Luger P08
| Luger P08 (Parabellum) | |
| Lugerpistol, P08 | |
| Beskrivning | |
|---|---|
| Typ | Automatpistol |
| Ursprungsland | |
| TjÀnstehistoria | |
| Brukstid | 1898 â |
| AnvÀnds av |
|
| Medverkan i krig | Första och andra vÀrldskrigen |
| Era | Förkrigstiden |
| Produktionshistoria | |
| Designdatum | Sent 1800-tal |
| Produktionsperiod | 1898 â 1945 |
| Antal tillverkade | Ăver tvĂ„ miljoner |
| Specifikationer | |
| Vapentyp | Automatpistol |
| Kaliber | 9 Ă 19 mm Parabellum 7.65 Ă 21mm Parabellum |
| PiplÀngd | 100 mm |
| Magasin | 8 patroner |
| LÄsmekanism | KnÀledslÄs |
| LĂ€ngd | 186 mm |
| Vikt | 850 g |
| UtgĂ„ngshastighet | 350â400 m/s |


Pistole Parabellum 1908, Àven kallad Luger, Àr en automatpistol konstruerad av Georg J. Luger. Lugern Àr en av de mest vÀlkÀnda pistolerna. Den tillverkades frÄn 1898-1945 i en mÀngd olika versioner och för en mÀngd olika lÀnders krigsmakter.
Mekanism
[redigera | redigera wikitext]Lugern anvÀnder sig av kort piprekyl och slutstycket har ett knÀledslÄs. Denna typ av mekanism hade först utvecklats av Hiram Maxim för hans Maximkulspruta 1884. NÀr pistolen avfyras fÄr rekylen slutstycket att röra sig bakÄt, varvid knÀleden öppnar sig vertikalt uppÄt och den tomma patronhylsan kastas ut. KnÀleden fjÀdrar sedan fram igen och slutstycket för in en ny patron i patronlÀget frÄn magasinet, och pistolen Àr Äter klar att avfyras. Denna mekanism Àr ovanligt komplex för en pistol, vilket stÀllde höga krav pÄ precision vid tillverkningen. DessvÀrre ledde detta Àven till att Lugern blev dyr att tillverka. Fördelen Àr att systemet med fast pipa gav pistolen mycket god precision.
Lugern har ett löstagbart magasin placerat i kolven. Den var den första serietillverkade pistolen med denna finess, som gör det avsevÀrt lÀttare att ladda vapnet, och som numera Àr standard i sÄ gott som alla automatpistoler.
Det tillverkades Àven nÄgra versioner med lÀngre pipa för militÀr personal som inte var utrustade med gevÀr. Marinversionen hade en 152 mm pipa och var siktesgraderad till 200 meter. "Lange-" eller "Artillerie-Pistole 08" hade en 203 mm pipa, var siktesgraderad till 800 meter och kunde utrustas med ett trummagasin för 32 patroner, dÀr en trÀkolv som var sammanbunden med hölstret kunde fÀstas pÄ pistolen. Samma metod var standard för marinlugern, som hade en lite annorlunda kolv och förstÄs ett annat hölster. Lugern fanns Àven i karbinutförande med Ànnu lÀngre pipor.
Historia
[redigera | redigera wikitext]Lugern Àr en vidareutveckling, utförd av Georg J. Luger, av automatpistolen Borchardt C93 för företaget Ludwig Loewe & Co i Karlsruhe, Tyskland (senare omdöpt till Deutsche Waffen und Munitionsfabriken (DWM)). Borchardt C93 frÄn 1893 var en av de första serietillverkade automatpistolerna. Luger förbÀttrade Borchardts konstruktion och utvecklade ocksÄ en ny patron i kaliber 7.65 à 21mm Parabellum. Lugers pistol började tillverkas frÄn 1898 och fick namnet Parabellum (latin: för krig).
Det första land vars krigsmakt antog Lugern som tjÀnstevapen var Schweiz som 1900 började licenstillverka den för sin armé. PÄ grund av kritik för att dess ammunition var för klen utvecklade Luger ytterligare en patron till sin pistol, 9 à 19 mm Parabellum. Han förbÀttrade Àven konstruktionen under de första Ären pÄ 1900-talet. Den förbÀttrade Parabellum-pistolen med den nya 9 mm-ammunitionen antogs som tjÀnstevapen av tyska Kejserliga marinen 1904 och av Kejserliga tyska armén 1908.
Denna kaliber har sedermera blivit en av vĂ€rldens vanligaste för pistoler och kulsprutepistoler. 9 mm Parabellum Ă€r idag NATO:s och den svenska försvarsmaktens standardammunition för pistoler (svenska försvarsmaktens beteckning m/39B). Ăven inom flera lĂ€nders polisstyrkor anvĂ€nds 9 Ă 19 mm, till exempel den svenska polisen.
Ett par Luger i kaliber .45 ACP levererades Àven för utvÀrdering till den amerikanska armén, vilken hade för avsikt att ersÀtta sin dÄvarande tjÀnsterevolver med en automatpistol. Av skÀl som Àn idag Àr omdebatterade drog sig Luger ur, och den nya officiella amerikanska tjÀnstepistolen kom sedermera att bli Colt M1911.
Lugern antogs som tjĂ€nstepistol av den Kejserliga tyska armĂ©n 1908 och fick dĂ€r beteckningen Pistole 08 (förkortat P08). Ăven en Ă€ldre variant Pistole 06 förekom dock. Huvudproduktionen av Lugern fortsatte i Tyskland fram till mitten av andra vĂ€rldskriget (ett mindre antal tillverkades under fram till 1945 till Luftwaffe ) men den blev pĂ„ grund av höga tillverkningskostnader senare utbytt mot den modernare, billigare och mindre komplicerade Walther P38. Ăven om P38 infördes som modell 1938 sĂ„ kom det att dröja mĂ„nga Ă„r innan den uppnĂ„dde full produktion och kom ut pĂ„ bredden pĂ„ förbanden. Trots att P38 var Wehrmachts tjĂ€nstepistol under andra vĂ€rldskriget sĂ„ var det vĂ€ldigt mĂ„nga som hade P08 istĂ€llet.
PÄ grund av sitt vackra och pÄkostade utförande föredrog dock mÄnga tyska officerare Lugern framför Walthern. [1]
Efter andra vÀrldskriget hade Lugern spelat ut sin roll som tjÀnstevapen i mÄnga lÀnder, men olika modeller av Lugern har tillverkats i olika kalibrar för den civila marknaden fram till vÄra dagar.
Andra lÀnder Àn Tyskland och Schweiz vars krigs- eller polismakt anvÀnt modeller av Lugern inkluderar Bulgarien, Finland, Iran, Luxemburg, NederlÀnderna, Portugal, Turkiet samt en rad lÀnder i Latinamerika.
Lugern var Àven en hett eftertraktad krigssouvenir för de amerikanska soldaterna i Europa under andra vÀrldskriget. Detta visas bland annat i TV-serien Band of Brothers.
Fördelar och nackdelar
[redigera | redigera wikitext]Den uppskattades av mĂ„nga förutom för utseendet och den unika konstruktionen ocksĂ„ för den mycket goda precisionen, Ă€ven pĂ„ lĂ€ngre avstĂ„nd, samt för patronens goda penetrationsförmĂ„gan. Tester utförda av USA:s armĂ© under 1940-talet visade att en 9 mm Luger med helmantlad ammunition var kapabel att penetrera en amerikansk armĂ©hjĂ€lm av stĂ„l pĂ„ 130 yards avstĂ„nd (cirka 120 meter) â testbanans fulla lĂ€ngd och mer Ă€n dubbla avstĂ„ndet mot vad konkurrenter avsedda för de amerikanska .45 ACP och .38 Special klarade.
En vanlig missuppfattning om Lugern Àr att mekanismen skulle vara sÀrskilt kÀnslig för smuts. Nutida tester har dock visat att mekanismen i sjÀlva verket Àr mycket tÄlig och att pistolen genomgÄende presterar vÀl under leriga förhÄllanden, exempelvis i skyttegravar.[2]
Till de verkliga nackdelarna hör emellertid att pistolen kan vara krÀsen i ammunitionsvalet; detta gÀller frÀmst ammunition med för kort totallÀngd pÄ patronen. Vidare bör mycket kraftig ammunition frÀmst avsedd för kulsprutepistoler undvikas, dÄ denna pÄ sikt kan fördÀrva mekanismen, sÄvÀl som modern amerikansk ammunition med lÀgre gastryck Àn internationell/europeisk standardammunition, vilken kan vara för svag för att mata fram patronerna pÄ ett tillfredsstÀllande vis.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- â "Bauer, Eddy. - Mannen i ledet / förf.: Eddy Bauer ; militĂ€r rĂ„dgivare: James L. Collins Jr; svensk bearb.: Lars Rosander ; övers.: Lars och Magnus Rosander. - 1981. - ISBN 91-7024-021-3 (inb) s 111."
- â âMud Test: WW1 & WW2 P08 Lugerâ. https://www.youtube.com/watch?v=z_IeAaR5AmU. LĂ€st 30 september 2019.