Hoppa till innehÄllet

FĂ€rgord

FrÄn Wikipedia
Samma fÀrger kan han olika fÀrgord.
Kameleont – vilken fĂ€rg har den egentligen?

FÀrgord Àr de olika sÀtt som man i sprÄket benÀmner fÀrger pÄ, i betydelsen kulörer. Det kan exempelvis innebÀra vardagliga fÀrgord, pigmentnamn och hÀnvisningar till definitioner i specifika fÀrgsystem.

Vardagliga fÀrgord

[redigera | redigera wikitext]

I vardagslivet anvÀnder vi grundlÀggande fÀrgord som röd, blÄ eller grÄ, och inom varje kultur Àr alla mÀnniskor med icke-defekt fÀrgseende ungefÀr överens om vad orden betyder. De betecknar inte en specifik fÀrg - det finns till exempel mÄnga fÀrger som Àr röda - utan ett fÀrgomrÄde eller fÀrgkluster dÀr alla fÀrger kan benÀmnas med samma ord.

Att vi Ă€r ungefĂ€r överens betyder inte att vi Ă€r helt överens, och i utkanten av det aktuella fĂ€rgomrĂ„det (till exempel mellan röd och rosa) kan det finnas stor oenighet utan att nĂ„gon har rĂ€tt eller fel. Ännu större tveksamhet finns kring ord som till exempel turkos eller orange. Vi kan vara helt överens om att den ena ligger mellan grönt och blĂ„tt och den andra mellan gult och rött, men vi Ă€r oeniga om ifall en viss fĂ€rg ska kallas turkos eller ej, och om vilken orange fĂ€rg som Ă€r mest typisk.[1]

Pigmentnamn som fÀrgord

[redigera | redigera wikitext]

Ett sÀtt att benÀmna fÀrger utgÄr frÄn kÀnda pigment eller fÀrgÀmnen. Detta ger dock ingenting entydigt att luta sig mot, eftersom ett och samma pigmentnamn (t.ex. florentinerlack eller kromgrönt) kan anvÀndas för olika substanser och eftersom Ätskilliga pigment varierar i bÄde kvalitet och sammansÀttning.[2] Detta gÀller speciellt jordfÀrger och de fÀrglacker som görs av vÀxt- eller djursubstanser. Innan den normalfÀrgsserie som introducerades i början av 1900-talet fanns det heller ingen samstÀmmighet i hur pigmentnamnen anvÀndes, exempelvis kunde caput mortuum anvÀndas synonymt med engelskt rött, fastÀn de idag ses som olika pigment.[3] Den fÀrdiga fÀrgen beror dessutom inte bara pÄ pigmentet utan ocksÄ pÄ hur det anvÀnds. Ett exempel Àr att ultramarinblÄtt pigment kan ge fÀrger frÄn klarblÄtt till blÄsvart, beroende pÄ fÀrgmaterialets bindemedel.[4]

BenÀmningar i fÀrgsystem

[redigera | redigera wikitext]

NÀr en fÀrg behöver specificeras noggrant rÀcker varken pigmentnamnen eller de vardagliga fÀrgorden till. En möjlighet Àr dÄ att anvÀnda ett fÀrgsystem och dess beteckningar. Det finns flera olika system, som Àr konstruerade utifrÄn olika utgÄngspunkter. Med hjÀlp av NCS - Det naturliga fÀrgsystemet - kan varje fÀrg ges en kod som anger dess visuella likhet med sex elementarfÀrger (gult, rött, blÄtt, grönt, vitt och svart), som alla saknar visuell likhet med varandra. RGB-systemet utgÄr i stÀllet frÄn additiv fÀrgblandning av rött, grönt och blÄtt ljus.

HTML-fÀrgkartan definierar ett urval fÀrger för anvÀndning pÄ webben, med koder och engelsksprÄkiga fÀrgord. Dessa ord Àr anvÀndbara för att ange den specifika webbfÀrgen, men ska inte tolkas som en norm för vad fÀrgerna ska kallas i andra sammanhang. Exempelvis finns det av naturliga skÀl bara en HTML-fÀrg som kallas Red, medan ordet röd i verkliga livet betecknar ett stort fÀrgomrÄde.

SpektralfÀrger

[redigera | redigera wikitext]

De fĂ€rger man ser i regnbĂ„gen brukar kallas rött—orange—gult—grönt—blĂ„tt—indigo—violett. En regnbĂ„ge - eller ett spektrum - innehĂ„ller dock inga bestĂ€mda fĂ€rgfĂ€lt utan en kontinuerlig övergĂ„ng mellan fĂ€rgerna, och att man rĂ€knar upp just sju fĂ€rger beror pĂ„ att Isaac Newton valde detta nĂ€r han hade lyckats bryta en ljusstrĂ„le och se de spektralfĂ€rger som gavs av ljusets olika vĂ„glĂ€ngder. I den situationen kan varje fĂ€rg definieras exakt genom att ljusstrĂ„lningens frekvens, alternativt vĂ„glĂ€ngd anges. SĂ„dant monokromatiskt ljus, alltsĂ„ ljus med bara en vĂ„glĂ€ngd, förekommer bara i mycket speciella situationer, och de fĂ€rger vi ser omkring oss kan inte definieras pĂ„ samma sĂ€tt som spektralfĂ€rgerna.

Olika namn i olika sammanhang

[redigera | redigera wikitext]
Katt av rasen "Russian Blue"

Ett och samma fÀrgord kan syfta pÄ tydligt olika fÀrger beroende pÄ sammanhanget, och ett och samma fÀrgintryck kan benÀmnas med helt olika ord. Exempelvis kan den som sysslar med kattuppfödning tala om blÄ katter, men dessa katters fÀrg skulle inte kallas för blÄ om den inte satt pÄ just katterna. Motsvarande gÀller röd hÄrfÀrg och de ord som anvÀnds för olika hudfÀrger.[1] Det kan ocksÄ finnas dialektala skillnader, och nÀr det gÀller översÀttning mellan olika sprÄk mÄste man vara mycket försiktig. Exempelvis syftar det engelska ordet purple vanligtvis pÄ en fÀrg som Àr mer blÄaktig Àn det svenska ordet purpur.

Bakgrund till fÀrgnamn

[redigera | redigera wikitext]

Orden för fĂ€rger har ofta sin bakgrund i faktiska företeelser eller egenskaper. Exempelvis Ă€r ordet grön en avledning av stammen i gro (vĂ€xa), alltsĂ„ ”med grĂ€sfĂ€rg”, liksom det med samma n-suffix bildade brun har innebörden ”med brandfĂ€rg”.[5] Det vi idag kallar lila eller violett sĂ„gs tidigare som en brun nyans i svenskan. Erik Axel Karlfeldt betecknar en kvĂ€ll som violbrun i dikten Vinterorgel, vĂ€xten med namnet brunört kallar vi idag för lila, och orkidĂ©n brunkulla kan snarast kallas djupt mörkröd.[6]

FÀrgord i olika sprÄk

[redigera | redigera wikitext]

FÀrger övergÄr i varandra i en kontinuerlig skala, det vill sÀga det finns inte en tydlig grÀns till exempel mellan blÄtt och grönt. Olika anvÀndare av ett sprÄk kan dÀrför dra grÀnserna pÄ olika sÀtt, och likasÄ kan grÀnserna dras pÄ olika sÀtt i olika sprÄk. Ett exempel ges av följande jÀmförelse mellan svenska och kymriska:[kÀlla behövs]

SvenskagrönblÄgrÄbrun
Kymriskagwryddglasllwyd

Antalet fĂ€rgord skiljer ocksĂ„ mellan olika sprĂ„k. Med grundlĂ€ggande fĂ€rgord brukar man avse termer som syftar direkt pĂ„ en fĂ€rgperception (till exempel röd eller grön) utan att samtidigt hĂ€nvisa till nĂ„got kĂ€nt föremĂ„l eller företeelse (till exempel hallonröd eller Ă€rtgrön).[7] Vissa sprĂ„k har bara tvĂ„ grundlĂ€ggande fĂ€rgord (svart/vitt (mörk–kall/ljus–varm)). Om det finns ett tredje fĂ€rgord brukar det vara rött och det fjĂ€rde brukar bli grönt–blĂ„tt eller gult. SprĂ„k med fem grundlĂ€ggande fĂ€rgord brukar ha bĂ„de grönt–blĂ„tt och gult, och sprĂ„k med sex ha en Ă„tskillnad mellan grönt och blĂ„tt. Exempel finns pĂ„ sprĂ„k med upp till elva grundlĂ€ggande fĂ€rgord (sedan finns obegrĂ€nsade uppsĂ€ttningar med nyansbeteckningar som tegelröd, avokadogrön och sĂ„ vidare).

En extrem Ät andra hÄllet Àr de som har den recessiva, normalt sÀllsynta, akromatopsi-genen som medför att man inte uppfattar nÄgra fÀrgskillnader utan bara skillnader i ljushet, och dÀrmed inte har behov av fÀrgord (pÄ ön Pingelap i Mikronesien Àr genen dock vanlig och 75 av de 250 invÄnarna har den, detta till följd av en tyfon som Är 1775 dödade cirka 180 av de dÄ cirka 200 invÄnarna och genen rÄkade vara vanlig bland överlevarna).[kÀlla behövs]

GrundlÀggande fÀrgord

[redigera | redigera wikitext]

WALS, The World Atlas of Language Structures Online[8], redovisar antal grundlĂ€ggande fĂ€rgkategorier i 119 sprĂ„k. Av dessa har 20 sprĂ„k 3–4 grundlĂ€ggande fĂ€rgord och ungefĂ€r lika mĂ„nga har 9–11.

TvĂ„ av sprĂ„ken har inga ord för blĂ„tt eller grönt (”kalla fĂ€rger”) medan tre sprĂ„k inte har ord för rött eller gult (”varma fĂ€rger”). Murrinh-pata och kuku-yalanji, som talas i norra Australien, Ă€r med i bĂ„da grupperna, i den sista Ă€ven waorani som talas i Ecuador.

Det Àr lÄngt mera ovanligt att rött och gult betecknas med en gemensam samlingsterm Àn att grönt och blÄtt gör det. Som tabellen nedan visar tar WALS upp fyra sprÄk med en samlad beteckning för rödgul, medan den har 67 exempel pÄ sprÄk med en samlad beteckning för grönblÄ. SÄ vitt man vet finns inget sprÄk som har skilda ord för grönt och blÄtt men en samlad beteckning för rödgult.

De 20 sprĂ„k i WALS urval som har endast 3–4 fĂ€rgord finns sĂ„ gott som alla i tropikerna (se karta http://wals.info/feature/133A#2/9.1/149.2) , exempelvis i Niger-Kongo-sprĂ„k (som bĂ©tĂ©), afro-asiatiska sprĂ„k (som lele), australiska sprĂ„k (som murrinh-Pata) och arauan-sprĂ„k (som culina). Alla de fem sprĂ„k som WALS tar upp för Europa (engelska, franska, ryska, spanska och tyska) hĂ€nförs till gruppen med 11 grundlĂ€ggande fĂ€rgord, men i denna grupp Ă„terfinns ocksĂ„ bland annat japanska, det austronesiska sprĂ„ket tboli och mayasprĂ„ket cakchiquel.

Antal grundlÀggande
fÀrgkategorier
Antal sprÄk
(totalt)
Röd
versus gul
Röd–gulGul/grön/blĂ„
versus röd
IngenAnnan
3–42043238
4,5–5,526211103
6–6,534330001
7–7,514140000
8–8,5660000
9–10880000
1111110000
Summa1199743312
Antal grundlÀggande
fÀrgkategorier
Antal sprÄk
(totalt)
Grön
versus blÄ
Grön–blĂ„Svart/grönblĂ„Svart/blĂ„
versus grön
Gul/grönGul/grön
versus blÄ
IngenAnnan
3–420041301020
4,5–5,526120121100
6–6,534429100000
7–7,51459000000
8–8,5633000000
9–10862000000
1111110000000
Summa11930671522120
  1. 1 2 Sivik, Lars; HÄrd, Anders (1984). Namn pÄ fÀrger. Stockholm: FÀrgrapport F24, FÀrginstitutet
  2. ↑ Fridell Anter, Karin; Svedmyr, Åke (1992). FĂ€rgskalor hos traditionella pigment för utvĂ€ndig mĂ„lning. Stockholm: Arkus
  3. ↑ Fridell Anter, Karin; Wannfors, Henrik (2015). SĂ„ mĂ„lade man. Svenskt byggnadsmĂ„leri frĂ„n senmedeltid till nutid (3). Stockholm: Svensk ByggtjĂ€nst. sid. 293
  4. ↑ MĂ„lning av konstnĂ€ren Gösta Wessel, Ă„tergiven pĂ„ sid 148 i Fridell Anter & KlarĂ©n (red.) FÄRG & LJUS för mĂ€nniskan - i rummet . Stockholm: Svensk ByggtjĂ€nst (2014)
  5. ↑ ”64 (Svensk etymologisk ordbok)”. runeberg.org. 1 januari 1922. https://runeberg.org/svetym/0152.html. LĂ€st 7 februari 2016.
  6. ↑ Malmberg, Bertil (1964). SprĂ„ket och mĂ€nniskan. Aldus/Bonniers. sid. 66
  7. ↑ ”FĂ€rgord i NE:s nĂ€tupplaga”. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/f%C3%A4rgord. LĂ€st 1 mars 2016.
  8. ↑ ”World Atlas of Language Structures Online kap 133”. (se Ă€ven kap. 134 och 135). http://wals.info/chapter/133. LĂ€st 1 mars 2016.