Ruralisering
 |
Den hÀr artikeln behöver kÀllhÀnvisningar för att kunna verifieras. (2012-01) à tgÀrda genom att lÀgga till pÄlitliga kÀllor (gÀrna som fotnoter). Uppgifter utan kÀllhÀnvisning kan ifrÄgasÀttas och tas bort utan att det behöver diskuteras pÄ diskussionssidan. |
Ruralisering Àr motsatsen till urbanisering, och innebÀr en process dÀr mÀnniskor flyttar frÄn stad till landsbygd.
Ruralisering kan ha olika orsaker. Den frÀmsta kan sÀgas vara problem med stÀdernas mat-, vatten- eller energiförsörjning, vilket fÄr mÀnniskor att flytta nÀrmare dessa resursers kÀllor, dvs till landsbygden.
Under sen tid har ruralisering ocksÄ förekommit som ett val av livsstil, bl.a. under 1970-talets gröna vÄg, dÀr begrepp som hÀlsa, tid och gemenskap vÀgde tyngre Àn de rena försörjningsbehoven.
Under historien har ett antal större och genomgripande ruraliseringsvÄgor skett. Den största och tydligaste intrÀffade efter romarrikets fall c:a 400 e.Kr., dÄ mÄnga romerska stÀders matförsörjning kollapsade, och mÀnniskor var tvungna att söka sin utkomst pÄ landsbygden. Rom hade exempelvis över 1 miljon invÄnare nÀr romarriket stod som högst, medan befolkningsantalet hade krympt till ett par hundra tusen i början av medeltiden.
En annan stor ruraliseringsvÄg intrÀffade i Storbritannien pÄ 1600-talet efter problem med vedförsörjningen. RuraliseringsvÄgor har ocksÄ intrÀffat i Asien i Àldre tid, sÀrskilt i Kina, samt i Sydamerikas högkulturer.
NÄgon större ruraliseringsvÄg har aldrig intrÀffat i Skandinavien, eftersom större stÀder och urbanisering Àr ett relativt sent fenomen dÀr. Fortfarande pÄ 1880-talet bodde över 85 % av befolkningen pÄ landsbygden, och först pÄ 1950-talet kan en majoritet av skandinaverna sÀgas ha bott i nÄgon form av stÀder.[förtydliga]
