Hoppa till innehÄllet

Bebhionn

FrÄn Wikipedia
Bebhionn
Bebhionn sedd frÄn rymdsonden Cassini.
UpptÀckt[1][2][3]
UpptÀckareScott S. Sheppard, David C. Jewitt och Jan Kleyna
UpptÀcktsplatsMauna Kea, Hawaii
UpptÀcktsdatum4 maj 2005
UpptÀcktsmetod8,2 m Subaru-teleskop
Beteckningar
MPC-beteckningS/2004 S 11
Uppkallad efterEfter Bébinn i irlÀndsk mytologi[4]
Omloppsbana
Apoapsis25 148 000km
Periapsis9 090 000 km
Halv storaxel17 119 000 km
Banmedelradie16 950 000 km
Excentricitet0,336 (2005); 0,484 (2017) [3]
Siderisk omloppstid822 dygn
Medelomloppshastighet5037,7 km/h[3]
Inklination41,0°[2]
MÄne tillSaturnus
Fysikaliska data
Dimensioner6 km (2005), 3 km (2017)
Omkrets18,8 km[3]
Area113,10 km2[3]
Volym113 km3[3]
Medeldensitet2,3 g/cm3[3]
Rotationsperiod16 h[5]
Albedo0,04 (2017)[3]
Skenbar magnitud+24,1

Bebhionn Àr en av Saturnus mÄnar. Den upptÀcktes av Scott S. Sheppard, David C. Jewitt, Jan Kleyna och Brian G. Marsden Är 2005, och gavs den tillfÀlliga beteckningen S/2004 S 11.[1][2] Bland Saturnus mÄnar Àr den numrerad som XXXVII, det vill sÀga som nummer 37.

Bebhionn Àr 6 kilometer i diameter och har ett genomsnittligt avstÄnd pÄ 16 950 000 kilometer frÄn Saturnus. Den har en lutning av 41° mot ekliptikan (18° till Saturnus ekvator) och med en excentricitet av 0,333.[2] Den tillhör den galliska gruppen av Saturnus mÄnar tillsammans med Albiorix, Erriapo och Tarvos och Àr gruppens minsta medlem. Den galliska gruppen har en prograd rörelse, men de rÀknas ÀndÄ till de irreguljÀra satelliterna pÄ grund av deras Àggformade och vinklade banor.[3] Gruppens gemensamma banelement tyder pÄ ett gemensamt ursprung ur en större himlakropp, som brutits sönder.[6] Observationer efter upptÀckten har emellertid avslöjat att den största medlemmen i gruppen, Albiorix, uppvisar tvÄ olika fÀrger: en röd nyans som överensstÀmmer med Erriapo och Tarvos, och en nyans med mindre rött. Det har dÀrför föreslagits att Erriapo och Tarvos kan vara fragment frÄn Albiorix, som lÀmnat en stor, mindre röd krater efter sig, nÀr de brutits loss.[7]

Omloppstiden för Bebhionn har uppmÀtts med ISS-kameran i Cassini-Huygens till cirka 16 timmar.[5]

MÄnen Àr namngiven efter Bébinn i irlÀndsk mytologi[4], födelsens gudinna, kÀnd för sin stora skönhet.

  1. 1 2 ”IAUC 8523: NEW SATELLITES OF SATURN” (pĂ„ engelska). Central Bureau for Astronomical Telegrams. IAU (Internationella astronomiska unionen). 4 maj 2005. http://www.cbat.eps.harvard.edu/iauc/08500/08523.html. LĂ€st 12 juli 2019.
  2. 1 2 3 4 ”MPEC 2005-J13 : TWELVE NEW SATELLITES OF SATURN” (pĂ„ engelska). Minor Planet Center (MPC). IAU (Internationella astronomiska unionen). 5 maj 2005. https://minorplanetcenter.net//iau/mpec/K05/K05J13.html. LĂ€st 12 juli 2019.
  3. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 ”Bebhionn” (pĂ„ engelska). In depth; by the numbers. NASA Science. 5 december 2017. https://solarsystem.nasa.gov/moons/saturn-moons/bebhionn/in-depth/. LĂ€st 13 juli 2019.
  4. 1 2 ”IAUC 8826: Satellites of Jupiter and Saturn” (pĂ„ engelska). Central Bureau for Astronomical Telegrams. IAU (Internationella astronomiska unionen). 5 april 2007. http://www.cbat.eps.harvard.edu/iauc/08800/08826.html. LĂ€st 11 juli 2019.
  5. 1 2 T. Denk, S. Mottola, T. Roatsch, H Rosenberg och G Neukum (2011). ”Rotation Periods of Irregular Satellites of Saturn (abstract 1452)” (pĂ„ engelska). EPSC/DPS conference 2011 DPS conference 2011,Nantes (Frankrike. http://meetingorganizer.copernicus.org/EPSC-DPS2011/EPSC-DPS2011-1452.pdf. LĂ€st 13 juli 2019.
  6. ↑ Gladman, B. J.; Nicholson, P. D.; Burns, J. A.; Kavelaars, J. J.; Marsden, B. G.; Holman, M. J.; Grav, T.; Hergenrother, C. W.; Petit, J.-M.; Jacobson, R. A.; Gray, W. J. (12 juli 2001). ”Discovery of 12 satellites of Saturn exhibiting orbital clustering” (pĂ„ engelska). Nature 412: sid. 163–166. http://www.nature.com/nature/journal/v412/n6843/abs/412163a0.html. LĂ€st 11 juli 2019.
  7. ↑ Grav, T. och Bauer, J.. ”A deeper look at the colors of Saturnian irregular satellites” (pĂ„ engelska). https://arxiv.org/abs/astro-ph/0611590. LĂ€st 11 juli 2019.