Ruser
Ruser var det folkslag, enligt Nestorskrönikan med ursprung i Skandinavien (jĂ€mför det finska namnet pĂ„ Sverige, Ruotsi, eller det estniska namnet, Rootsi), vilka skall ha grundat Kievrus. Den slaviska formen var rusâ och apostrofen Ă€r en transkription av den kyrilliska bokstaven "Ń" (mjukt tecken) och uttalas sĂ„ledes som "rusj" (med mjukt "s" pĂ„ slutet, ej ljudet "sch").
Ruser kallades det folk som bebodde Rutenien och ursprungligen kom frĂ„n Roslagen. De finns inte omnĂ€mnda historiskt i samtida annaler frĂ„n Skandinavien, men desto mer i övriga Europa och i Mellanöstern, och de har dĂ€rför antagits vara svear frĂ„n början.[1] Redan under 100-talet utforskades Ăstersjön av folk frĂ„n Skandinavien, och flera expeditioner har lĂ€mnat arkeologiska spĂ„r i frĂ€mst Polen och Ukraina. PĂ„ 600-talet kom en ny vĂ„g av nyinvandrande frĂ„n Skandinavien till Ukraina. FrĂ„n 800-talet förekommer omfattande kontakt med nuvarande Ukraina. Arkeologiska fynd visar att skandinaver hade etablerat sig vid Staraja Ladoga vid 700-talets mitt och bedrev handel med lokala finska och slaviska folk.[2]
För vĂ€stliga historiker och forskare lĂ„ter teorin om en nordisk bakgrund för ruserna som den rimligaste. De hĂ€rleder ordet "rus'" via den finska beteckningen pĂ„ Sverige Ruotsi till Roden namnet pĂ„ Roslagen. Detta skulle Ă€ven hĂ€rleda till grekiskans Rhos och den arabiska termen RĂ»s (arabiska: ۧÙ۱ÙŰł "al-rus" d.v.s.ruserna). Mot 1000-talets mitt hade till större delen östslaviska (men Ă€ven delvis finska och baltiska) befolkningen i detta "Rusernas land" (RusÄskaja zemlja) gĂ„tt frĂ„n att bestĂ„ av olika mindre folkgrupper till att alla identifiera sig den nya rusiska etniciteten. Ăven skandinaverna hade nu upptaget en östslavisk identitet. Kontakterna mellan Skandinavien och ruserna vart fortsatt stabil fram till 1100-talet.[3][4][5][6]
I Sankt Bertins annaler nÀmns att kejsar Ludvigs hov i Ingelheim Är 839 fick besök av en delegation frÄn Konstantinopel. I denna fanns nÄgra mÀn som kallades ruser rhos vilka var pÄ vÀg till sitt hemland. DÄ Ludvig frÄgade vilka dessa var, fann han att de var svear, sueones. Han kvarhöll dem sedan hos sig dÄ han misstÀnkte att de kommit dit för att spionera.
I Rysslands historia kallas denna teori för normandteorin och bestrids av mer nationalistiska ryska historiker, vilka betraktar normandteorin som antirysk och stötande för den fosterlÀndska stoltheten. Den bekrÀftas dock bÄde av sprÄkliga och arkeologiska data och i viss mÄn av Ibn Fadlans berÀttelse: skeppsbegravningen Ibn Fadlan beskriver stÀmmer vÀl in med verkliga och symboliska skeppsbegravningar i Skandinavisk arkeologiska fynd och i nedtecknade myter och i det större sammanhanget kring den utbredda Skandinaviska skeppskulturen. Ordet "rus" Àr bevisligen beslÀktat med "Ruotsi" och namnen pÄ de tidiga rusiska hövdingarna Àr klara slavifieringar av nordiska namn. Liknande antinormandiska teorier har lagts fram i Finland, ty vissa finska forskare hÀvdar att vikingarna i österled i sjÀlva verket var finnar (Kuussari 1935).
Charlotte Hedenstierna-Jonson menar att det "skandinaviska inslaget i Rusâ Ă€r starkt, men inte ensamt" och att det Ă€ven finns "spĂ„r av slaviskt, bysantinskt och vĂ€steuropeiskt ursprung.[7]
Se Àven
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- â âThe Rus in Arabic Sources: Cultural Contacts and Identityâ. Centre for Medieval Studies, University of Bergen. 2013. https://core.ac.uk/download/pdf/30851659.pdf. LĂ€st 27 juli 2023.
- â Wladyslaw Duczko (1 January 2004). Viking Rus: Studies on the Presence of Scandinavians in Eastern Europe. BRILL. pp. 67â70.
- â Blöndal, SigfĂșs (2007-04-16). The Varangians of Byzantium. Cambridge University Press. p. 1-6. ISBN 9780521035521.
- â Russia, Online Etymology Dictionary
- â Ryss i Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (första upplagan, 1922)
- â Gary Dean Peterson (21 June 2016). Vikings and Goths: A History of Ancient and Medieval Sweden. McFarland. p. 203.
- â Hedenstierna-Jonson, Charlotte (2012). Birka nu, pĂ„gĂ„ende forskning om vĂ€rldsarvet Birka och HovgĂ„rden.. sid. s. 223. ISBN 978 -91- 89176 - 45 - 4. https://www.academia.edu/2417105/Birkafolket. LĂ€st 23 juli 2023
| |||||||||||||
