyork.org/new-yorkers/fernando-wood-1812-1881/index.html. Läst 31 augusti 2025.
↑ Tri-insula i den föreslagna stadsstatens namn syftar på de tre öarna Manhattan, Long Island och Staten Island.
↑ Soodalter, Ron (26 oktober 2011). ”The Day New York Tried to Secede” (på engelska). Stories. History Net. https://www.historynet.com/the-day-new-york-tried-to-secede/. Läst 31 augusti 2025.
↑ ”Wood, Fernando” (på engelska). Biographical Directory of the United States Congress. USA:s kongress. https://bioguide.congress.gov/search/bio/W000694. Läst 31 augusti 2025.
↑ ”Fernando Wood” (på engelska). People. Harpweek. https://elections.harpweek.com/1864/bio-1864-Full.asp?UniqueID=30&Year=1864. Läst 31 augusti 2025.
↑ ”Fernando Wood” (på engelska). Encyclopædia Britannica. Encyclopædia Britannica, Inc. https://www.britannica.com/biography/Fernando-Wood. Läst 31 augusti 2025.
↑ ”Party Allegiance” (på engelska). Walt Whitman Archives. https://whitmanarchive.org/item/per.01328. Läst 31 augusti 2025.
↑ ”Events and Candidates” (på engelska). New York City, New York. The Political Graveyard. https://politicalgraveyard.com/geo/NY/ofc/newyorkcity.html. Läst 31 augusti 2025.
↑ ”Fernando Wood” (på engelska). People. National Park Service. https://www.nps.gov/people/fernando-wood.htm. Läst 31 augusti 2025.
↑ ”Wood Park” (på engelska). Parks. New York City Department of Parks & Recreation. https://www.nycgovparks.org/parks/wood-park/history. Läst 31 augusti 2025.
↑ Symkus, Ed (11 december 2014). ”Going behind the mask with Lee Pace” (på engelska). Cape Cod Times. https://eu.capecodtimes.com/story/entertainment/movies/2014/12/11/interview-going-behind-mask-with/35758283007/. Läst 31 augusti 2025.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Fernando Wood.

[1] ”Wood, Fernando” (på engelska). The Political Graveyard. https://politicalgraveyard.com/bio/wood3.html#147.86.15. Läst 31 augusti 2025.

[2] ”Fernando Wood (1812-1881)” (på engelska). New York Democrats. Mr. Lincoln and New York. https://www.mrlincolnandnewyork.org/new-yorkers/fernando-wood-1812-1881/index.html. Läst 31 augusti 2025.

[3] Tri-insula i den föreslagna stadsstatens namn syftar på de tre öarna Manhattan, Long Island och Staten Island.

[4] Soodalter, Ron (26 oktober 2011). ”The Day New York Tried to Secede” (på engelska). Stories. History Net. https://www.historynet.com/the-day-new-york-tried-to-secede/. Läst 31 augusti 2025.

[5] ”Wood, Fernando” (på engelska). Biographical Directory of the United States Congress. USA:s kongress. https://bioguide.congress.gov/search/bio/W000694. Läst 31 augusti 2025.

[6] ”Fernando Wood” (på engelska). People. Harpweek. https://elections.harpweek.com/1864/bio-1864-Full.asp?UniqueID=30&Year=1864. Läst 31 augusti 2025.

[7] ”Fernando Wood” (på engelska). Encyclopædia Britannica. Encyclopædia Britannica, Inc. https://www.britannica.com/biography/Fernando-Wood. Läst 31 augusti 2025.

[8] ”Party Allegiance” (på engelska). Walt Whitman Archives. https://whitmanarchive.org/item/per.01328. Läst 31 augusti 2025.

[9] ”Events and Candidates” (på engelska). New York City, New York. The Political Graveyard. https://politicalgraveyard.com/geo/NY/ofc/newyorkcity.html. Läst 31 augusti 2025.

[10] ”Fernando Wood” (på engelska). People. National Park Service. https://www.nps.gov/people/fernando-wood.htm. Läst 31 augusti 2025.

[11] ”Wood Park” (på engelska). Parks. New York City Department of Parks & Recreation. https://www.nycgovparks.org/parks/wood-park/history. Läst 31 augusti 2025.

[12] Symkus, Ed (11 december 2014). ”Going behind the mask with Lee Pace” (på engelska). Cape Cod Times. https://eu.capecodtimes.com/story/entertainment/movies/2014/12/11/interview-going-behind-mask-with/35758283007/. Läst 31 augusti 2025.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]