Samiska efternamn
Samiska efternamn har relativt tidigt funnits bland samer. En orsak till detta Àr att efternamnet signalerat Àgande och nyttjanderÀtt kopplat till slÀkten. [1] FrÄn KautokeinoomrÄdet Àr samiska slÀktnamn kÀnda frÄn skattelÀngder frÄn och med slutet av 1600-talet. MÄnga gamla slÀktnamn bestÄr fortfarande och nÄgra har spritt sig söderut lÀngs Skanderna i och med tvÄngsförflyttningen av Karesuandosamer, en process som i mÄngt och mycket berörde familjer som tidigare flyttat ut frÄn Kautokeino.
De samiska slÀktnamnen har sitt upphov i olika sorters tillnamn som givits en viss person och som sedan överförts till de efterkommande. Ursprungligen lades dessa namn till efter förnamn och patronymikon. I de Àldsta kyrkböckerna i sydsamiskt omrÄde frÄn 1600-talet stÄr samerna ofta bara omnÀmnda med ett förnamn följt av epitetet finn (same). SÄ smÄningom blir förnamn följt av patronymikon det vanligaste. PÄ 1700-talet Àr namnen ibland kompletterade med ytterligare tillnamn, till exempel Kant (1737), JÊlker (1741) och RÄik (1753). NÀstan alla dessa namn försvinner dock ur de skriftliga kÀllorna under samma Ärhundrade, men det faktum att flera av dem Àr i bruk idag talar för att de har anvÀnts muntligt hela tiden.[2]
| â | Utom förnamn och fadernamn brukas allmĂ€nt Ă€fwen slĂ€gt- eller tillnamn [âŠ] och dĂ„ ofta hemtade frĂ„n nĂ„gon egenhet hos stamfadern och utgöra ifrĂ„n början sĂ„ kallade öknamn. SĂ„dana Ă€ro nĂ€mligen mycket wanliga hos Lapparne [âŠ] ofta gifwas sĂ„dane binamn för nĂ„gon utmĂ€rkande egenskap eller handling och Ă€ro wanligen mer eller mindre nedsĂ€ttande t.ex. peruken, skatboet för personer med yfwigt hĂ„r, bĂ€fwern för stora framstĂ„ende tĂ€nder, glasmĂ€staren för nĂ„gon, som under sömnen eller i rusigt tillstĂ„nd fallit ut genom ett fönster o.s.w. | â |
| â ur Hofberg, Johan Herman Lapparnes giftermĂ„l. - [1879] - Ur Land och folk, Ă„rg. 7 : | ||
Drag i det samiska namnskicket
[redigera | redigera wikitext]PÄ nordsamiska heter slÀktnamn goargu. Ordet betyder, utöver slÀktnamn, ocksÄ prakt, Àra, heder. Inte alla samiska slÀktnamn vet vi idag den ursprungliga betydelsen av men hÀr förklaras ett antal av de gamla samiska slÀktnamnen:[3][4]
Förnamn som slÀktnamn
[redigera | redigera wikitext]MÄnga slÀktnamn Àr ursprungligen förnamn. Dit hör Guttorm, Somby (ett gammalt samiskt förnamn, Àven skrivet Sompio), Gaup (Jakob), Spein (Svein), Siri (Sigrid), Baer (Per), Eira (Erik), Thuri (Ture), Magga (Margareta), Juuso (Josef), Baal (det samiska förnamnet Boalla, eller PÄl), Matti, Simma (samiska förnamnet Simmå), Marainen (Margit), Omma (gammalt mansnamn).
Egenskap som slÀktnamn
[redigera | redigera wikitext]Andra slĂ€ktnamn syftar pĂ„ nĂ„gon egenskap. Dit hör Utsi (liten), Stoor, ValkeapÀÀ (vithuvud), Partapuoli (halvskĂ€gg, enligt traditionen uppkommit genom att en man blev avbruten under rakningen, och dĂ€rför âfick gĂ„ rakad pĂ„ ena och skĂ€ggig pĂ„ andra sidanâ), Kielatis (stum), Parffa (en med rufsigt hĂ„r), Piltto (en som Ă€r skygg eller vild), Saitton (en som anvĂ€nder spjut), Tjuoiki (skidlöpare), Joks (att skjuta med bĂ„ge), Kuorak (harmynt eller möjligen en som följer (efter) spĂ„r), Lango (lĂ„ng), Kroik/KrĂ„ik/RĂ„ik, Doj, Pingi och Mangi (onomatopoetiskt ord skall vara omöjliga att översĂ€tta dĂ„ det Ă€r av den typen ljud som skall skildra den ifrĂ„gavarande personens lustiga gĂ„ng, hĂ„llning eller tal o.s.v), Laula (sĂ„ngare), Logje (saktmodig), Orpus (förĂ€ldralös), Rimpi (en som har en stor buk), Negga (girig, snĂ„l), Ăikio (mansnamn avlett av ĂĄigi âtidâ, i betydelsen en lĂ„ngsam person), Panne/Panni/Banne (en "riktig karl" frĂ„n samiska bĂĄrdni, son/pojke), Fanki (en som gĂ„r med tunga steg), Paltto (en som blivit skrĂ€md, Ă€r försiktig), Poggats (möjligen betydelsen halt), Tjikkom (en person som hoppar pĂ„ ett ben eller haltar svĂ„rt), Unga (ung). I GĂ€llivare kyrkböcker[5] finns ocksĂ„ namn som Bjebmok (frĂ„n samiskans biebmok, fosterbarn), Pienni (frĂ„n samiskans pieni, liten), Riensak/Reusak (frĂ„n samiskans rievssat, dalripa, kan syfta pĂ„ personens skratt pĂ„minner om ripans karaktĂ€ristiska skratt[6]), TjĂ„gne (frĂ„n samiskans tjĂ„ggĆe, puckel) och Halt.
Platser som slÀktnamn
[redigera | redigera wikitext]Vissa slĂ€ktnamn kommer frĂ„n platser, som Tornensis (frĂ„n TorneĂ„), Kemi och HĂŠtta eller Hetta. Det sistnĂ€mnda namnet Ă€r troligen en förkortning av Hietaniemi socken, varifrĂ„n den första person som bar namnet kom. Dennes nybygge vid AunisjĂ€rvi fick överta namnet Hetta och blev senare kyrkplats i Enontekis församling. SlĂ€ktnamnen Kaaford, Kvenangen och Porsanger syftar pĂ„ de platser dĂ€r slĂ€kten brukade ha sina renar under sommaren. Salming efter byn Salmi, som en gren av slĂ€kten Sarri bosatte sig vid. Salmi Ă€r sund pĂ„ finska och byn Salmi ligger vid ett sund vid TalojĂ€rvi pĂ„ andra sidan TornetrĂ€sk. JĂ„ma (JĂ„avma (Jomafjellet) i RĂžyrvik), MĂ€rak (person frĂ„n kustlandet), Biti (troligen BiittejĂĄvri i Karasjok), Daunius (DaunifjĂ€ll i Vilhelmina socken), Idivuoma (anfader frĂ„n byn Idivuoma), Kappfjell (av fjĂ€llnamn i Grane), PalopÀÀ (finskt ortnamn med samiskt ursprungsnamn), Vasara (kan betyda hammare, men kan ocksĂ„ komma frĂ„n samiska ortnamnet VĂĄhÄir âGĂ€llivareâ), Ă hrĂ©n/OrrĂ©n (OrrnĂ€sfjĂ€ll), Bals (bals, tuva) medan en annan tolkning Ă€r att det kommer frĂ„n ortnamnet Balsfjord i Norge. I GĂ€llivare kyrkoböcker[5] finns slĂ€ktnamn som Alit som syftar pĂ„ 'högre upp boende'[7] det vill sĂ€ga kan t.ex. syfta pĂ„ att slĂ€kten ursprungligen var fjĂ€llsamer (högre upp i betydelsen de kom frĂ„n fjĂ€llen) Ă€n Sjokksjokk som kallades Vuollesita (Nederbyn) dĂ€r skogssamerna bodde, och slĂ€ktnamnet först dyker upp i kyrkoböckerna pĂ„ 1600-talet. Alit kan ocksĂ„ betyda 'blĂ„'. Purnu/Porno (frĂ„n ortsnamnet Purnu en försvenskning av samiskans Buorna, stenklĂ€dd förvaringsgrop för kött).
SysselsÀttningar som slÀktnamn
[redigera | redigera wikitext]NĂ„gra slĂ€ktnamn har med sysselsĂ€ttningar eller egenskaper kopplade till sysselsĂ€ttningar att göra, som Lukkari (klockare), LĂ€nsman (av yrkesbeteckningen lĂ€nsmansdrĂ€ng i betydelsen att stamfadern var sĂ€rskilt skrivkunnig), Maaherra (landshövding), Pulk (slĂ€dmakare), Bonta (sydsamiska bĂ„antodh, rik bonde), dĂ„ en anfader skall ha anlagt nybygge), Gakko (yrkesbeteckningen âskjutsskaffareâ, dvs. person anstĂ€lld för att sköta en skjutsstation), Grufvisare (en som upptĂ€ckt en malmfyndighet), PĂ„ve (efter anfader som predikade pĂ„ samiska).
Samiska namn som slÀktnamn
[redigera | redigera wikitext]Andra slĂ€ktnamn Ă€r Hurri (orre), Tuolja (renskinn), Labba kan vara frĂ„n samiska slabba (stor, handformig horngren (hos renar)) eller möjligen samiska ordet lĂĄppis lĂĄbbĂĄ- (lamm), Pejok (vit; vit ren), PĂ€iviö (dag, sol), Sarri (blĂ„bĂ€r eller möjligen samiska förnamnet Sarre, Sara), SevĂ€ (hĂ„rd snö), Sipuri (antagligen cĂ©hporis, gammal slags samisk skinnkrage), Skaltje (mussla), Kallok (nĂ€bbsko gjord av pĂ€lsen frĂ„n renens hĂ€rna (pannhud)), Kuoljok (stĂ„ngas, böka med hornen antagligen en person som blivit stĂ„ngad av en ren), Labj (bred skida med bĂ€llingskinn), Saijets (hare), Buljo (möjligen Ă„s(rygg) eller vaka (om fisk vid vattenytan)), Mienna (mjuk), Pittsa/Pittja (bitter smak eller möjligen tall), Sikku (den som stryker bort, förstörâ, med den speciella betydelsen den som Ă€ndrar en renmĂ€rkesregistrering, eller möjligen efter förnamnet SiggĂĄ, eller frĂ„n samiska ordet för tik), Viertotak (klart vĂ€der), Ă stot (köpt ren). I GĂ€llivare finns ocksĂ„ namn som Vuobdik (skogssame) och Sitsa (Ă€ldre kvinnonamn frĂ„n lulesamiska sihtsa, ren med ljus, brungrĂ„ pĂ€lsfĂ€rg, ordets etymologi kommer frĂ„n tannin som anvĂ€nts vid garvning, fĂ€rgning och finns ocksĂ„ i andra finskugriska sprĂ„k och dĂ„ för att beteckna olika fĂ€rger tex Udmurtiska dĂ€r adjektivet ÄiĆŸ betyder person med rosiga kinder )[8][9]. Finsson och Finna (namn pĂ„ tvĂ„ slĂ€kter som flyttade till/frĂ„n Norge frĂ„n GĂ€llivare och med efternamn frĂ„n norskans 'finn' (Ă€ldre ord för same, samma förled som Ă„terfinns i norska lĂ€net Finnmark[10]).
Namnen kan oftast tolkas som en beskrivning av en egenskap eller hÀndelse sammanknippad med den ursprunglige bÀraren.
| â | Dylika öknamn begagnas wĂ€l endast, dĂ„ den ifrĂ„gawarande personen icke hör det och skulle sĂ€kerligen illa upptagas, om det skedde i hans nĂ€rwaro; men de bibehĂ„lla sig mycket lĂ€nge, och sedan en Lapp en gĂ„ng fĂ„tt ett öknamn, kan han swĂ„rligen befria sig derifrĂ„n, sĂ„wida han ej rĂ„kar fĂ„ ett annat, som Ă€r Ă€nnu mera utmĂ€rkande. De förekomma Ă€fwen â eget nog â i Ă€ldre kyrkoböcker och domstolshandlingar, emedan domare och fogde för att skilja mellan personer med lika namn, wanligen frĂ„gade efter om de hade nĂ„got öknamn, hwilket dĂ„ af tolken uppgafs. Detta tillnamn infördes dĂ„ dels af förutnĂ€mnda orsak, dels af okunnighet om det lappska ordets betydelse. NĂ„gra af dessa torde wĂ€l hafwa öfwergĂ„tt till werkliga slĂ€gtnamn. | â |
| â ur Hofberg, Johan Herman Lapparnes giftermĂ„l. - [1879] - Ur Land och folk, Ă„rg. 7 : | ||
SlÀktnamn i olika lÀnder
[redigera | redigera wikitext]Eftersom samerna finns i flera nationalstater (Sverige, Finland, Norge och Ryssland) och de har i de nordligaste delarna i perioder betalt skatt till flera lÀnder sÄ har bÄde stavning och namn pÄverkats av nationalstaternas sprÄk (och sprÄkkunnighet) i administrationen. Namn som idag uppfattas som genuina samiska slÀktnamn behöver nödvÀndigtvis inte alls vara av samisksprÄkigt ursprung utan kan ha pÄverkats av eller rent av vara ord frÄn de omkringliggande sprÄken. Vissa namn kan ocksÄ tolkas olika beroende pÄ vilket sprÄk tolkningen utgÄr frÄn. Exempelvis Marakatt som kan komma frÄn finska marakatti (markatt i betydelsen kvick som en vessla) eller möjligen frÄn samiska förnamnet Mårggat (Margit) eller vara en förfinskning av skoltsamiskt namn med ryskt ursprung (Marakoff).
InstÀllningen till samiska namn
[redigera | redigera wikitext]Assimileringspolitik och fördomar har gjort att mÄnga samer idag inte har ett samisk-klingande slÀktnamn. Detta förklarar historiken och slÀktforskaren Johannes Marainen med att det var skamligt att ha ett samisk efternamn förr och dÀrför var det enklare att byta sitt samiska efternamn till ett svenskt. Det Àr inte sÄ lÀnge sedan, sÄ sent som pÄ 1960-talet var det fortfarande sÄ. Han ger i en intervju[11] exempel pÄ att det var t.ex. svÄrt att fÄ bostad med "fel" efternamn. MÄnga samer hade dubbla efternamn i folkbokföringen sÄ man tog bort sitt samiska slÀktnamn. Sedan fanns det mÄnga som gifte sig med en svensk och var tvungna att ta bort sitt samiska efternamn.
I inledningen pÄ sin bok SameslÀkter i GÀllivare (2019) konstaterar Johannes Marainen att av 129 samiska slÀktnamn i GÀllivare socken Àr endast 25 fortfarande i bruk. I tillÀgg har sju namn kommit utifrÄn, ett frÄn JukkasjÀrvi och sex frÄn Karesuando varav tvÄ ursprungligen Àr frÄn Kautokeino. De absolut flesta namnen slutade anvÀndas beroende pÄ att samer som blev nybyggare. NÄgra slÀktnamn försvann nÀr samerna (som enligt lappkodicillen hade rÀtt att enkelt byta medborgarskap) flyttade till Norge.
I Norge fanns en lag, Jordsalgslova, som gÀllde helt fram till 1965 och som stÀllde krav pÄ att köpare av statens mark mÄste ha norskt medborgarskap, ha norska som modersmÄl och bÄde kunna tala, skriva och lÀsa norska samt anvÀnda norska dagligen. Lagen pÄverkade mÄnga fastboende samer i Norge att byta bÄde sprÄk och efternamn för att kunna förvÀrva mark frÄn norska staten[12].
Marainen tar som exempel slÀktnamnet Hotti som inte finns kvar i GÀllivare socken pÄ grund av att den grenen blev bofasta. Den gren som fortfarande anvÀnder namnet har flyttat till Karesuando. Det Àr en tydlig skillnad att samer, frÀmst skogssamer, som tog upp nybyggen inte har kvar sina samiska efternamn oaktat om de fortsatte med renskötsel eller inte. Att skogssamerna fortsatte att kombinera renskötsel med mindre gÄrdsbruk var nÄgot som svenska myndigheterna inte sÄg pÄ med blida ögon.
Han hĂ€nvisar till Gabriella Nordins avhandling Ăktenskap i Sapmi (2009) att nybyggarsamerna "fullstĂ€ndigt fjĂ€rmade sig frĂ„n assimilering genom att Ă€ven i fortsĂ€ttningen gifta sig med samiska kvinnor. PĂ„ sĂ„ sĂ€tt höll man fast vid gamla seder och bruk." 90% av nybyggarĂ€ktenskaperna i GĂ€llivare hade bĂ€gge kontrahenter samisk hĂ€rkomst.
Det vanligaste efternamnet i Sametingets röstlÀngd Àr 2013 Andersson enligt Sameradions undersökning[11].
Samiska parentonymiska namn
[redigera | redigera wikitext]Parallellt med officiella namn som finns i till exempel folkbokföringen anvĂ€nds s.k. parentonymiska namn dĂ„ det talas samiska. Det innebĂ€r att en person presenterar sig genom att ange en av förĂ€ldrarnas förnamn och sitt eget förnamn. Detta för att ge den som lyssnar en möjlighet att identifiera vilken slĂ€kt personen kommer ifrĂ„n. Ibland anvĂ€nds fler generationer som till exempel morfars + mors + talarens förnamn eller Ă€ndĂ„ fler generationer.[13] I Sameradions nyhetssĂ€ndningar kan man till exempel ibland höra samma reporter presenteras med samiskt parentonymikon i den samisksprĂ„kiga nyhetssĂ€ndningen, men med det officiella för- och efternamnet i de svensksprĂ„kiga nyheterna. En person som heter till exempel Anna Persson pĂ„ svenska kan alltsĂ„ presentera sig som BieraĆĄ Niilas Mikkala Ănna pĂ„ samiska (Lill-Pers Nils Mikaels Anna). Detta innebĂ€r att samisktalande samer, oaktat om efternamnet Ă€r ett samiskt slĂ€ktnamn eller inte, parallellt kan anvĂ€nda samiska parentonymiska namn.
En del forskare menar att slÀktnamn inte Àr ett inhemskt samiskt fenomen utan mÄste kommit utifrÄn, efter inverkan av majoritetssamhÀllet. Som argument anvÀnds att personer med samiska slÀktnamn inte presenterar sig pÄ samiska med slÀktnamnet utan anvÀnder parentonymiska namn. Andra forskare menar att slÀktnamnen betyder en hel slÀkt, medan parentonymiska namnet definierar individen och familjen.[14]
KĂ€llor
[redigera | redigera wikitext]- â Nyman Eva (2009). âPersonnamnen i samhĂ€llet. ForskningslĂ€get idag och viktiga framtida upp-gifterâ. Studia anthroponymica Scandindinavica. Tidskrift för nordisk personnamnsforskning (27): sid. 33-73. http://www.scientificamerican.com/moonsize.
- â FrĂ€nden, MĂ€rit (2010). âAtt blotta vem jag Ă€râ SlĂ€ktnamnsskick och slĂ€ktnamnsbyten hos samer i Sverige 1920â2009. Institutionen för nordiska sprĂ„k. Namn och SamhĂ€lle 23. 312 pp.. Uppsala. sid. 71. ISBN 978-91-506-2152-5
- â Smith, Peter Lorenz de Ferry (1938). Kautokeino og Kautokeino-lappene: en historisk og ergologisk regionalstudie. Instituttet for sammenlignende kulturforskning. Serie B, Skrifter, 0332-6217 ; 34. Oslo: Aschehoug. sid. 339â353. Libris 1721187 (bokmĂ„l)
- â FrĂ€nden, MĂ€rit (2010). âAtt blotta vem jag Ă€râ SlĂ€ktnamnsskick och slĂ€ktnamnsbyten hos samer i Sverige 1920â2009, Appendix Litteraturuppgifter om enskilda slĂ€ktnamn. Institutionen för nordiska sprĂ„k. Namn och SamhĂ€lle 23. 312 pp.. Uppsala. ISBN 978-91-506-2152-5
- 1 2 Marainen, Johannes (2019). GÀllivare sameslÀkter. sid. III ff
- â âDalripa lĂ€teâ. FĂ„gelsĂ„ng, Torben Weiland. https://www.fĂ„gelsĂ„ng.se/dalripa/. LĂ€st 23 oktober 2020.
- â Marainen, Johannes (2019). GĂ€llivare SameslĂ€kter. sid. III och 1
- â Anders Kintel. âJulevsĂĄme-dĂĄrro bĂĄhkogirjjeâ (pĂ„ lulesamisk - norsk). Sametinget, Norge. Arkiverad frĂ„n originalet den 27 oktober 2020. https://web.archive.org/web/20201027024825/http://gtweb.uit.no/webdict/ak/smj2nob/s_smj2nob.html. LĂ€st 23 oktober 2020.
- â Aikio (Luobbal SĂĄmmol SĂĄmmol Ănte), Ante (2020-09-01). Studies in Uralic Etymologi V: Permic etymologies (draft version open for comments and discussions on Academi.edu). sid. 2. LĂ€st 11 augusti 2021
- â âDet norska akademis ordbokâ (pĂ„ Norsk). Det norske akademi for sprĂ„k og litteratur. https://naob.no/ordbok/finn. LĂ€st 23 oktober 2020. âFINN 1 FORELDET, OPPFATTES NEDSETTENDE same | jf. fjellfinn, sjĂžfinn SITATER finnerne blive aldrig jordbrugere (H. Schulze Fra Lofoten og SolĂžr 33 1865) blanding av finn og nordmann var en vederstyggelighet for VĂ„rherre (Andreas Markusson FlĂ„ten gĂ„r ut 170 1941) vi mĂ„ fĂ„ slutt pĂ„ ordtaket: Det er forskjell pĂ„ finn og folk (Dagbladet 1948/80/2/4) 2 DIALEKTALT finne ; finsk eller kvensk innvandrerâ
- 1 2 âAndersson vanligaste namnet i sameröstlĂ€ngdenâ. sverigesradio.se. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=5498757. LĂ€st 9 april 2013.
- â Professor Kirsti StrĂžm Bull (1 december 2014). âJordsalgslovgivning, En rettshistorisk lovgjennomgang av jordsalgslovgivningen i Finnmark i perioden 1775 â 1965â (pĂ„ Norsk). Domstoladministrasjonen. sid. s. 85-86. https://www.domstol.no/globalassets/upload/finn/sakkyndige-utredninger/jordsalgslovgivningen-kirsti-strom-bull.pdf. LĂ€st 23 oktober 2020. âAfhĂŠndelse maa kun ske til norske statsborgere og under sĂŠrlig hensyn til at fremme bosĂŠttelsen af en for distriktet, dets opdyrkning og Ăžvrige nyttiggjĂžrelse skikket befolkning, som kan tale, lĂŠse og skrive det norske sprog og benytter det til daglig brug. For Ă„ ivareta disse hensyn, mĂ„tte en sĂžknad om utmĂ„ling av jord i fĂžlge § 2 inneholde opplysninger om statsborgerskap, nasjonalitet og fĂždested og om sĂžkeren kunne tale, lese og skrive det norske sprĂ„k og om han benyttet norsk i daglig bruk. Videre skulle det opplyses om sĂžkeren var edruelig og arbeidsom, og hvis han var gift skulle hustruens alder og nasjonalitet oppgis.â
- â FrĂ€nden, MĂ€rit (2010). âAtt blotta vem jag Ă€râ SlĂ€ktnamnsskick och slĂ€ktnamnsbyten hos samer i Sverige 1920â2009. Institutionen för nordiska sprĂ„k. Namn och SamhĂ€lle 23. 312 pp.. Uppsala. sid. 61. ISBN 978-91-506-2152-5
- â FrĂ€nden, MĂ€rit (2010). âAtt blotta vem jag Ă€râ SlĂ€ktnamnsskick och slĂ€ktnamnsbyten hos samer i Sverige 1920â2009. Institutionen för nordiska sprĂ„k. Namn och SamhĂ€lle 23. 312 pp.. Uppsala. sid. 85 ff. ISBN 978-91-506-2152-5
| |||||||||||||||||||||||||||
