Hoppa till innehÄllet

Kiang

FrÄn Wikipedia
Kiang
Status i vÀrlden: Livskraftig (lc)[1]
Kiang
Systematik
DomÀnEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggstrÀngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDĂ€ggdjur
Mammalia
OrdningUddatÄiga hovdjur
Perissodactyla
FamiljHĂ€stdjur
Equidae
SlÀkteHÀstar
Equus
ArtKiang
E. kiang
Vetenskapligt namn
§ Equus kiang
AuktorMoorcroft, 1841
Utbredning
UtbredningsomrÄde
Hitta fler artiklar om djur med

Kiang (Equus kiang) Àr en art i familjen hÀstdjur (Equidae). Djuret förekommer i Tibet och angrÀnsande regioner och Àr nÀra slÀkt med halvÄsnan, men Àr nÄgot större.

Även det svenska namnet och artepitet i det vetenskapliga namnet övertogs frĂ„n det tibetanska namnet för djuret.[2]

KĂ€nnetecken

[redigera | redigera wikitext]

Arten nÄr en kroppslÀngd av 210 centimeter, en mankhöjd av lite över 140 centimeter och en vikt mellan 250 och 400 kilogram. Hanar Àr betydlig tyngre Àn honor.[3] Under sommaren har pÀlsen pÄ djurets ovansida en ljusröd fÀrg. Den lÄnga och tÀta vinterpÀlsen Àr brunare. PÄ djurets rygg finns en pÄfallande svart strimma. Undersidan Àr vit men vid flera stÀllen nÄr den vita fÀrgen upp till ryggens strimma. Oftast Àr Àven delar av halsen, nosen och extremiteterna vita. FrÄn halvÄsnan skiljer sig arten genom storleken, kortare öron, den lÄnga manen och bredare hovar.[3]

Kiang förekommer pÄ hela den tibetanska högplatÄn, ett system av bergsomrÄden och högslÀtter norr om Himalaya. De största populationerna finns i den autonoma regionen Tibet och de angrÀnsande kinesiska provinserna Qinghai, Xinjiang, Gansu och Sichuan. Dessutom lever arten i norra Indien, nordöstra Pakistan och Nepal.[1]

Dess habitat utgörs av torra grÀsomrÄden och stÀpper upp till 5000 meter över havet.[3]

LevnadssÀtt

[redigera | redigera wikitext]

Kiang lever i grupper med 5 till 400 individer. De största grupperna bestÄr av honor med deras nyfödda ungar samt unga kiang av bÀgge kön. Ofta Àr en gammal hona gruppens ledare. Dessa grupper Àr mycket sociala och skiljer sig aldrig. Hanar lever ensamma under sommaren och bildar under vintern grupper som bara bestÄr av hankönade individer.[3]

Under letandet efter föda utför kiang stora vandringar dÀr de Àven korsar floder och andra vattendrag. De har bra förmÄga att simma och det förekommer Àven att de badar för nöjes skull.

Som alla hÀstdjur Àr kiang vÀxtÀtare som livnÀr sig av olika grÀssorter och andra vÀxter pÄ marken. Under tider med sÀrskilt bra tillgÄng till föda (juli och augusti) kan de öka i vikt med 45 kg.[3]

Fortplantning

[redigera | redigera wikitext]

I juli och augusti börjar hanarna att följa honornas grupper. Bland hanarna förekommer strider för rÀtten att para sig. Parningstiden slutar under mitten av september. Efter drÀktigheten som varar i nÀstan ett Är föder honan i juli eller augusti vanligtvis ett ungdjur. De nyfödda ungarna Àr mycket bra utvecklade och följer modern efter nÄgra fÄ timmar. Efter ungefÀr ett Är Àr de sjÀlvstÀndiga men först efter tvÄ Är eller mer Àr de könsmogna. Det Àldsta kÀnda djuret i fÄngenskap blev 26 Är och sju mÄnader gammalt.[3]

I jĂ€mförelse med andra vilda Ă„snor förekommer kiang i stort antal. Å andra sidan minskade artens bestĂ„nd efter inmarschen av den kinesiska armĂ©n i Tibet som skedde 1950. I hela Kina finns omkring 65 000 individer och av dessa lever cirka 45 000 i Tibet.[1] Ytterligare 2 000 exemplar förekommer i Indien. Det finns varierande uppgifter rörande artens bestĂ„nd i Pakistan, Bhutan och Nepal.

Av vissa zoologer rÀknas kiang som en underart till halvÄsnan. Nyare undersökningar av djurets DNA styrker hypotesen att kiang Àr en sjÀlvstÀndig art. Arten delas ibland i tre underarter (E. k. polyodon, E. k. holdereri och E. k. kiang) men denna indelning Àr omstridd.

Den hÀr artikeln Àr helt eller delvis baserad pÄ material frÄn tysksprÄkiga Wikipedia.
  1. 1 2 3 Shah, N., St. Louis, A. & Qureshi, Q. 2015 Equus kiang . FrÄn: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. LÀst 27 juni 2021.
  2. ↑ Srinivasulu, Chelmala (2018). ”Tibetan wild ass” (pĂ„ engelska). South Asian Mammals. CRC Press. sid. 153
  3. 1 2 3 4 5 6 Nowak, R. M. (1999) sid.1014−1015, Kiang.

Tryckta kÀllor

[redigera | redigera wikitext]
  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0-8018-5789-9

Externa lÀnkar

[redigera | redigera wikitext]