Videotex
Videotex (initialt kallat Teledata) var en modembaserad Text-TV-liknande teknik som har beskrivits som en föregÄngare till Internet, och ocksÄ kan jÀmföras med BBS:er. Systemet tillhandahöll textinformation frÄn företag och myndigheter via telefonnÀtet till sÀrskilda terminaler, och visades pÄ en TV-skÀrm. Engelsmannen Samuel Fedida uppfann Videotexsystemet 1974. I England lanserades tjÀnsten under namnet Prestel, och fick viss framgÄng i nÄgra Är. I Frankrike, under namnet Minitel, rönte systemet framgÄng eftersom man erbjöd gratis terminaler och tillgÄng till telefonkatalogen.[1]
Sverige
[redigera | redigera wikitext]Under 1980-talet utvecklade svenska Televerket ett eget videotexsystem.[2] AnvÀndarna (bÄde företag och privatpersoner) kunde nÄ centralt lagrad text och enkel grafik via telenÀtet, och ta del av informationen genom en bildskÀrmsterminal eller TV.
I september 1982 lanserade Televerket tjÀnsten under namnet Datavision. Den riktades dÄ mot företag, offentlig förvaltning och organisationer. Televerket tillhandahöll nÀtet och datorsystemen, men samarbetade med flera paraplyföretag för att fylla tjÀnsten med information. DÀribland fanns Telebild[3] och Postens informationstjÀnst Postel. à r 1984 fanns det i Datavision cirka 30 000 informationssidor och 70-80 informationslÀmnare, varav 13 befann sig utanför Telebild eller Postel. Systemet hade dÄ cirka 2000 abonnentnummer och uppskattningsvis mellan 4000 och 6000 terminaler. Systemet kunde hantera 64 samtidiga anvÀndare, men utökades runt 1984 till en kapacitet för 400 samtidiga anvÀndare.[4] Senare Àndrades namnet frÄn Datavision till det internationellt gÄngbara Videotex.
Informationen presenterades i en trÀdliknande sidstruktur och hade en grafisk form som pÄminner om Text-TV.[2] Svenska massmedieföretag, bland dem TT och flera landsortstidningar, engagerade sig tidigt i den nya tekniken, bland annat med nyhetstjÀnster. Tekniken begrÀnsades av lÄga överföringshastigheter och att den enkla grafiken inte tillÀt nÄgra bilder. Bland de tjÀnster som överlevde lÀngst fanns en koppling till bilregistrets databas. Videotex kan trots sin enkla utformning och sina övriga brister ses som ett förstadium till de internetbaserade informationstjÀnster som utvecklades senare, frÄn och med andra halvan av 1990-talet.
Videotex fick ingen framgÄng i Sverige och lades dÀrför ner 1993.[5] Teleguide lanserades som ersÀttare. [2]
Se Àven
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- â Boman, Mogens (1983) [1981]. Teledata - framtidens informationssystem (1:1). Kristianstad: Liber. Libris 7267847. ISBN 91-38-61064-7
- 1 2 3 âDatavision Ă€r ett âtext-tv-internetââ. Internetmuseum. https://www.internetmuseum.se/tidslinjen/datavision/. LĂ€st 4 oktober 2017.
- â âTeldok - Telebildâ. Arkiverad frĂ„n originalet den 23 november 2020. https://web.archive.org/web/20201123205826/https://www.teldok.net/pdf/Teldok-rapport21.pdf. LĂ€st 16 april 2020.
- â Gustavson, Krister; Jan Engman (1984-02-17). Statskontoret rapport 1984:13. Stockholm: Statskontoret. sid. 20. Libris 425855
- â Eriksson, Per. âMisslyckandet som banade vĂ€gâ. http://www.eriksson.eu/?page_id=37.
