Fönster
- För andra betydelser, se Fönster (olika betydelser).
Fönster (symbol: â) Ă€r en öppning i vĂ€gg, dörr, tak eller fordon, som oftast Ă€r tĂ€ckt med glas (fönsterruta) och vanligtvis inte anvĂ€nds som in- eller utgĂ„ng. Ett fönster har flera funktioner, frĂ€mst som ljusinslĂ€pp och erbjuda sikt, men Ă€ven för ventilation, vĂ€rme- och ljudisolering. Utformningen av fönster har en central roll inom arkitekturen och byggnadskonsten.
MĂ„nga fönster Ă€r öppningsbara för att erbjuda ventilation. Ăppningsbara fönster har ofta en hake eller lĂ„sande mekanism, som en spanjolett, för att tillsluta fönstret eller hĂ„lla det öppet olika mycket.
Glasade fönster kan vara gjorda i valsat planglas, floatglas eller infattat glas. Ett infattat glasfönster har en gjuten blyinfattning, blylistinfattning eller Àr kopparfolielött av typ tiffanyteknik. Fönsterglas kan Àven fÀrgas eller mÄlas med olika pigment, exempelvis i kyrkfönster. Möjligheten att producera stora glasade fönster resulterade bland annat i framvÀxten av skyltfönster, som anvÀnds för att presentera varor eller tjÀnster. Inom modernistisk arkitektur kom ljusinslÀpp och fönster att poÀngteras, vilket utvecklades till helt glasade fasader, bland annat genom sÄ kallade curtain walls.
Ordet "fönster" hÀrrör frÄn latinets fenestra, och kom till svenskan via tyskans Fenster. En fönsteröppning hette tidigare vindöga (jÀmför norskan vindu och engelskans window, och i mÄnga svenska dialekter heter fönster fortfarande vindu). De Àldre blyspröjsade fönstren kallades enbart rutor, och först med de nya fönstren med trÀspröjsar slog ordet fönster igenom med de nya större renÀssansfönstren. PÄ detta anspelar det gamla kortspelstalesÀttet "ruter ut och fönster in", som har paralleller i Nordtyskland.[1]
Innan glas började anvÀndas var fönster ett hÄl i vÀggen, som dÀrmed inte bara slÀppte in ljus, utan Àven vÀder och vind, varför det kallades vindöga. NÀr det behövdes tÀckte man för hÄlet med till exempel en djurhud. Det Àldsta kÀnda fönsterhÄlet Àr cirka 12 000 Är gammalt och bestÄr av en rund fönsterkarm av karvad sten funnen vid Boncuklu Tarla(en) i dagens Turkiet.
För att stÀnga ute infallande solljus och vÀrmeinstrÄlning kan man anvÀnda persienner, gardiner, persienner, rulljalusier eller markiser.
Fönsterglas
[redigera | redigera wikitext]
Fönsterglas, byggnadsglas eller planglas Àr glas för anvÀndning i fönster. I modern arkitektur Àr detta ett viktigt byggnadsmaterial. I Àldre tider tillverkades fönsterglas med handblÄsning i cylinderform, som sedan veks ut. Sedan utvecklades valsat glas och till sist floatglasmetoden, som idag Àr den vanligaste formen av glas.
Fönsterglas tros ha funnits redan vid Kristi födelse, de Ă€ldsta daterade fynden av glasrutor hĂ€rrör frĂ„n Pompeji som begravdes 79 e. Kr. De romerska glasrutorna tillverkades genom glasgjutning, men redan under romersk tid börjar man blĂ„sa glasrutor. Kronglas eller mĂ„nglasblĂ„sning dominerade fram till mitten av 1700-talet, innan cylinderglasblĂ„sningen tog över och var den dominerande framstĂ€llningsmetoden fram till mitten pĂ„ 1900-talet ersattes av modernare metoder för tillverkning av fönsterglas. PĂ„ 1700-talet var svenskt fönsterglas ofta gröntonat för att under 1800-talet övergĂ„ till ljusgrönt och frĂ„n ca 1850 till det vita glas vi ser idag. Det hantverksmĂ€ssigt tillverkade glaset har ett mer levande utseende Ă€n dagens plana glas, varför man i byggnadsvĂ„rdssammanhang strĂ€var efter att anvĂ€nda glas med gammalt utseende. Gjutet glas tillverkades huvudsakligen 0â700 e. Kr., men i Frankrike i slutet av 1600-talet tillverkades Ă€ven fönster (max cirka 2Ă1 m) genom gjutning i uppvĂ€rmda metallformar med hjĂ€lp av avsvalningsugnar.
- BlÄsning, tvÄ huvudsakliga metoder:
- Kronglas. Troligt ursprung Syrien 700 e. Kr. Metoden innebÀr att den ett glasmassan fÄngas upp pÄ punteln och dÀrefter roteras, sÄ att en cirkulÀr disk bildas av glasmassan. FrÄn denna skÀrs sedan fönsterglasbitar ut. Mittenstycket dÀr punteln varit fÀst kallades "Oxöga".
- Cylinder. Metoden innebÀr att en glascylinder tillverkas med munblÄsning. Den skÀrs sedan upp under uppvÀrmning sÄ att cylindern öppnas, glider isÀr pÄ ett plant underlag och blir till en kvadratisk eller rektangulÀr ruta. Utvecklades i Normandie under 1300-talet, men blev vanlig först under 1600- och 1700-talen.
- Valsning. I början av 1900-talet utvecklades den metod som konkurrerade ut den Àldre blÄstekniken.
- Float. Utvecklades pÄ 1950-talet i England under ledning av Pilkington Glass och bygger pÄ att glasmassan flyter ut pÄ en bÀdd av smÀlt tenn.
Isolerruta
[redigera | redigera wikitext].svg){kind=spacer}
En isolerruta Ă€ven kallad förseglad ruta eller flerglasruta, Ă€r en glasningsenhet bestĂ„ende av tvĂ„ eller flera planglasskivor med ett visst inbördes avstĂ„nd. Dessa Ă€r sammanfogade vid kanten sĂ„ att utrymmet mellan glasskivorna blir helt avstĂ€ngt frĂ„n den omgivande atmosfĂ€ren.[2] En förseglad ruta bestĂ„ende av tvĂ„ glas kallas âtvĂ„glas-isolerrutaâ och en ruta bestĂ„ende av tre glas kallas âtreglas-isolerrutaâ.
Energisparglas
[redigera | redigera wikitext]Vanligt klarglas slÀpper in solenergi, men pÄ grund av den lÄga reflektionen i lÄngvÄgsomrÄde slÀpper den Àven ut rumsvÀrmen. Ett energisparglas Àven kallat energiglas och lÄgenergiglas har ytbehandlats sÄ att lÄngvÄgig strÄlning tillbakareflekteras in i rummet, medan kortvÄgig solenergi slÀpps igenom. Ytbehandlingen bestÄr i regel av en metall- eller metalloxidbelÀggning pÄ glaset. Energisparglasets belÀggning innebÀr en försumbar ljusreduktion. För att öka energispareffekten monteras klarglas och energisparglas ihop i en flerglasruta, dÀr energisparglaset dÄ monteras mot rumssidan.[3]
Solskyddsglas
[redigera | redigera wikitext]Ibland vill man förhindra att solenergi trÀnger in i byggnaden via fönsterytor, exempelvis i varma lÀnder. I dessa fall anvÀnder man klarglas med ett ytskikt som reflektera solstrÄlningen. Den reflekterande belÀggningen kan bestÄ av jÀrnoxid eller kopparoxid som Àr delvis inbrÀnd i glaset i samband med tillverkningen. Skiktet Àr inte helt osynligt för ögat och kan ha olika fÀrger, som brons, silver eller guld. Solskyddsglas kan anvÀndas som enkelglas eller i en flerglasruta. I det senare fallet monteras solskyddsglaset mot utsidan med belÀggningen mot insidan.
Former och typer
[redigera | redigera wikitext]
Fönstrens former och typer beror av flera faktorer:
- De tekniska möjligheterna utifrÄn storleken pÄ glaset
- Klimatet i den del av vÀrlden dÀr glaset anvÀnds
- Stil och trender
- EnergipÄverkan[4]
- Buller/höga ljudnivÄer[5]
Fönstersmyg eller fönsternisch kallas den djupa omslutningen i en vĂ€gg nĂ€r fönstret Ă€r monterat i den yttre delen av vĂ€ggen. Ett fast, icke öppningsbart fönster kallas fast fönster. Ett öppningsbart fönster kallas enluftsfönster, tvĂ„ enluftsfönster som möts i mitten utan karm kallas tvĂ„luftsfönster med mötesbĂ„gar, möts de mot en mittpost sĂ„ kallas konstruktionen för tvĂ„luftsfönster med möteskarm. Fönster med fyra öppningsbara fönster kallas fyrluftsfönster. Ăppningsbara sĂ„ kallade slagfönster kan vara inĂ„tgĂ„ende eller utĂ„tgĂ„ende, men det finns Ă€ven specialvarianter.
Varje glasruta i ett öppningsbart fönster sitter monterad i en fönsterbÄge. BÄgen kan bÀra flera rutor och Àr dÄ avdelad med spröjsar. En eller flera bÄgar kan sedan monteras i en fönsterkarm. Ett öppningsbart fönster Àr fastsatt i karmen med gÄngjÀrn, eller genom att en bÄge Àr skjutbar över den andra bÄgen (skjutfönster). GÄngjÀrnet kan vara placerat pÄ sidan (sidohÀngning), pÄ underkanten eller överkanten (underkants- eller överkantshÀngning) eller pÄ mitten sÄ att fönstret kan vridas runt i horisontalled (pivÄhÀngning).
Stora glasrutor var tidigare mycket dyrbara att tillverka och relativt sköra, varför fönstren varit utrustade med spröjsar, som avdelar varje fönsterbÄge i flera mindre rutor. I de tidigaste fönstren var sÄ gott som alltid spröjsarna av bly (se blyinfattning). I slutet av 1600-talet började de vid den tiden kolossala fönstren att bli sÄ tunga att man i Frankrike i stÀllet började experimentera med bÄgar och karmar i trÀ. CylinderglasblÄsningen medförde Àven att rutornas storlek kunde ökas. Omkring 1750 hade trÀkarmar pÄ de flesta hÄll i Europa trÀngt undan blyglasfönstren. I samband med nystilarna i slutet av 1800-talet kom Äter blyspröjsade fönster pÄ modet. I södra Europa ses ofta stora fönster, medan vÄra nordligare delar ofta har mindre fönster pÄ grund av behovet av vÀrmeisolering och minskad utstrÄlning.
Svenska fönster har ofta trÀbÄge dÀr glasrutorna ligger i en fals pÄ utsidan av bÄgen och hÄlls fast av smÄ metallstift. Fönstren kittas med kitt i falsen för att tÀta och öka stabiliteten. I Mellan- och Sydeuropa ligger glasrutorna i en fals pÄ insidan av bÄgen. Genom att bygga upp ett fönster av flera smÄfönster med en skarv av bly fÄs blyinfattade fönster, men oftast Àr ÀndÄ bÄgen av trÀ. Blyinfattade fönster frÄn sent 1800-tal eller tidigt 1900-tal Àr ofta gjorda sÄ att fönstren bildar ett mönster av fÀrgat glas. Detta för att imitera medeltidens kyrkfönster, som ofta hade mÄlad dekor pÄ fönsterytorna. Oftast monterades tvÄ bÄgar i par i en karm, sÄ att bara ena halvan pÄ fönstret kunde öppnas. Vid slutet av 1800-talet blev det ekonomiskt möjligt att tillverka fönsterglas med större ytor, varför de nedre rutorna kunde göras större och smÄspröjsarna tas bort.
Under tidigt 1900-tal hÀnde mycket med utseendet pÄ fönstren. De klassiska jugendfönstren fick en ruta utan spröjs i den nedre delen av fönstret, men eftersom fönsterkarmarna var höga kvarstod den tÀta spröjsen i en separat bÄge i den övre delen, dels av ekonomiska skÀl, eftersom smÄrutor fortfarande var billigare, men Àven av stilmÀssiga skÀl. Jugendstilen ersattes av tjugotalsklassicism, dÀr tre eller tvÄ rutor pÄ höjden i varje bÄge dominerade. Fönstren var ofta inte lika höga som jugendfönstren men bredden var ungefÀr densamma. Moderna bÄgar, dÀr glasen har kunnat göras sÄ stora som önskas, Àr vanligen inte monterade i par utan sitter styckvis monterade i sin karm.
FrÄn att fönstren tidigare varit enkla rutor, dÀr man pÄ vintern monterade en extra innerbÄge, kom kopplade fönster att dominera frÄn början av 1900-talet. I dessa blev innerbÄgen hopmonterad med ytterbÄgen och kunde sÄledes öppnas i ett handgrepp. Det innebar ocksÄ att man fick tvÄglasfönster som var permanent monterade Àven pÄ sommaren. PÄ 1950 introducerades förseglade rutor (allmÀnt kallade isolerrutor) som mer och mer ersatte kopplade fönsterbÄgar.
Inom modernistisk arkitektur kom ljusinslÀpp och fönster att poÀngteras, vilket utvecklades till helt glasade fasader, bland annat genom sÄ kallade curtain walls.
Ăppningsbara
[redigera | redigera wikitext]Ăppningsbara fönster Ă€r vanligtvis upphĂ€ngda pĂ„ gĂ„ngjĂ€rn i karmen men de kan Ă€ven vara dragbara i höjd- eller sidled och kallas dĂ„ för skjutfönster. De vridbara fönstren har i sin tur olika namn beroende var axeln ligger som de roterar runt:[6]
- SidohÀngt fönster: vertikal sidoaxel med gÄngjÀrn pÄ vÀnster eller höger sida.
- ĂverkantshĂ€ngt fönster: horisontell sidoaxel med gĂ„ngjĂ€rn upptill.
- UnderkantshÀngt fönster: horisontell sidoaxel med gÄngjÀrn nedtill.
- PivÄfönster: horisontell mittaxel som fönstret roterar runt.
- Vridfönster: vertikal mittaxel som fönstret roterar runt, Àven kallat fullt vÀndbart fönster (pÄ engelska fully reversible).
- Dreh-kipp eller tvÄvÀgsfönster: DubbelhÀngt fönster dÀr underkantshÀngning ger vÀdringsfunktion och sidohÀngningen gör fönstret fullt öppningsbart.
- GlidhÀngt: Horisontellt vridbart som roterar utanför fönstret och dÀrför inte rör rumsutrymmet. Kallas ocksÄ H-hÀngt efter tillverkaren H-fönster.
Bildexempel
[redigera | redigera wikitext]
TvÄ sidohÀngda tvÄluftsfönster med mittpost.
Ett pivÄhÀngt fönster.
Ett överkantshÀngt fönster.
Ett vertikalskjutfönster.
Blyfönster i en gammal byggnad i Ystad 2016.
Ett fönster pÄ Katolska kyrkan i Ystad 2020.
Placering
[redigera | redigera wikitext]
Fönster kan anordnas pÄ olika vis i förhÄllande till varann pÄ en fasad, för att ge olika funktioner och olika arkitektoniska uttryck.
Fönster som Àr placerade invid varann kallas fönsterband. Fönsterband kan vara horisontella eller vertikala.[7] Dessa utgörs av fönster som Àr placerade direkt intill varann utan mellanrum, eller som Àr gestaltningsmÀssigt sammanhÄllna sÄ att en bandverkan uppstÄr, till exempel genom enhetlig fÀrgsÀttning, putsstruktur, paneler eller plÄtkassetter mellan fönstren. Fönsterband med tunna bÄgar var populÀra inom den modernistiska arkitekturen och möjliggjordes bland annat dÄ byggnader fick bÀrande konstruktioner via pelare istÀllet för via fasaden, som dÄ kunde bli öppnare och friare. Fönsterbandets upprepande karaktÀr gör det ocksÄ lÀmpligt för prefabricerade hus och curtain wall-konstruktioner.
En fönsteraxel Àr ett antal vertikalt över varann anordnade fönster och en fönsterrad Àr ett antal horisontellt bredvid varann anordnade fönster. Fler Àn en vertikal axel kallas fönsteraxlar. Fler Àn en horisontell rad kallas fönsterrader.
LivslÀngd
[redigera | redigera wikitext]Det moderna fönstret Ă€r ofta ett sĂ„ kallat treglasfönster dĂ€r glasen bildar en fabrikssammansatt enhet ofta fylld med en gas (vanligen argon). NĂ€r dessa fönster fick sitt stora genombrott i slutet pĂ„ 1970-talet byttes ofta gamla okopplade eller kopplade tvĂ„glasfönster ut mot modernare treglasfönster utan spröjsar. Men eftersom treglasfönstren har en kraftigare bĂ„ge för att bĂ€ra det tyngre glaset pĂ„verkas utseendet; fönstren ger ett klumpigare intryck exteriört och har ett sĂ€mre ljusgenomslĂ€pp. MĂ„nga gĂ„nger kostar ett fönsterbyte sĂ„ mycket att energibesparingen inte kan rĂ€knas hem pĂ„ kort sikt, och eftersom de gamla fönstren ofta var gjorda av kĂ€rnvirke hade de lĂ€ngre livstid Ă€n moderna fönster i trĂ€ â sammantaget var bytet inte alls sĂ„ ekonomiskt som man dĂ„ trodde. En annan faktor Ă€r att isolerglasfönster kan förlora sin tĂ€thet, och det bildas dĂ„ kondens mellan glasen. Med dagens metoder att tillverka isolerglas Ă€r detta mycket ovanligt.
MÄnga moderna trÀfönster har idag beklÀdnad utvÀndigt av till exempel aluminium, vilket gör att man kan anta att de blir relativt underhÄllsfria och fÄr en lÄng livslÀngd. Aluminium Àr inte lika kÀnsligt för vÀder, vind och fukt som trÀ Àr. Det gör att aluminiumfönster inte svÀller och gÄr trögt vid hög luftfuktighet. Det blir heller inga glipor som det lÀtt kan bli med gamla trÀfönster.[8] Nya konstruktioner av trÀfönster minskar ocksÄ underhÄllsintervallerna. MÄnga tillverkare uppger en livslÀngd pÄ 50 Är. Det finns Àven PVC-fönster som Àr i stort sett helt underhÄllsfria. En undersökning kring fönsters livslÀngd genomfördes 2007 av Sveriges Tekniska Forskningsinstitut. Undersökningen visade att 27 procent av de undersökta fönstren med trÀkarm var utan anmÀrkning efter cirka 15 Är i bruk. I testet avstod man frÄn periodiskt underhÄll som normalt rekommenderas vart tionde Är för trÀfönster. Motsvarande siffra för PVC-fönstren var 49 procent.[9]
De gamla fönstren frĂ„n 1800-tal och tidigt 1900-tal som underhĂ„llits visar pĂ„ en enastĂ„ende kvalitet och livslĂ€ngd och att det inte finns nĂ„gon anledning att byta fönster pĂ„ grund av Ă„lder. För att minimera energiförluster Ă€r det viktigt att se till att fönstren Ă€r vĂ€l isolerade mot drag. Ăven i energihĂ€nseende kan gamla okopplade fönster jĂ€mföra sig vĂ€l med moderna fönster, pĂ„ grund av att de sĂ„pass lĂ€tt gĂ„r att tĂ€ta pĂ„ ett bra sĂ€tt samt att de har en stor volym isolerande luft mellan rutorna. Ett Ă€ldre ej kopplat tvĂ„glasfönster kan göras Ă€nnu mera energisnĂ„lt genom att sĂ€tta in lĂ„genergiglas i en av bĂ„garna eller montera en extra bĂ„ge invĂ€ndigt med lĂ„genergiglas. De kopplade fönstren Ă€r inte riktigt lika bra energimĂ€ssigt pĂ„ grund av att glasen sitter tĂ€tare, men fortfarande blir förbĂ€ttringen i isolering efter ett byte sĂ„pass lĂ„g i förhĂ„llande till husets totala isolering att den ekonomiska vinsten kan ifrĂ„gasĂ€ttas â ofta Ă€r det till exempel lönsammare att isolera vinden. Kontentan Ă€r att fönster frĂ„n 1920-talet och tidigare inte bör bytas ut annat Ă€n om de pĂ„ grund av eftersatt underhĂ„ll inte gĂ„r att reparera.
Moderna tvÄ- och treglasfönster med hermetiskt sammansatta rutor, lÄgenergiglas och med argongas mellan glasen har U-vÀrden Ànda ned till 0,5w (inÄtgÄende tvÄglasfönster) och 1,1w (treglasrutor med till exempel 12 mm distans mellan glasen).
Se Àven
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- â Ruter ut och fönster in, Sven T. Kjellberg
- â Plan- och byggtermer 1989, sida 89. ISBN 91-7196-089-9
- â Pilkington glasfakta, 2002, s. 20â21
- â âFönsterguide.seâ. Arkiverad frĂ„n originalet den 12 september 2014. https://web.archive.org/web/20140912235040/http://xn--fnsterguide-rfb.se/. LĂ€st 18 september 2014.
- â âAxudar fönsterguideâ. Axudar Bygg & Förvaltning PiteĂ„. 12 april 2017. Arkiverad frĂ„n originalet den 1 maj 2017. https://web.archive.org/web/20170501195609/https://www.axudar.se/guider/bytafonster. LĂ€st 11 maj 2017.
- â Ahlstrand, Jan Torsten; Eriksson, Torkel; Waldhör, Ivo (1976). Arkitekturtermer: lexikon över svenska, engelska, tyska och franska arkitektur- och stadsplanetermer: med engelskt, tyskt och franskt register (andra, reviderade upplagan). Lund: Studentlitteratur. sid. 48. Libris 7275729. ISBN 91-44-02852-0
- â Uppgift enligt ByggnadsvĂ„rd
- â http://www.aluminiumfonster.com/varfor-fonster-i-aluminium/
- â âArkiverade kopianâ. Arkiverad frĂ„n originalet den 19 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100819194005/http://www.pvcfonster.se/livslangd/Utredning_om_PVC_fonster.pdf. LĂ€st 8 november 2010.
KĂ€llor
[redigera | redigera wikitext]- âFönsterâ. Svenska byggnadsvĂ„rdsföreningen. 1 november 2008. http://www.byggnadsvard.se/index.php?option=com_content&view=category&id=41&Itemid=65. LĂ€st 15 april 2010.
- Hermelin, Carl F.; Welander-Berggren, Elsebeth (1980). Glasboken: historia, teknik och form: handbok. Stockholm: Askild & KĂ€rnekull. Libris 7437312. ISBN 91-582-0072-X (inb.)
- Fönster i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1908)
Externa lÀnkar
[redigera | redigera wikitext]- Materialguiden RiksantikvarieÀmbetet (
 PDF) 
Wikimedia Commons har media som rör Fönster.
