Klinga
- För andra betydelser, se Klinga (olika betydelser).


Klinga eller blad Àr den vassa vanligen platta skÀrande delen (eller dito) hos blankvapen och sÄdana verktyg eller maskiner som avses för att punktera, hugga, skÀra eller skrapa med.[1][2] Klingan (eller bladet) kallas hela arbetande strukturen i sig medan den skarpa arbetande kanten kallas egg. Spetsen pÄ en klinga kallas udd.
Etymologi
[redigera | redigera wikitext]Klinga Àr ljudhÀrmande efter ljudet som metall gör nÀr det anslÄr nÄgot.[1]
Blad (fornsvenska: bladh, jÀmför engelska: blade) Àr bildligt till blad i betydelsen löv och hÀnvisar till att mÄnga klingor, sÀrskilt tveeggade dito, liknar blad till formen.[2]
I annan terminologi finns Àven eggverktyg, eggredskap och eggjÀrn (fornsvenska: ÊgiÊrn).[3][4][5]
Terminologi
[redigera | redigera wikitext]I en klinga ingÄr flera olika delar och ytterligare delar tillkommer beroende pÄ form och typ. NÄgra exempel Àr:
- ansats (klinga)(en), Ă€ven hĂ€l eller italienska: ricasso â oslipad del av klingan nĂ€rmast frĂ€mre hjaltet
- blodrand (blodfĂ„ra, blodrilla, blodrĂ€nna, blodskĂ„ra) â hĂ„lkĂ€l (fördjupning) mitt i klingans bredd, frĂ€mst hos svĂ€rd
- egg â klingans skĂ€rande parti, kan indelas i falsk egg och sann egg beroende pĂ„ om den Ă€r vĂ€ssad eller inte
- rygg/bak â motsatt kortsida till eggen pĂ„ eneggade klingor
- sida â bredsidan som ligger i linje med klingans skĂ€r
- Ă„s â förhöjningar pĂ„ bladsidan
InfÀstningsmetoder
[redigera | redigera wikitext]- bladholk â urholkad konisk del i bladets bas som trĂ€r över ett skaft, frĂ€mst hos spjut och dylikt
- skafthĂ„l â hĂ„l igenom bladet för ett genomgĂ„ende skaft, frĂ€mst hos yxor och dylikt
- tĂ„nge â utdragen ten ur bladets bas som trĂ€r i ett hjalt (grepp), frĂ€mst hos knivar, svĂ€rd och dylikt
TillÀgg
[redigera | redigera wikitext]- parerhake, Ă€ven klingfĂ„ngare â krokar lĂ€ngs bladets rygg eller egg Ă€mnat att haka fiendes klinga
- avsmalning, Ă€ven tapering â nĂ€r klingan smalnar av pĂ„ bredden
FĂ€ktkonst
[redigera | redigera wikitext]Klingan delas inom fÀktkonst in i tvÄ delar:
- stark del (fĂ€ktning)(en), Ă€ven franska: forte (âstarkâ) â delen frĂ„n basen till mitten av bladet som ger starkast mottryck
- svag del (fĂ€ktning)(en), Ă€ven franska: foible (âsvagâ) â delen frĂ„n mitten till udden av bladet som ger minst mottryck
Uppdelningen av klingan i stark och svag har att göra med hÀvstÄngseffekten samt den kraft som kan utövas mot en motstÄndares klinga, alltsÄ vart pÄ bladet det Àr utsattbart för motparader som kan slÄ det ur vÀgen för att skapa en öppning. I regel anvÀnds den starka delen av klingan mer defensivt medan den svaga delen Àr mer offensiv men det finns undantag.[6]
Exempel
[redigera | redigera wikitext]Galleri
[redigera | redigera wikitext]- Diverse bladprofiler.
- Diverse bladprofiler.
- Diverse svÀrdbladsprofiler.
- CirkelsÄgklinga för handcirkelsÄg, 185 mm.
KĂ€llor
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 âklinga sbst.1â. Svenska Akademiens ordbok (SAOB). saob.se. 1936. https://www.saob.se/artikel/?unik=K_1101-0196.O271&pz=3. LĂ€st 13 maj 2025.
- 1 2 âblad sbst.â. Svenska Akademiens ordbok (SAOB). saob.se. 1912. https://www.saob.se/artikel/?seek=blad&pz=1#M_B2931_75091. LĂ€st 13 maj 2025.
- â Svenska Akademiens ordbok: eggverktyg
- â Svenska Akademiens ordbok: eggredskap
- â Svenska Akademiens ordbok: eggjĂ€rn
- â Max Gunnarsson (2022). âLĂ„ngsvĂ€rd i kontext: En analys av lĂ„ngsvĂ€rd som praktiskt vapen utifrĂ„n materiella kĂ€llor och praktiska testerâ (Kandidatuppsats 15 hp i Arkeologi). Uppsala universitet: Institutionen för arkeologi och antik historia. diva-portal.org. sid. 7â8, 20. https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1693436/FULLTEXT01.pdf. LĂ€st 8 juni 2025.