Hoppa till innehållet

Ozzy Osbourne

Från Wikipedia
För en svensk-somalisk rappare och artist, se Ozz6y. För en amerikansk animerad TV-serie, se Ozzy & Drix. För Osbournes biografi, se Jag är Ozzy.
Ozzy Osbourne
Ozzy Osbourne, 2010.
FödelsenamnJohn Michael Osbourne
Pseudonym(er)Prince of Darkness
Född3 december 1948
Storbritannien Aston, Birmingham, West Midlands, Storbritannien
Död22 juli 2025 (76 år)
Storbritannien Jordans nära Chalfont St Giles, Buckinghamshire, Storbritannien
MakaThelma Riley
(g. 1971–1982)
Sharon Osbourne (g. 1982–hans död 2025)
Barn6, inklusive Aimee, Kelly och Jack
Genre
RollSångare, låtskrivare, reality-TV-personlighet
InstrumentSång, munspel
År som aktiv1967–2025
Skivbolag
Artistsamarbeten
Webbplatsozzy.com
Namnteckning
Utmärkelser
Grammy Award för bästa metalframträdande (1994)[1][2]
Grammy Award för bästa metalframträdande (2000)[2]
Grammy Award för bästa metalframträdande (2014)[2]
MTV Europe Music Award for Global Icon (2014)
Grammy Award för bästa rockalbum (2023)[3]
Grammy Award för bästa metalframträdande (2023)[4][2]
Rock and Roll Hall of Fame (2024)
Stjärna på Hollywood Walk of Fame

John Michael "Ozzy" Osbourne, född 3 december 1948 i Aston, en förort till Birmingham, West Midlands, död 22 juli 2025 i Jordans nära Chalfont St Giles i Buckinghamshire,[5][6][7][8][9] var en brittisk rocksångare, låtskrivare och TV-personlighet som blev känd genom Black Sabbath. Han fick sparken från gruppen 1979.[10] Osbourne slog igenom som soloartist 1980 med albumet Blizzard of Ozz och framträdde främst solo sedan dess, men han återförenades även med Black Sabbath vid flera tillfällen.[11]

Tidigt liv

[redigera | redigera wikitext]

John Michael "Ozzy" Osbourne föddes den 3 december 1948 på Marston Green Maternity Hospital i Birmingham, England, och växte upp i arbetarklasskvarteret Aston mitt under stadens industriella nedgång efter andra världskriget. Hans far John Thomas "Jack" Osbourne (1913-1977) arbetade skift som verktygsmakare på GEC och hans mor Lillian Osbourne (född Unitt, 1916-2001) arbetade med bildelar på företaget Lucas.[12] Ozzy var det fjärde av sex barn; hans tre äldre systrar Jean Powell, Iris James (1941-2016), Gillian Hemming och två yngre bröder Paul och Anthony "Tony" (1955-2014). Familjen bodde i ett litet hus på Lodge Road 14 med bara två sovrum, och som saknade inomhus toalett. Smeknamnet "Ozzy" användes första gången när han gick i grundskolan. När Osbourne växte upp kämpade han med dyslexi och andra inlärningssvårigheter.[13] Allmänna övergrepp från lärare på Prince Albert Road Junior School och Birchfield Road Secondary Modern School i Perry Barr gjorde hans barndom svår. Han drogs då till musikscenen.[12] Han slutade skolan vid 15 års ålder och hade då några olika tillfälliga arbeten. Vid 17 års ålder spenderade Ozzy sex veckor i fängelset Winson Green Prison (numera kallad HM Prison Birmingham) på grund av obetalda böter angående inbrott i en klädaffär. Fadern vägrade hjälpa Ozzy med att betala bötern för att lära honom en läxa.[14]

Karriär

[redigera | redigera wikitext]

Black Sabbath

[redigera | redigera wikitext]
Osbourne (längst ner till vänster) med Black Sabbath 1972.

Efter fängelsetiden på Winson Green satte Ozzy upp en handskriven annons i fönstret på en musikaffär i Birmingham, där det stod att han sökte band och ägde sin egen PA-utrustning. Fadern hjälpte till att betala för den dyra utrustningen, trots familjens begränsade resurser. I slutet av 1967 svarade Geezer Butler, som då var kompgitarrist, på annonsen och bjöd in Ozzy som sångare i hans nybildade band Rare Breed. Med Roger Hope på trummor gjorde de bara ett fåtal spelningar, däribland på en julfest i en brandstation. Bandet splittrades på grund av bristande genomslag.[15]

Några månader senare, när Ozzy började ge upp hoppet, fick han besök av gitarristen Tony Iommi och trummisen Bill Ward, som nyligen hade lämnat bandet Mythology. De var på jakt efter en ny sångare till deras nya band och svarade på Ozzys annons på musikaffären. Iommi kände igen Ozzy från skoltiden (de var inte vänner) och tvekade till en början att inkludera honom, men övertalades av Ward att ge honom en chans. På Ozzys förslag bjöd de in Butler som basist och döpte bandet till Polka Tulk Blues Band (efter ett varumärke på talkpuder). De bytte senare namn till Earth, men eftersom det redan fanns ett band med samma namn beslöt de att byta namn igen och valde slutligen Black Sabbath, baserat på den engelska titeln av skräckfilmen I skräckens klor (1963), regisserad av Mario Bava.[16] Bandet hade lagt märke till hur folk gillade att bli rädda och inspirerade, vilket ledde till att Iommi och hans partner beslöt att spela en mycket tung bluesstil spetsad med dystra ljud och dyster text.[17] Under inspelningen av debutalbumet läste Geezer en bok om övernaturliga ting och drömde en natt om en mörk figur som stod vid hans säng. Butler berättade för Osbourne om drömmen och tillsammans skrev de texten till Black Sabbath, en av deras första låtar i en mörkare stil.[18]

Den 27 april 1979 fick Ozzy sparken från bandet för opålitlighet och destruktivt beteende på grund av hans växande alkohol- och drogmissbruk. Fastän alla i bandet utnyttjade alkohol och droger, ansåg resten att Ozzy var mer oberäknelig.[19]

Solokarriär

[redigera | redigera wikitext]

Efter sparkandet från bandet isolerade sig Ozzy i ett hotellrum på Le Parc Hotel i West Hollywood, Los Angeles med neddragna gardiner. Han föll i depression och ångest inför sin osäkra framtid, och dränkte sin sorg i alkohol och droger. Hans främsta besökare var hans langare.[20] Don Arden, ägare av Jet Records och dåvarande manager åt Black Sabbath, satte sin dotter Sharon i uppgift att få Ozzy på fötter igen och skriva nytt material. Arden hoppades till en början att Sabbath skulle så småningom ta tillbaka Ozzy, men när de ersatte honom med tidigare Rainbow sångaren Ronnie James Dio, övertygade han Ozzy att starta ett nytt band istället. Ozzy skrev på kontrakt med Arden och Jet Records, och Sharon fick uppdraget att överse hans arbete.

Blizzard of Ozz (1980)

[redigera | redigera wikitext]
"The Blizzard of Ozz", 1980. Fr.v. Bob Daisley, Lee Kerslake, Osbourne och Randy Rhoads.

Under Sharons ledning bildade Ozzy sitt kompband "The Blizzard of Ozz" som bestod av tidigare Quiet Riot gitarristen Randy Rhoads, tidigare Rainbow basisten Bob Daisley, tidigare Uriah Heep trummisen Lee Kerslake, och tidigare Rainbow keyboardisten Don Airey som sessionsmusiker.[21] De spelade in albumet Blizzard of Ozz på Ridge Farm Studio i Surrey, England, som utgavs av Jet med Osbourne krediterad som solosångare.

Albumet släpptes i Storbritannien den 12 september 1980 och i USA den 27 mars 1981, blev ett kommersiellt genombrott och sålde över 5,2 miljoner exemplar världen över. Den nådde 5× Platina certifiering i USA och Silver i Storbritannien, och nådde plats 21 på Billboard 200 och plats 7 på UK Albums Chart. Albumet innehåller några av Ozzys största hits som "Crazy Train", "Mr. Crowley", "I Don't Know", "Goodbye to Romance" och "Suicide Solution".

Under förberedelserna inför Blizzard of Ozz-turnén utvecklades Ozzys och Sharons manager/klient-relation till en kärleksaffär. Efter två mindre uppvärmnings konserter under namnet "The Law" gick turnén av stapeln den 12 september 1980 i Glasgow, Skottland. Motörhead, Outlaws och Mountain var några av förbanden under turnén.

Diary of a Madman (1981)

[redigera | redigera wikitext]
Ozzy Osbourne, 1982.

Under ett uppehåll från Blizzard of Ozz-turnén, återsamlades bandet på Ridge Farm för att spela in nästa album. Spänningar började uppstå från Daisley och Kerslake angående lön, låtskrivarcredits och royalties. De var redan obekväma med att albumet Blizzard of Ozz marknadsfördes som ett soloalbum, eftersom Daisley och Kerslake förväntade sig att vara en del av ett etablerad band snarare än ett kompband. Efter att albumet färdigställdes ersattes Daisley och Kerslake med trummisen Tommy Aldridge och basisten Rudy Sarzo. Aldridge var Ozzys förstahandsval som trummis innan Kerslake, men var otillgänglig på grund av hans åtagande för Gary Moore. Vid albumets tidiga släpp fick Sarzo och Aldridge kredit för bas- och truminsatserna, vilket ledde till framtida stämningar mot Jet från Daisley och Kerslake. Blizzard of Ozz-turnén avslutades i Daytona Beach, Florida den 13 september 1981.

Diary of a Madman släpptes i oktober 1981. Den såldes i över 3,1 miljoner exemplar världen över och nådde 3× Platina certifiering i USA och Silver i Storbritannien, och nådde plats 16 på Billboard 200 och plats 14 på UK Albums Chart. Albumet innehåller några av Ozzys stora hits som "Over the Mountain" och "Flying High Again".

Diary of a Madman-turnén gick av stapeln den 1 november 1981 i Essen, Västtyskland. UFO var en av förbanden under turnén. Ozzys band hade med sig John Edward Allen, en kortvuxen skådespelare som delade ut dricka och handdukar till Ozzy under konserterna och som även hängdes upp i luften som del av Ozzys överdrivna upptåg på scen.

Under en konsert i Des Moines, Iowa den 20 januari 1982 kastade en ur publiken en medvetslös fladdermus på scenen. Ozzy, som trodde att det var en plastleksak, plockade upp den och bet huvudet av den. Omedelbart insåg han att det var en äkta och efter konserten åkte han till sjukhuset för rabiesvaccination.[22]

Den 19 februari urinerade en berusad Ozzy på Alamo-cenotafen i San Antonio, Texas. Han bar på Sharons gröna nattlinne eftersom hon hade gömt hans kläder för att hindra honom från att gå ut och dricka. Ozzy häktades för allmän berusning några timmar innan han skulle uppträda. Han blev frigiven mot borgen och hann uppträda kvällens konsert. Direkt efter blev han bannlyst från att uppträda i San Antonio i över ett decennium.[23]

Tidigt på morgonen den 19 mars befann sig bandet i Florida, på väg mot Orlando. Turnébussen stannade i Leesburg nära en liten landningsbana för att reparera luftkonditioneringen. Andrew Aycock, bandets busschaufför, tog olovligt ett närliggande lätt flygplan för en provflygning och övertalade Rhoads och Rachel Youngblood, bandets hårfrisörska/sömmerskan, att följa med. Under flygningen försökte Aycock "lågsniffa" och skrämma de andra på marken. Den tredje lågflygningen misslyckades katastrofalt då den vänstra vingen slog i baksidan av bussen, vilket resulterade i att Aycock tappade kontrollen på planet som kraschade i ett närbeläget garage och fattade eld. Ozzy, Sharon, Sarzo och Aldridge sov på bussen under händelsen, men klarade sig utan allvarliga skador. Aycock (33), Rhoads (25) och Youngblood (58) dog omedelbart. Efter obduktionen framkom det att Aycock hade spår av kokain i kroppen vid olyckstillfället.[24]

Bandet, i synnerhet Ozzy, föll i djup depression efter Randys död. Ozzys drog- och alkoholberoende och mentala tillstånd förvärrades och övervägde att lägga av med musik, men övertalades av Sharon att fortsätta. Bernie Tormé, som nyligen hade lämnat Gillan, anställdes av Jet för att tar över som gitarrist i Ozzys band. Tormé uppträdde på sju konserter under en tiodagars period med start från 1 april. Förutom att hans blues-punk-stil inte matchade Ozzys energi på lång sikt, hade Tormé planer på att starta sitt eget band. Brad Gillis från Night Ranger anställdes som gitarrist i bandet för att fullborda turnén med start från 13 april. Tormé stannade bakom kulisserna under Gillis två första konserter med bandet, i nödfall om han inte kände sig ordentligt förberedd.[25]

Under sin sårbara period friade Ozzy till Sharon och de gifte sig på Honolulu, Hawaii den 4 juli.[26] Hans depression fortsatte dock att drabba honom, och i ett försök att undvika behöva uppträda rakade han av all sitt hår. Detta hindrade dock inte Sharon från att tvinga honom upp på scenen med peruk. Ozzy tog då tillfället att gömma fejkad blod under peruken och slet bitar av den för att chockera publiken. Diary of a Madman-turnén avslutades i New Orleans, Louisiana den 8 augusti 1982.

Speak of the Devil (1982)

[redigera | redigera wikitext]

Tidigt 1982 beslutades det att Ozzy skulle spela in ett livealbum som bestod enbart av tidiga Black Sabbath-låtar. Dels var det för att uppfylla avtalsförpliktelser, och för att konkurrera med ett kommande Black Sabbath livealbum, Live Evil. Sabbaths publiceringsavtal med tidigare ledning hade löpt ut, vilket innebar att spela in de tidigare låtarna på nytt kunde de ursprungliga bandmedlemmarna generera royalties. Rhoads och Aldridge var emot idén eftersom de ansåg att ett album med enbart covers skulle vara skadligt för deras karriärer. Det var ursprungligen tänkt att albumet skulle spelats in på Maple Leaf Gardens i Toronto, men efter Randys död lades planerna på is.

Fastän Ozzy hade tappat intresset att spela in albumet vid tillfället efter Randys död, var han fortfarande under kontrakt att leverera ett livealbum. Den spelades in på The Ritz, New York den 26-27 september 1982 med Gillis, Sarzo och Aldridge. Ozzy, som inte var närvarande under repetitionerna, hade svårt med att memorera texterna och använde sig av en anteckningsbok med texterna nedskrivna placerad på en stol på scenen som han stod bredvid under uppträdandet. Atmosfären beskrevs som avslappnad eftersom bandet fortfarande sörjde Randy. Alla bar på normala kläder istället för deras vanliga scenkläder, och uppträdandet var snarare återhållsam än vild och energifull. Sarzo lämnade bandet efter inspelningen färdigställdes och återgick till Quiet Riot.

Speak of the Devil släpptes den 19 november 1982 i Storbritannien (under titeln Talk of the Devil) och i USA den 22 november. Den såldes i över 1,1 miljoner exemplar världen över, nådde Platina certifiering i USA och Silver i Storbritannien, och nådde plats 14 på Billboard 200 och plats 21 på UK Albums Chart. Fastän albumet blev populärt bland fansen har Ozzy tagit avstånd från den eftersom han betraktade den som en kontrakts obligation. Sharon, som vid det här laget blivit osams med sin far, har under tiden förhandlat att köpa ut Ozzy från Jet Records och övergå till Epic Records, och live albumet hjälpte att färdigställa hans kontrakt hos Jet.

Speak of the Devil-turnén gick av stapeln den 10 december 1982 i St Austell, England. Pete Way tog tillfälligt över som bandets basist. Efter sju konserter lämnade både Way och Gillis Ozzys band. Gillis återvände till Night Ranger. När turnén återupptogs i Helsingfors, Finland den 12 januari 1983 hade Jake E. Lee tagit över som gitarrist och Don Costa (tidigare W.A.S.P. medlem) som basist. Costa, som var känd för att skruva fast ett rivjärn på sin bas och skära knogarna (och andra delar av sin kropp) med den under uppträdande, fick sparken av Ozzy efter ett fysiskt bråk på turnébussen. Bob Daisley återvände som basist i Ozzys band inför US Festival den 29 maj 1983, vilket avslutade Speak of the Devil-turnén.

Bark at the Moon (1983)

[redigera | redigera wikitext]

1983 spelade Ozzy in sitt tredje studioalbum Bark at the Moon. På albumet är Ozzy krediterad som ensam låtskrivare, vilket har bestridits av Lee. Enligt honom skrev han majoriteten av låtarna tillsammans med Daisley men blev svindlad av Sharon, som presenterade honom med ett kontrakt som tog ifrån honom låtskrivarkred.[27] Efter att albumet färdigställdes lämnade Aldridge bandet och blev ersatt med Carmine Appice som bandets trummis inför den kommande turnén.

Albumet släpptes den 14 november 1983 i USA och i Storbritannien den 2 december. Den såldes i över 3,1 miljoner exemplar världen över och nådde 3× Platina certifiering i USA och Silver i Storbritannien, och nådde plats 19 på Billboard 200 och plats 24 på UK Albums Chart. Titelsången "Bark at the Moon" blev en storfavorit hos fansen.

Bark at the Moon-turnén gick av stapeln den 10 november 1983 i Leicester, England. Mötley Crüe och Ratt var förband under turnén. Fastän Appice kom bra överens med Ozzy var han dock avkydd av Sharon, som mitt under turnén sparkade honom från bandet. Aldridge återanslöts sig till bandet för att färdigställa turnén. Appice stämde Osbourne paret för kontraktsbrott, vilket förliknades utanför domstol.[28] Turnén avslutades i Rio de Janeiro, Brasilien den 19 januari 1985.

Live Aid med Black Sabbath

[redigera | redigera wikitext]

1985 gick Ozzy med på att uppträda på välgörenhetskonserten Live Aid med sina gamla Black Sabbath-kollegor Tony Iommi, Geezer Butler och Bill Ward. Det var originalmedlemmarnas första återförening sedan deras sista konsert tillsammans 1978. Bandet hade en hyrd lokal för en timmes repetition dagen innan uppträdandet. Enligt Iommi spenderade de för det mesta av timmen med att berätta gamla goda historier tillsammans. Uppträdandet gick av stapeln den 13 juli 1985 klockan 9:55 (lokaltid) på John F. Kennedy Stadium i Philadelphia inför en publik runt 90 000 personer. Trots att de flesta ur bandet led av bakfylla efter hårt festande kvällen innan, genomförde de en stark prestanda med "Children of the Grave", "Iron Man" och "Paranoid". Efter uppträdandet gick de gamla bandmedlemmarna skilda vägar igen.[29]

The Ultimate Sin (1986) och Tribute (1987)

[redigera | redigera wikitext]
Ozzy Osbournes band, 1986. Fr.v. Randy Castillo, Phil Soussan, Osbourne och Jake E. Lee.

Medan Ozzy behandlades för sitt substansmissbruk på Betty Ford Center 1985, arbetade Jake E. Lee och Bob Daisley med musik grunden till som skulle leda till Ozzys fjärde studioalbum. Lee krävde denna gång ett ordentligt kontrakt som garanterade honom låtskrivarkred för denna album.[27] Efter ett gräl med Ozzy lämnade Daisley bandet innan inspelningen, men ombads att komma tillbaka för att skriva sångtexterna. Ozzy anställde Phil Soussan på bas och Randy Castillo på trummor.[30] Vid albumets tidiga släpp utelämnades Daisley som låtskrivare. Hans namn återinfördes efter att han hotade med stämning.

The Ultimate Sin släpptes den 24 januari 1986 i USA och i Storbritannien den 10 februari. Den såldes i över 2,1 miljoner exemplar världen över, nådde 2× Platina certifiering i USA och Silver i Storbritannien, och nådde plats 6 på Billboard 200 och plats 8 på UK Albums Chart. Fastän albumet var hans högst rankade studioalbum dittills, var Ozzy missnöjd med produktionen och betraktade den som en av hans minst bästa album. "Shot in the Dark" blev en av Ozzys stora hits.

The Ultimate Sin-turnén gick av stapeln den 6 februari 1986 i Belfast, Nordirland och avslutades i Corpus Christi, Texas den 8 oktober 1986. Ratt, Metallica och Queensrÿche var några av förbanden under turnén. Följande år fick Lee sparken av Sharon. Även Soussan avgick, vilket ledde till att Daisley återigen kom tillbaka till bandet.

Den 16 april 1987 släppte Ozzy livealbumet Tribute, bestående mestadels av låtar som framfördes i Cleveland, Ohio den 11 maj 1981 under Blizzard of Ozz-turnén, plus ett par stycken under en konsert i Southampton, England den 2 oktober 1980. Albumet var en hyllning till Randy Rhoads, fem år efter hans tragiska bortgång. Den såldes i över 2 miljoner exemplar världen över, nådde 2× Platina certifiering i USA, och nådde plats 6 på Billboard 200 och plats 13 på UK Albums Chart.

No Rest For the Wicked (1988)

[redigera | redigera wikitext]
Ozzy Osbournes band, 1988. Fr.v. Zakk Wylde, Randy Castillo, Geezer Butler (underst) och Osbourne.

Efter Lees avgång från bandet 1987, anställde Ozzy en 20-årig Zakk Wylde som gitarrist. Med producenten Roy Thomas Baker spelade de in Ozzys femte studioalbum med Castillo, Daisley, och John Sinclair på keyboard. Efter att albumet färdigställdes lämnade Daisley återigen bandet. Inför den kommande turnén anslöts Ozzys gamla Black Sabbath-kollega Geezer Butler till hans band som basist.

No Rest for the Wicked släpptes den 28 september 1988 i USA och i Storbritannien följande månad. Den såldes i över 2,1 miljoner exemplar världen över, nådde 2× Platina certifiering i USA, och nådde plats 13 på Billboard 200 och plats 23 på UK Albums Chart.

No Rest for the Wicked-turnén gick av stapeln den 7 juli 1988 i Folkestone, England. Anthrax, White Lion och Vixen var förband under turnén. Ozzy spelade in låten "Close My Eyes Forever" med Lita Ford på hennes album Lita, vilket nådde plats 8 på Billboard Hot 100. Den 13 augusti 1989 uppträdde Ozzy på Moscow Music Peace Festival i Moskva, Sovjetunionen, vilket avslutade turnén. Han medverkade även som gästvokalist på två låtar på Bill Wards debutalbum Ward One: Along the Way (1990).

Under åren 1980 till 2022 har Ozzy Osbourne släppt 13 soloalbum. Den sista gången han turnerade som soloartist var under turnén No More Tours 2, vilken nådde Sweden Rock Festival den 8 juni 2018.[31][32]

Black Sabbath-återföreningar

[redigera | redigera wikitext]

Han hade återföreningskonserter med sitt gamla band Black Sabbath vid ett flertal tillfällen. Den 13 juni 1998 spelade Osbourne med Black Sabbath på Hultsfredfestivalen.[33] Osbourne sjöng på de två nyinspelade låtarna "Psycho Man" och "Selling My Soul" som fanns med på livealbumet "Reunion" som släpptes 1998.[34]

Den 14 december 1999 spelade de på Globen, och återkom till Globen den 3 juni 2005.[35] [36] I juni 2013 släppte Black Sabbath ett nytt studioalbum, och turnén nådde Sverige och Friends Arena den 22 november 2013.[37] De spelade därefter på Sweden Rock Festival den 6 juni 2014.[38] Sista konserten med Black Sabbath i Sverige, under titeln Monsters of Rock, skedde på Friends Arena den 9 juli 2016.[39][40] Den 5 juli 2025 höll Ozzy Osbourne en avskedskonsert på Villa Park kallad Back to the Beginning tillsammans med originalmedlemmarna i Black Sabbath, som även kunde streamas.[35][41]

Andra verk

[redigera | redigera wikitext]

År 1986 medverkade han i skräckfilmen Tysta blodiga natt (Trick or treat) tillsammans med Gene Simmons, båda i mindre biroller.[42]

Året 2002 skrev familjen Osbourne kontrakt med MTV och deras liv skildrades i dokusåpan "The Osbournes" som blev MTV:s populäraste program någonsin.[43]

Osbourne har varit med i en reklamfilm för Blizzard Entertainments spel World of Warcraft, där spelaren hör Osbournes hit "Crazy Train".[44] I januari 2010 gav han ut självbiografin Jag är Ozzy.[45]

Privatliv

[redigera | redigera wikitext]

Osbourne bodde dels i Beverly Hills i Los Angeles i Kalifornien, USA,[46] dels på ett gods, Welders House, beläget i byn Jordans nära Chalfont St Giles i Buckinghamshire, Storbritannien.[47] På godset i Buckinghamshire föll han illa i samband med en olycka med sin fyrhjuliga motorcykel den 8 december 2003 och fick livshotande skador.[48]

Relationer

[redigera | redigera wikitext]
Ozzy med hustrun Sharon Osbourne, mars 2004.

Ozzy träffade sin första hustru Thelma Riley på nattklubben Rum Runner i Birmingham 1971, kort efter Black Sabbaths karriär började ta fart. De gifte sig samma år och fick tillsammans barnen Jessica Hobbs (född 20 januari 1972) och Louis Osbourne (född 1975). Ozzy adopterade även Thelmas 5-årige son Elliot Kingsley (född 1966) från hennes tidigare äktenskap.[49] I efterhand har Ozzy beskrivit hans äktenskap med Thelma som "ett fruktansvärt misstag".[50] Självbiografin Jag är Ozzy beskriver vilken dålig make och fader han var för sin hustru och barn, präglad av sin alkoholism, drogberoende, och konstant turnérande.

Ozzy träffade Sharon Arden första gången 1970 när Black Sabbath hade ett möte med hennes far Don Arden. Efter Ozzys avsked från bandet 1979 blev Sharon hans manager när han startade sin solokarriär. Deras manager/klient-relation skall ha utvecklats till en kärleksaffär i augusti 1980, kort innan Blizzard of Ozz-turnén gick av stapeln. Ozzy var fortfarande gift med Thelma när han började dejta Sharon. Thelma ansökte skilsmässa efter hon fick reda på Ozzys relation med Sharon. Skilsmässan slutfördes 1982, några månader innan Ozzy gifte sig med Sharon på Honolulu, Hawaii den 4 juli. Datumet, som även är USA:s självständighetsdag, valdes specifikt så att Ozzy inte skulle glömma deras bröllopsdag. De fick tre barn tillsammans: Aimee (född 2 september 1983), Kelly (född 27 oktober 1984), och Jack (född 8 november 1985).[51]

Ozzy hade många utomäktenskapliga affärer. 2016 upptäckte Sharon att Ozzy hade en långvarig affär med frisörskan Michelle Pugh, vilket ska ha pågått sedan 2012. Upptäckten ledde till att Ozzy and Sharon separerades. Sharon medgav 2024 att hon ska ha försökt tagit livet av sig efter upptäckten av hennes mans otrohet. Några månader efter separationen försonades Ozzy och Sharon, varpå Ozzy gick i behandling för sitt sex beroende.[26]

Hälsa och död

[redigera | redigera wikitext]

2020 gick han ut med att han hade Parkinsons sjukdom, något han diagnostiserades med redan 2003.[52] Han avled den 22 juli 2025. Enligt brittiska tidningen The Sun, som tagit del av sångarens dödscertifikat, var det hjärtstillestånd, akut hjärtinfarkt och parkinsons sjukdom som orsakade hans död.

Diskografi

[redigera | redigera wikitext]

Studioalbum med Black Sabbath

[redigera | redigera wikitext]

Soloalbum

[redigera | redigera wikitext]

Singlar

[redigera | redigera wikitext]

Filmografi (urval)

[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ The 36th Annual Grammy Awards : And the Grammy Goes to . . . Winners According to Category (på engelska), 2 mars 1994, läs online, läst: 22 juli 2025.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 3 4 läs online, www.grammy.com , läst: 23 juli 2025.[källa från Wikidata]
  3. ↑ 65th Annual GRAMMY Awards Winners & Nominees (på engelska), läs online, läst: 23 juli 2025.[källa från Wikidata]
  4. ↑ 2023 GRAMMY Nominations: See The Complete Winners & Nominees List (på engelska), läs online, läst: 22 juli 2025.[källa från Wikidata]
  5. ↑ ”Ozzy Osbourne är död”. www.aftonbladet.se. 22 juli 2025. https://www.aftonbladet.se/a/kw5RQB. Läst 22 juli 2025.
  6. ↑ Martin Palmborg (22 juli 2025). ”JUST NU: Ozzy Osbourne är död”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/noje/ozzy-osborne-ar-dod/. Läst 22 juli 2025.
  7. ↑ https://www.npr.org/2025/07/22/833512508/ozzy-osbourne-black-sabbath-obituary (engelska)
  8. ↑ https://www.dailymail.co.uk/tvshowbiz/article-14930359/Ozzy-Osbourne-final-days-family-died-home-Buckinghamshire.html (engelska)
  9. ↑ https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/dRVm9A/ozzy-osbournes-sista-tid-dodsfallet-kom-ovantat-snabbt
  10. ↑ Iommi, Tony (2012). Iron man [electronic resource: my journey through heaven and hell with Black Sabbath]. Boston, MA: Da Capo Press. ISBN 978-0-306-82231-5. http://archive.org/details/isbn_9780306821455. Läst 10 februari 2023
  11. ↑ Osbourne, Ozzy (2010). I am Ozzy. New York : Grand Central Pub. ISBN 978-0-446-56989-7. http://archive.org/details/iamozzy0000osbo. Läst 10 februari 2023
  12. 1 2 ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 14 december 2009. https://web.archive.org/web/20091214054221/http://lifestyle.msn.com/wehavemoved.aspx?cp-documentid=760888. Läst 6 augusti 2010.
  13. ↑ http://transcripts.cnn.com/TRANSCRIPTS/0211/30/pitn.00.html
  14. ↑ Galiher, Stephen Andrew (25 juli 2025). ”5 Things You Never Knew About Ozzy Osbourne’s Life Off Stage”. Vice. https://www.vice.com/en/article/5-things-you-never-knew-about-ozzy-osbournes-life-off-stage/. Läst 13 juli 2026.
  15. ↑ Beckner, Justin (19 april 2025). ”A Rare Breed Indeed: How Geezer Butler Met Ozzy Osbourne And Changed The World”. Ultimate Guitar. https://www.ultimate-guitar.com/articles/features/a-rare-breed-indeed-how-geezer-butler-met-ozzy-osbourne-and-changed-the-world-177929. Läst 20 september 2026.
  16. ↑ Savage, Mark (24 juli 2025). ”How Black Sabbath found their sound - and invented heavy metal”. BBC. https://www.bbc.com/news/articles/c9w19vjy0ejo. Läst 20 september 2026.
  17. ↑ ”Geezer Butler — Biography, Discography, Albums & Expert Reviews”. Allmusic. https://www.allmusic.com/artist/geezer-butler-mn0000193848. Läst 20 september 2026.
  18. ↑ ”Black Sabbath — Biography, Discography, Albums & Expert Reviews”. Allmusic. https://www.allmusic.com/artist/black-sabbath-mn0000771438. Läst 20 september 2026.
  19. ↑ Wiederhorn, Jon (27 april 2023). ”47 Years Ago: Black Sabbath Fire Ozzy Osbourne”. Loudwire. https://loudwire.com/ozzy-osbourne-fired-from-black-sabbath-anniversary/. Läst 13 juli 2026.
  20. ↑ Fitzpatrick, Rob (16 juni 2011). ”Ozzy Osbourne: 'I had nothing to lose'”. The Guardian. https://www.theguardian.com/music/2011/jun/16/ozzy-osbourne-interview. Läst 13 juli 2026.
  21. ↑ Rivadavia, Eduardo (12 september 2025). ”How Ozzy Osbourne’s ‘Blizzard of Ozz’ Became Such a Huge Rebound”. Ultimate Classic Rock. https://ultimateclassicrock.com/ozzy-osbourne-blizzard-of-ozz-album/. Läst 13 juli 2026.
  22. ↑ ”Singer Ozzy Osbourne bites the head off a bat on stage”. History. 15 januari 2026. https://www.history.com/this-day-in-history/january-20/ozzy-osbourne-bites-bat-head. Läst 23 augusti 2026.
  23. ↑ Hoffman, Christopher (19 februari 2026). ”The late Ozzy Osbourne jailed for urinating on the Alamo 44 years ago”. Fox San Antonio. https://foxsanantonio.com/newsletter-daily/the-late-ozzy-osbourne-jailed-for-urinating-on-the-alamo-44-years-ago-texas-bexar-county-concert-freeman-jail. Läst 23 augusti 2026.
  24. ↑ DeRiso, Nick (19 mars 2016). ”The Death of Randy Rhoads”. Ultimate Classic Rock. https://ultimateclassicrock.com/randy-rhoads-plane-crash/. Läst 23 augusti 2026.
  25. ↑ Olivier (27 september 2022). ”Brad Gillis recalls 40th anniversary of recording for Ozzy Osbourne’s live album ‘Speak of The Devil’”. Sleaze Roxx. https://sleazeroxx.com/brad-gillis-recalls-40th-anniversary-of-recording-for-ozzy-osbournes-live-album-speak-of-the-devil/. Läst 23 augusti 2026.
  26. 1 2 Kaloi, Stephanie (22 juli 2025). ”Ozzy Osbourne and Sharon Osbourne's Relationship Timeline”. People. https://people.com/ozzy-osbourne-sharon-osbourne-relationship-timeline-7502906. Läst 23 augusti 2026.
  27. 1 2 ”JAKE E. LEE: Why I Gave Up Songwriting Credit For OZZY OSBOURNE's 'Bark At The Moon'”. Blabbermouth.net. 10 december 2014. https://blabbermouth.net/news/jake-e-lee-why-i-gave-up-songwriting-credit-for-ozzy-osbournes-bark-at-the-moon. Läst 25 augusti 2026.
  28. ↑ Keenan, Hesher (29 juli 2024). ”Carmine Appice on Getting Fired from Ozzy’s Band: “(Sharon) Doesn’t Give a Sh*t About the Show””. MetalSucks. https://www.metalsucks.net/2024/07/29/carmine-appice-on-getting-fired-from-ozzys-band-sharon-doesnt-give-a-sht-about-the-show/. Läst 25 augusti 2026.
  29. ↑ Mills, Matt (12 mars 1985). ”Black Sabbath: the story of Ozzy Osbourne and co's 1985 reunion”. www.loudersound.com. https://www.loudersound.com/features/black-sabbath-live-aid-1985-reunion-story. Läst 25 augusti 2026.
  30. ↑ Daly, Andrew (14 mars 2026). ”Jake E. Lee on his battle to make Ozzy's The Ultimate Sin”. Guitar World. https://www.guitarworld.com/artists/guitarists/jake-e-lee-ozzy-osbourne-the-ultimate-sin. Läst 28 augusti 2026.
  31. ↑ ”ozzytour-history”. https://www.ozzy.com/tour-history/ozzy-osbourne. Läst 10 juli 2025.
  32. ↑ ”ozzy-osbourne-kämpar-hårt-på-sweden-rock/”. https://www.rockbladet.se/arkivet/2018/06/ozzy-osbourne-kampar-hart-pa-sweden-rock/. Läst 10 juli 2025.
  33. ↑ [Hultsfred – år för år sedan starten https://www.aftonbladet.se/a/ka8y56 ”Hultsfred”]. Hultsfred – år för år sedan starten https://www.aftonbladet.se/a/ka8y56. Läst 10 juli 2025.
  34. ↑ ”black-sabbath-david-letterman-reunion/”. https://faroutmagazine.co.uk/black-sabbath-david-letterman-reunion/. Läst 19 augusti 2026.
  35. 1 2 ”Black Sabbath and Ozzy Osbourne: Back to the Beginning review – all-star farewell to the gods of metal is epic and emotional”. The Guardian. 6 juli 2025. https://www.theguardian.com/music/2025/jul/06/black-sabbath-and-ozzy-osbourne-back-to-the-beginning-review-all-star-farewell-to-the-gods-of-metal-is-epic-and-emotional. Läst 7 juli 2025.
  36. ↑ ”trött-black-sabbath-går-på-tomgång”. https://www.corren.se/kultur/recension/konsert/artikel/trott-black-sabbath-gar-pa-tomgang/re1enk0j. Läst 10 juli 2025.
  37. ↑ [Black Sabbath – mellan himmel och helvete https://www.aftonbladet.se/a/p6K48j ”Black Sabbath – mellan himmel och helvete”]. Black Sabbath – mellan himmel och helvete https://www.aftonbladet.se/a/p6K48j. Läst 10 juli 2025.
  38. ↑ [Ozzy är tillbaka https://www.aftonbladet.se/a/m6vR8q ”Ozzy är tillbaka”]. Ozzy är tillbaka https://www.aftonbladet.se/a/m6vR8q. Läst 10 juli 2025.
  39. ↑ ”black-sabbaths-avskedsföreställning-är-enda-vägen-de-kan-gå/”. https://musik.aftonbladet.se/2016/07/black-sabbaths-avskedsforestallning-ar-enda-vagen-de-kan-ga/. Läst 10 juli 2025.
  40. ↑ ”Black Sabbath till Sverige”. Rocksverige. Arkiverad från originalet den 24 maj 2012. https://archive.is/20120524213847/http://rocksverige.zitiz.se/konserter/2011/11/18/black-sabbath-till-sverige---spelar-pa-stockholm-s__56170. Läst 22 november 2011.
  41. ↑ ”https://backtothebeginning.com/”. Arkiverad från originalet den 9 juli 2025. https://web.archive.org/web/20250709190231/https://backtothebeginning.com/. Läst 10 juli 2025.
  42. ↑ ”Ozzy Osbourne” (på amerikansk engelska). IMDb. https://www.imdb.com/name/nm0005285/. Läst 10 februari 2023.
  43. ↑ ”vi-tittar-tillbaka-på-the-osbournes-ozzys-legendariska-realityserie”. https://tv24.se/tips/vi-tittar-tillbaka-pa-the-osbournes-ozzys-legendariska-realityserie. Läst 10 juli 2025.
  44. ↑ ”Ozzy Osbourne rides Crazy Train into BlizzCon 2009” (på amerikansk engelska). GameSpot. https://www.gamespot.com/articles/ozzy-osbourne-rides-crazy-train-into-blizzcon-2009/1100-6216112/. Läst 10 februari 2023.
  45. ↑ Garfield, Simon (3 oktober 2009). ”I Am Ozzy by Ozzy Osbourne” (på brittisk engelska). The Observer. ISSN 0029-7712. https://www.theguardian.com/books/2009/oct/04/ozzy-osbourne-autobiography-review. Läst 10 februari 2023.
  46. ↑ ”Ozzy Osbourne House: Inside Their Multi-Million Dollar Empire” (på engelska). Velvet Ropes Real Estate. Arkiverad från originalet den 10 februari 2023. https://web.archive.org/web/20230210145301/https://www.velvetropes.com/backstage/ozzy-osbourne-house. Läst 10 februari 2023.
  47. ↑ Editor, Alex Green, PA Acting Deputy Entertainment; Ryder, Liam (29 augusti 2022). ”Ozzy Osborne to move back to Bucks: 'I don't want to die in America'” (på engelska). buckinghamshirelive. https://www.buckinghamshirelive.com/whats-on/whats-on-news/ozzy-osborne-return-buckinghamshire-home-7521486. Läst 10 februari 2023.
  48. ↑ Rivadavia, Eduardo RivadaviaEduardo. ”When Ozzy Osbourne Nearly Died in ATV Accident” (på engelska). Ultimate Classic Rock. https://ultimateclassicrock.com/ozzy-atv-accident/. Läst 10 februari 2023.
  49. ↑ Adeaga, Favour (10 november 2022). ”The untold story of Thelma Riley, Ozzy Osbourne's first wife” (på engelska). Yen.com.gh - Ghana news.. https://yen.com.gh/facts-lifehacks/biographies/221171-the-untold-story-thelma-riley-ozzy-osbournes-wife/. Läst 10 februari 2023.
  50. ↑ Moore, Matthew (29 juli 2025). ”Ozzy Osbourne's first wife who culled all traces of rocker from her life”. Hello! magazine. https://www.hellomagazine.com/brides/847162/ozzy-osbourne-first-wife-thelma-riley-incognito-life/. Läst 2 september 2026.
  51. ↑ Crabtree, Erin (6 oktober 2022). ”Sharon Osbourne: My 'Heart Breaks' for Ozzy Amid Parkinson's Battle” (på amerikansk engelska). Us Weekly. https://www.usmagazine.com/celebrity-news/pictures/ozzy-sharon-osbourne-relationship-timeline/. Läst 10 februari 2023.
  52. ↑ ”MSN”. www.msn.com. https://www.msn.com/en-us/health/other/ozzy-osbourne-on-his-parkinsons-disease-i-cant-walk-but-im-still-alive/ar-AA1A0XJZ. Läst 7 juli 2025.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
v • r
Ozzy Osbourne
Zakk Wylde · Mike Inez · Tommy Clufetos · Adam Wakeman
Randy Rhoads · Bob Daisley · Lee Kerslake · Tommy Aldridge · Rudy Sarzo · Bernie Tormé · Brad Gillis · Pete Way · Jake E. Lee · Don Costa · Carmine Appice · Don Airey · Randy Castillo · Phil Soussan · Geezer Butler · Deen Castronovo · Joe Holmes · Robert Trujillo · Mike Bordin · Jason Newsted · Rob Nicholson · Gus G.
Studioalbum
Blizzard of Ozz (1980) · Diary of a Madman (1981) · Bark at the Moon (1983) · The Ultimate Sin (1986) · No Rest for the Wicked (1988) · No More Tears (1991) · Ozzmosis (1995) · Down to Earth (2001) · Under Cover (2005) · Black Rain (2007) · Scream (2010) · Ordinary Man (2020) · Patient Number 9 (2022)
Livealbum
Speak of the Devil (1982) · Tribute (1987) · Just Say Ozzy (1990) · Live & Loud (1993) · Live at the Budokan (2002)
Samlingsalbum
Låtar
Turnéer
Ozzfest (1996–) · Back to the beginning (2025)
Familj
Sharon Osbourne (hustru) · Aimee Osbourne (dotter) · Kelly Osbourne (dotter) · Jack Osbourne (son)
Relaterade artiklar
v • r
Black Sabbath
Ozzy Osbourne · Tony Iommi · Geezer Butler · Bill Ward
Ronnie James Dio · Vinny Appice · Ian Gillan · Bev Bevan · David Donato · Glenn Hughes · Dave Spitz · Eric Singer · Ray Gillen · Tony Martin · Bob Daisley · Jo Burt · Terry Chimes · Laurence Cottle · Cozy Powell · Neil Murray · Bobby Rondinelli · Geoff Nicholls · Rob Halford
Studioalbum
Livealbum
Samlingsalbum
Relaterat
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Ozzy_Osbourne&oldid=59699864”