Scheitholt
Â
Scheitholt eller scheitholz Àr ett traditionellt tyskt strÀnginstrument och en förfader till den moderna cittran. Det faller in i kategorin drönarcitrar .
Historia
[redigera | redigera wikitext]Scheitholten kan ha sitt ursprung i ett antikt grekiskt instrument som anvĂ€ndes för teoretisk undervisning i musik och fysik, kallat monokordet (en lĂ„ng trĂ€lĂ„da med endast en strĂ€ng). Ursprungligen syftade Scheitholt pĂ„ vedtrĂ€n eller scheitholz (Scheit = bit, flis; Holz eller lĂ„gtyska Holt = trĂ€). FrĂ„n 1500-talet och framĂ„t fick instrumentet detta namn, troligen pĂ„ grund av dess liknande form eller storlek. Den mest kĂ€nda beskrivningen av detta instrument kommer frĂ„n Michael Praetorius 1619. Instrumentet har flera regionala namn. I norra Tyskland kallas det ofta för Hummel (musikinstrument), vilket betyder âhumlorâ (en referens till det surrande ljudet frĂ„n drönarstrĂ€ngarna - samma ord anvĂ€ndes ocksĂ„ för sĂ€ckpipan). Andra namn inkluderar hollĂ€ndska noordse balk, franska bĂ»che eller bĂ»che de Meuse, flamlĂ€ndska vlier och schweizisk tyska Hexenscheit.[1]
Scheitholt kan spÄras tillbaka till 1300-talet i den bayerska/österrikiska regionen. Instrument av liknande typ finns Àven i andra delar av Nordeuropa. I Amerika introducerades troligen scheitholten i Pennsylvania av tyska invandrare och den spred sig till bergsomrÄdena i Appalacherna. DÀr utvecklades den till den Appalachiska dulcimeren i slutet av 1700-talet. Appalachian dulcimer, Àven kÀnd som bergsdulcimer eller lap dulcimer, Àr i grunden en scheitholt med en greppbrÀda monterad pÄ en större ljudlÄda.[2]
Beskrivning
[redigera | redigera wikitext]Den ursprungliga scheitholten var vanligtvis utrustad med en ljudlÄda i trÀ som var cirka 50 cm (19,7 tum) lÄng och 5 cm (2 tum) bred, och hade en enkel headstock samt tvÄ eller tre strÀngar. StrÀngarna var ofta gjorda av enkla material som djurhÄr, tarm eller vaxat linne, förutom mÀssing. Instrumentet saknade en greppbrÀda, men hade trÄdar inbÀddade i trÀet under strÀngarna som fungerade som band. FrÄn 1500- och 1600-talet började scheitholten ha tre till fyra strÀngar. I takt med instrumentets utveckling blev ljudlÄdan större och en separat greppbrÀda limmades pÄ. Scheitholten genomgick en formförÀndring och utvecklades till kratzzither eller scherrzither runt mitten av 1700-talet.
Spelteknik
[redigera | redigera wikitext]Scheitholt spelades pĂ„ liknande sĂ€tt som dagens cittra. Instrumentet lades horisontellt, antingen pĂ„ ett bord eller i spelarens knĂ€. VĂ€nster hand anvĂ€nde en trĂ€pinne, ibland kallad ânoterâ, för att trycka pĂ„ strĂ€ngarna. Tummen och pekfingret anvĂ€ndes för att plocka strĂ€ngarna, antingen direkt eller med hjĂ€lp av ett horn, ett trĂ€plektrum eller en gĂ„spenna. NĂ„gra av strĂ€ngarna fungerade som drönare.
Under hela 1800-talet spelades scheitholt och hummel i Alperna i södra Tyskland, samt i norra Tyskland, specifikt i Erzbergen i Sachsen och i Oberlausitz. [3]
Se Àven
[redigera | redigera wikitext]- Appalachisk dulcimer
- Epinette des Vosges
- Hummel (instrument)
- Langeleik
- Langspil
- Musik i Tyskland
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- â Sadie, Stanley; Tyrrell, John, eds. (2001). "Scheitholt". The New Grove Dictionary of Music and Musicians (2nd ed.). London: Macmillan Publishers. ISBN 978-1-56159-239-5
- â Ralph Lee Smith, as cited by Jerry Wright, North Harrison County Dulcimer Society, Houston, Texas and Davy Crockett Dulcimer Society, Crockett, Texas
- â âScheitholt und frĂŒhe Formen der Kratzzitherâ. http://www.studia-instrumentorum.de/MUSEUM/zith_scheitholt.htm.
Litteratur och webbplatser
[redigera | redigera wikitext]- Kulturreferat der Landeshauptstadt MĂŒnchen (Hrsg.): Das Tiroler Raffele und die AllgĂ€uer Scherrzither, september 1990
- Andreas Michel: Scheitholt und frĂŒhe Formen der Kratzzither (pĂ„ tyska)
Externa lÀnkar
[redigera | redigera wikitext]- Hearts of the Dulcimer-Podcast - Avsnitt 001: Scheitholt del 1.
- Hearts of the Dulcimer-Podcast - Avsnitt 003: Scheitholt del 2.
| ||||||||||||||
|
