Hadrianus II
| Hadrianus II PĂ„ve | |
 | |
| Kyrka | Romersk-katolska kyrkan |
|---|---|
| Stift | Roms stift |
| PÄve frÄn | 14 december 867 |
| PĂ„ve till | 14 december 872 |
| PÄve i 5 Är, 0 mÄnader och 0 dagar | |
| FöretrÀdare | Nicolaus I |
| EftertrÀdare | Johannes VIII |
| Persondetaljer | |
| Född | 792 Rom |
| Död | 14 december 872 (sitt 81:a levnadsÄr) Rom |
| Begravningsplats | Peterskyrkan |
| Maka | Stephania |
Hadrianus II, född 792 i Rom, död 14 december 872 i Rom, var pÄve frÄn den 14 december 867 till sin död, 14 december 872.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Hadrianus tillhörde en adelsslÀkt i Kyrkostaten som redan tvÄ andra pÄvar tillhört, Stefan III och Sergius II. Innan han hade vigt sig Ät kyrkan hade Hadrianus gift sig med Stephania, sÄ smÄningom blivit kardinal, och hade tvÄ gÄnger tidigare nÀmnts som pÄvekandidat men förlorat mot sina konkurrenter. Vid Nicolaus I:s död var Hadrianus kÀnd i den kristna vÀrlden för sin vÀlgörenhet och vÀlvillighet, men 75 Är gammal och hade inte nÄgra ambitioner eller nÄgon önskan om att bli pÄve. Hans Älderdom förmörkades av en familjetragedi. Mot sin vilja valdes han ÀndÄ av prÀsterskapet och folket till pÄve, troligen i november 872, och konsekrerades omkring den 14 december.
Som pÄve följde han tÀtt sina energiska företrÀdares fotspÄr. Han försökte behÄlla freden bland Karl den stores Àttlingar. Under ett samtal med den botfÀrdige kung Lothar II av Lorraine vid Monte Cassino utdelade han nattvarden, efter att avkrÀva honom en offentlig ed att sluta ha samlag med sin konkubin efter pÄvens förbud, att han skulle ta tillbaka sin lagliga hustru Theutberga, och foga sig efter Heliga stolens slutgiltiga beslut.
Mot Hinkmar av Reims vidhöll han biskopars obegrÀnsade rÀtt att lÀgga fram appellationer till pÄven. Vid ett ekumeniskt koncilium som Àgde rum i Konstantinopel Är 869 och vilket pÄven övervakade genom tio legater, tog han del i avsÀttningen av Fotios samt verkade för försoningen mellan öst och vÀst. Han misslyckades med att vinna bulgarerna till det vÀstliga patriarkatet, eftersom de anslöt sig till patriarkatet av Konstantinopel. De vÀstliga slaverna gick ett annat öde till mötes genom att Hadrianus sÀnde dem de tvÄ helgonbröderna Kyrillos och Methodius. Av varaktig betydelse var att han godkÀnde att de vÀstliga slaverna fick ha slaviska sprÄk som liturgiskt sprÄk.
Hadrianus avled under slutet av Ă„r 872.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Artikeln bygger pÄ en översatt material frÄn Catholic Encyclopedia (1913)
Externa lÀnkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Hadrianus II.ï»ż
|
