Port Royal
- För andra betydelser, se Port Royal (olika betydelser).
Port Royal var en stad pÄ Kingstonhalvön i södra Jamaica som grundades 1663. Staden genomgick en serie katastrofer innan den blev marinbas och slutligen förstördes 1907. Under 1600-talet hade den rykte om sig att vara "Wickedest City on Earth" enligt chefsforskaren vid utgrÀvningarna i Jamaica. Port Royal vÀxte dessutom till att bli den största staden i engelska Amerika, tillsammans med Boston i Massachusetts.
Port Royals historia
[redigera | redigera wikitext]Staden grundades efter Oliver Cromwells misslyckande med att erövra Hispañola i december 1654. Cromwells strategi gick ut pÄ att överraska staden Santo Domingo, men spanjorerna hade blivit varnade och kunde avvÀrja attacken. För republiken England var det ett stort nederlag och Cromwell reste hem tomhÀnt. Britterna ÄtervÀnde dock till Karibien i maj 1655 för att anfalla Jamaica, utan att ha kommit med en krigsförklaring; detta stred mot den gÀllande folkrÀtten. De engelska amiralerna William Penn och Robert Venables erövrade lÀtt ön frÄn spanjorerna, som saknade ett ordentligt försvar. De spanska nybyggarna pÄ Jamaica flydde till Kuba eller samlade sig pÄ öns obebyggda omrÄden för att starta ett gerillakrig mot britterna med hjÀlp av frigivna slavar. Penn och Venables grundlade Fort Cromwell pÄ Kingstonlandtungan, vilket underlÀttade kontrollen av hamnen i Kingston. Runt fortet vÀxte senare ett litet samhÀlle fram, The Point eller Point Cagway, som bestod av handelsmÀn, prostituerade, sjömÀn och fiskare. Efter monarkins och Karl II:s restauration 1660 döptes The Point om till Port Royal och fortet till Fort Charles.
Port Royal hade ursprungligen byggts för att vara en defensiv försvarsanlÀggning med uppgift att skydda hamnens inlopp, men kom snart att vÀxa i betydelse. Stadens geografiska lÀge gjorde den utmÀrkt för lastning av stora skepp och den blev en attraktiv bostadsort för fartygskaptener, köpmÀn och hantverkare, som drog fördel av handelsmöjligheterna. I takt med att Jamaicas ekonomi blev bÀttre mellan 1655 och 1692 vÀxte Àven Port Royal till att bli den (ur ekonomisk synpunkt) viktigaste engelska hamnen i Amerika. Staden hade vÀxt snabbare Àn nÄgon annan stad engelsmÀnnen hade grundat i den Nya vÀrlden.
Kaparliv
[redigera | redigera wikitext]NÀr den engelska flottan lÀmnade Port Royal för att resa tillbaka till England oroade sig stadsbefolkningen för att den spanska armadan skulle försöka Äterta ön. Den brittiska guvernören Edward d'Oyley pÄbörjade dÀrför underhandlingar med Tortugas buckanjÀrer; detta resulterade i att kaparkommissioner med tveksam legalitet fanns i staden frÄn 1657. 1689 hade staden 4 000 invÄnare, varav cirka hÀlften deltog i den inkomstbringande kaparverksamheten. För buckanjÀrerna var Port Royal perfekt; det lÄg nÀra handelsrutterna och de kommersiella centrumen Porto Bello och Cartagena. NÀr spanska kriget avslutades 1660 försökte d'Oyley att fÄ dem att avbryta fientligheterna, vilket de vÀgrade. d'Oyleys eftertrÀdare Lord Thomas Windsor kom till Jamaica 1662 med strÀnga order, men skulle komma att tÀnja grÀnserna för kaparnÀringen. Detta berodde pÄ den oklara juridiken och argumenten om hamnens osÀkra lÀge. För att utföra kapningarna korrekt behövdes fortfarande tillstÄnd frÄn London, men dÄ Windsor trodde att spanjorerna planerade ett överfall mot Port Royal lÀt han piraterna hÄllas.
Sjörövarstaden
[redigera | redigera wikitext]1663 innefattade stadens flotta 22 skepp, med en besÀttning pÄ 1 200 man. Sir Christoffer Myngs skulle med hjÀlp av dessa leda flera, ekonomiskt mycket framgÄngsrika, rÀder mot Kuba och Honduras.
Port Royal nÄdde sin höjdpunkt som sjörövarstad under sir Thomas Modyford. Modyford ignorerade helt order frÄn London om att sÀtta stopp för rÀderna, och tillÀt försÀljning av spanskt byte i land. Under kriget mot Republiken Förenade NederlÀnderna stödde han rÀder mot bÄde spanska och hollÀndska kolonier. Det var under Modyford som den legendariska buckanjÀrkaptenen Henry Morgan anvÀnde Port Royal som bas för sina stora landrÀder mot Portobelo, Venezuela och Panama.
Officiellt stÀngdes Port Royal som sjörövarbas efter Morgans PanamaÀventyr 1671, men trots detta fortsatte verksamheten antagligen nÄgra Är till. NÀsta generation pirater kom att kallas Àrkepiraterna, de sÄ kallade klassiska piraterna, vilka skulle att sÀtta skrÀck i sjöfararna pÄ de sju haven under 1700-talet.
Stadsliv
[redigera | redigera wikitext]De flesta av Europas stÀder var under 1600-talet ohÀlsosamma platser, med gator som bestod av jord med hÀstavföring och fylldes av lera vid regn. De saknade helt sophÀmtning, avlopp och vattenledningssystem, och var dÀrmed smittohÀrdar dÀr tyfus, pest, smittkoppor och andra sjukdomar hÀrjade.
MĂ€nniskor i stĂ€derna utan yrke var rĂ€ttslösa; om de hade ett yrke ingick de i ett skrĂ„ som skyddade deras rĂ€ttigheter. En buckanjĂ€r hade stĂ€ndigt uppgifter i tjĂ€nst eller pĂ„ Tortuga; han bedömdes inte efter nationalitet eller religion eftersom detta förbjöds i reglementena. En buckanjĂ€r hade inte heller nĂ„got eget namn, men hans kunnande var efterfrĂ„gat. De var utmĂ€rkta illustrationer till sociologen Ămile Durkheims beskrivning av den mekaniska solidaritet som rĂ„dde i det agrara samhĂ€llet. PĂ„ haven var de oersĂ€ttliga, dĂ„ de var en viktig del i arbetslagens struktur till sjöss. De hade dĂ€remot inte lika högt vĂ€rde pĂ„ land, dĂ€r de var avvikande och ansĂ„gs vara kriminella. Durkheim menar att denna situation i regel ledde till strĂ€nga straff i samhĂ€llen vars arbetsdelning bygger pĂ„ mekanisk sammanhĂ„llning. Pirater hĂ€ngdes, ofta efter spektakulĂ€ra rĂ€ttegĂ„ngar, medan deras stĂ€der blev nerbrĂ€nda och spanjorerna mördade dem godtyckligt. SjörövarbesĂ€ttningar hade aldrig problem att hitta nytt manskap, dĂ„ gĂ€sterna pĂ„ Port Royals krogar till stor del bestod av arbetslösa buckanjĂ€rer. DĂ€r drack de alkohol dygnet runt nĂ€r de inte besökte bordeller.
Fördelarna med den jamaicanska hamnen var att öns guvernörer var positivt instÀllda till fribytare. Det var dÀrför relativt enkelt att utverka sÄ kallade kaparbrev frÄn myndigheterna för lagliga rÀder. Myndigheterna sÄg Àven mellan fingrarna nÀr det gÀllde rena piratdÄd, sÄ lÀnge de fick höga mutor av buckanjÀrerna. Guvernörens vÀlvilja till dem berodde helt och hÄllet pÄ hur stor hans andel av piraternas byte var. I Port Royal tolererades verksamma pirater lÀnge, dÄ de gav staden en stÀndig inkomst. Med hjÀlp av deras byten byggdes en av Amerikas mest vÀlmÄende stÀder, samtidigt som deras beteende var moraliskt förkastligt.
Filosofen och idĂ©historikern Michel Foucault förklarar i boken Ăvervakning och straff att straffen som tilldelades vissa utvalda enbart var maktuppvisningar för att visa vem som kontrollerade samhĂ€llet. Detta var sĂ€rskilt sant i faller med kungamördaren Damien, som tillsammans med andra straffade lika gĂ€rna kunde ha adlats i samma syfte (i likhet med Morgan). Statsmakterna ville dock i sjĂ€lva verket inte bli av med piraterna och buckanjĂ€rerna, eftersom deras verksamhet gagnade staten och staden.
GuldÄldern
[redigera | redigera wikitext]NÀr Port Royal var som störst (1692) bodde uppskattningsvis mellan 6 500 och 7 000 fasta invÄnare dÀr; utöver dessa fanns dessutom muckande besÀttningar, resande handelsmÀn och andra besökare i staden. MÄnga av Port Royals invÄnare lÀmnade efter sig inventarier som visar pÄ ett mycket stort vÀlstÄnd i staden, och Jamaica var en av fÄ engelska kolonier som hade ett myntsystem istÀllet för varubyte som betalningsmetod. 1688 besöktes staden av 213 fartyg, samtidigt som hela New England tog emot 226 skepp. Enligt Port Royal Projects hemsida var atmosfÀren i Port Royal tolerant och tillÀt olika religioner och livvstilar. KvÀkare, papister, puritaner, presbyterianer, judar och anglikaner utövade sina religioner öppet bredvid sjömÀn och pirater som besökte hamnen. Det var i denna atmosfÀr Henry Morgan och den mest demoniska av alla buckanjÀrer, l'Olonais, vÀrvade sina besÀttningar för de stora landrÀderna.
Slutet
[redigera | redigera wikitext]Port Royals öde beseglades strax före middagstid onsdagen den 7 juni 1692, nÀr 33 tunnland (66 procent) av "VÀstindiens handelshus och skatter sjönk till botten av Kingstons hamn" i en lindrig men omfattande jordbÀvning följd av en gigantisk svallvÄg, en sÄ kallad tsunami. Uppskattningsvis 2 000 personer dog omedelbart, medan ytterligare 3000 mÀnniskor avled av skador och sjukdomar de följande dagarna. I ett brev till myndigheterna i Withhall beskrev presidenten i Jamaicas rÄd katastrofen den 20 juni 1692:
| â | ...det var en förskrĂ€cklig jordbĂ€vning som pĂ„ tio minuter slog ner alla kyrkorna, bosĂ€ttningar och sockerarbeten pĂ„ ön. TvĂ„ tredjedelar av Port Royal svaldes av havet, alla fort och befĂ€stningar förstördes och en stor del av invĂ„narna slogs olyckligt i huvudet eller drunknade. | â |
Presidenten oroade sig för att staden nu saknade försvar, men borgarnas brev till Withhall berÀttade om omfattande panik, misÀr och oro i den hÀrjade staden. Handeln slogs i spillror, folk fruktade slavuppror och franska attacker frÄn örlogsskepp stationerade i nÀrheten av ön. Samtidigt var de oroade för att England inte skulle tycka att det var lönt att bygga upp staden efter katastrofen.
Vid tiden för katastrofen fanns en utbredd förestÀllning om att geologiska fenomen som jordbÀvningar var Guds straff Ät mÀnniskorna pÄ jorden. Ingen visste vid den hÀr tiden att Port Royal var byggd pÄ en smal instabil Äs, och att jordbÀvningar förr eller senare skulle drabba staden. JordbÀvningen som blev Port Royals undergÄng var inte sÀrskilt kraftig, men staden var byggd pÄ en lutande landtunga av grus, jord och flodavlagringar. Skakningarna i berggrunden skakade ner de lÀtta jord- och sandlagren, som gled ut i vattnet och gav intrycket av att staden bokstavligen sjönk ned i havet. NÄgra minuter senare lÄg nÀra tvÄ tredjedelar av staden 15 meter under vatten. Den vanligaste uppfattningen om hÀndelsen var att katastrofen var den Nya vÀrldens Sodom.
Den del av staden som klarat sig undan jordbÀvningen hÀmtade sig trots allt ganska snart, innan den hÀrjades av en stor eldsvÄda 1703 och en rad nya jordbÀvningar efter det. Den nya kustlinjen bröt huvudgatorna Lime street, Queens street och High street. Drygt 300 Är senare har delar av gatorna Äterigen kommit upp pÄ land, medan delar av staden som sjönk vid den stora katastrofen fortfarande vilar pÄ havets botten. Den delen av staden Àr pÄfallande intakt och arkeologerna har genom fynden kunnat rekonstruera mycket av stadens civila liv.
Efter ett nytt jordskalv den 14 januari 1907 försvann en stor del av staden i havet, och den Àr i dag bara en skugga av det den en gÄng var. Staden har fÀrre Àn 2 000 invÄnare, och har ingen ekonomisk eller politisk betydelse. Ekonomin Àr turistbaserad, men trots att den jamaicanska regeringen har beslutat att restaurera staden Àr den i stort sett förfallen.
VĂ€rldsarvsstatus
[redigera | redigera wikitext]Den 3 februari 2009 sattes "undervattensstaden" Port Royal upp pÄ Jamaicas tentativa vÀrldsarvslista.[1]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- â âThe Underwater City of Port Royalâ (pĂ„ engelska). Unescos vĂ€rldsarvscenter. 17 augusti 2012. http://whc.unesco.org/en/tentativelists/5430/.
Externa lÀnkar
[redigera | redigera wikitext]- Sida om pirater
- The Port Royal Project (historisk och arkeologisk forskning, liksom följande pÄ engelska)
- Port Royal Development Project
- Port Royal and the Pyrates
- 1692: Earthquake of Port Royal
- Map: Old Port Royal (artistisk karta över staden - av fotografen Shawn Brown)
- Den hÀr artikeln Àr helt eller delvis baserad pÄ material frÄn norska Wikipedia (bokmÄl/riksmÄl), Port Royal, 12 mars 2009.