Hoppa till innehÄllet

SmÄland

FrÄn Wikipedia
Uppslagsordet ”SmĂ„lĂ€nning” leder hit. För smĂ„ slaglĂ„spistoler, se SmĂ„lĂ€nning (vapen). För andra betydelser av SmĂ„land, se SmĂ„land (olika betydelser).

SmÄland
Landskap
SmÄlands vapen.svg
Vapen för landskapet SmÄland tolkat efter dess blasonering.
Sverigekarta-Landskap SmÄland.svg
SmÄlands lÀge i Sverige.
LandSverige Sverige
LandsdelGötaland
LĂ€nKronobergs lĂ€n, Jönköpings lĂ€n (större del av), Kalmar lĂ€n (större del av), Hallands lĂ€n (mindre del av), Östergötlands lĂ€n (mindre del av)
StiftVÀxjö stift, Linköpings stift, Skara stift
Största sjöBolmen, VÀttern[1]
Högsta punktTomtabacken 377 m ö.h.
Yta29 330 kmÂČ
FolkmÀngd780 704 (2024-12-31)[2]
BefolkningstĂ€thet26,6 invĂ„nare/kmÂČ
LandskapssÄngRöd lyser stugan
LandskapsblommaLinnea
Landskapsdjur
Fler symboler...		Utter

SmĂ„land Ă€r ett landskap i södra Sverige som i norr grĂ€nsar till Östergötland, i söder till SkĂ„ne och Blekinge, i vĂ€ster till Halland och VĂ€stergötland (och har broförbindelse till Öland) och har kust mot Östersjön i öster. SmĂ„land Ă€r ett skogrikt landskap och tillika ett landskap med mĂ„nga sjöar. De största tĂ€torterna i SmĂ„land Ă€r Jönköping, VĂ€xjö och Kalmar.

Flera viktiga hĂ€ndelser i Sveriges historia har utspelat sig i SmĂ„land, dĂ€ribland Dackefejden (ett bondeuppror mot Gustav Vasa) och grundandet av Kalmarunionen, en union mellan Sverige, Norge och Danmark (1397). Jönköping och trakten dĂ€romkring har en stark frikyrklig tradition och brukar dĂ€rför ibland kallas för ”svenska bibelbĂ€ltet” eller "SmĂ„lands Jerusalem".

Namnet

[redigera | redigera wikitext]

Namnet (1240 Smalandiis) avser de smĂ„ landen.[3] Namnet anvĂ€ndes som en samlingsbeteckning för de mĂ„nga smĂ„ land som lĂ„g mellan VĂ€ster- och Östergötland och dĂ„tidens Danmark. Begreppet anvĂ€ndes pĂ„ medeltiden som alternativnamn för TiohĂ€rads lagsaga och senare för en annan lagsaga inrĂ€ttad 1559, SmĂ„lands lagsaga, som omfattade det omrĂ„de i nutida SmĂ„land som ej ingick i TiohĂ€rads lagsaga. PĂ„ 1560-talet togs SmĂ„lands landskapsvapen fram.

1634–1639 och 1679–1680 anvĂ€ndes namnet i SmĂ„lands lĂ€n, dĂ€r denna 1634–1639 bara avsĂ„g omrĂ„det för de nutida Jönköpings och Kronobergs lĂ€n, medan det 1679–1680 avsĂ„g hela SmĂ„land. 1687 stabiliserades lĂ€nsgrĂ€nserna och dĂ„ Ă€ven grĂ€nserna för landskapet SmĂ„land, som förutom fallen ovan aldrig var eller blev en enhet i administrativt, judiciellt, militĂ€rt eller kyrkligt hĂ€nseende.[4]

Förhistoria

[redigera | redigera wikitext]

Landskap

[redigera | redigera wikitext]

SmĂ„lands vanligaste fornlĂ€mning Ă€r stora omrĂ„den med fossil Ă„kermark, sĂ„ kallade fornĂ„krar. De forna Ă„krarna har mĂ„nga smĂ„ stenrösen. NĂ€r marken odlades röjdes sten frĂ„n Ă„kern. Åkrarna började odlas redan under bronsĂ„lder, men blev intensivare under den tidiga jĂ€rnĂ„ldern. I omrĂ„den med fornĂ„krar hittas ofta gravar och skĂ„lgropsstenar. Vid undersökningar i fornĂ„krar har man funnit boplatser. I bĂ€sta fall finns vĂ€lbevarade forntida landskap bevarade i de smĂ„lĂ€ndska skogarna. I Sverige Ă€r detta en vanlig fornlĂ€mning, men det Ă€r unikt för Europa dĂ€r nĂ€stan inga sĂ„ vĂ€lbevarade kulturlandskap frĂ„n brons- och jĂ€rnĂ„ldern kan hittas.[5]

StenÄlder

[redigera | redigera wikitext]

Till de tidigast bebyggda delarna av SmĂ„land hör trakterna vid Östersjön. Den Ă€ldre stenĂ„lderns sista period Ă€r i Kalmar lĂ€n företrĂ€dd med jĂ€mförelsevis mĂ„nga fynd av en kultur, som trĂ€ngt fram frĂ„n söder lĂ€ngs kusten och som i detta lĂ€n förefaller ha haft sina medelpunkter i Ryssby och MönsterĂ„s socknar.

Även i det inre av södra SmĂ„land vid sjöarna Åsnen, Salen och Bolmen och Vidöstern har lĂ€mningar pĂ„trĂ€ffats frĂ„n den Ă€ldre stenĂ„lderns befolkning. I Ă„arnas dalgĂ„ngar och sĂ€rskilt kring Åsnens södra del vid Hönshyltefjorden och utmed MörrumsĂ„n lopp har mĂ„nga stenĂ„ldersplatser hittats Ă€ven frĂ„n tidig mesolitisk tid. Det samma gĂ€ller Bolmen med ett stort antal stenĂ„ldersboplatser. Bolmens avlopp lĂ„g tidigare vid Reftele och gick till Nissan. Det Ă€r i detta omrĂ„de de Ă€ldsta boplatserna har hittats vid Bolmen. Bolmens senare avlopp via BolmĂ„n kantas ocksĂ„ av boplatser men av lite yngre Ă„lder. PĂ„ Getterön nĂ€ra BolmĂ„ns utlopp ur Bolmen har det funnits en stor boplats med gropkeramisk kultur och rika fynd av sydskĂ„nsk flinta. Boplatsen Ă€r kĂ€nd sedan 1900-talets början. Oskar LidĂ©n menade att platsen varit en handelsstation för handel med sydskĂ„nsk flinta till SmĂ„lands invĂ„nare. StenĂ„ldersmaterialet i södra SmĂ„land har varit uppdelat pĂ„ sĂ„ sĂ€tt att vĂ€stra SmĂ„land har mest sydskĂ„nsk flinta, medan de östra delarna har gett mer fynd av Kristianstadflinta. Mesolitiska bosĂ€ttningar ligger utmed vattendragen och de utmĂ€rks av mikrospĂ„n dĂ„ de Ă€r Ă€ldre. LĂ€ngre österut i norra SmĂ„land blir kvarts och porfyr vanligare som redskapsmaterial. Vid Dörby har en husgrund frĂ„n mesolitikum grĂ€vts ut.[6]

SmĂ„land saknar dösar och gĂ„nggrifter men har desto fler monument frĂ„n hĂ€llkistornas period. Av stenkammargravar av den yngsta typen, hĂ€llkistan har Kronobergs lĂ€n Sveriges största koncentration. 600 hĂ€llkistor i SmĂ„land Ă€r Ă„tminstone delvis bevarade, och det tillkommer omkring 200 som bara Ă€r kĂ€nda genom uppgifter. StenĂ„lderskulturen i SmĂ„land blev rikare under senare delen av neolitisk tid dĂ„ den gropkeramiska kulturen spreds efter havskusten och lite senare omformade stridsyxkulturen inlandet med sin mera pĂ„ boskap inriktade ekonomi. SpridningsvĂ€garna vid utbredningen av hĂ€llkistor verkar företrĂ€desvis ha gĂ„tt utefter MörrumsĂ„n och HelgeĂ„n. Detta avspeglar sig hĂ€r i den koncentration av hĂ€llkistor som finns runt Göteryd[7] men ocksĂ„ i omrĂ„det runt sjöarna Åsnen, Salen och Helgasjön. Det smĂ„lĂ€ndska höglandet i norr befolkades nĂ„got senare Ă€n övriga delar.

HÀllkistan fungerade ofta som gravar för mer Àn en person med Äterkommande begravningar under en lÀngre tid. HÀllkistan i BastanÀs i Linneryd undersöktes Är 1908. Kistan omgavs av ett skadat stenröse med en diameter pÄ 16 meter. Kistan innehöll ett mÀnniskokranium, brÀnda ben, en spjutspets av flinta och en rakkniv av brons alltsÄ gravgods frÄn senneolitikum och bronsÄlder. Undersökning av en hÀllkista i Hamneda 1996 gav inga av de gravlagda, men pollenanalytiskafynd visasŽde att den döde begravts pÄ vÄren med en bukett vitsippor.

BronsÄldern

[redigera | redigera wikitext]

BronsĂ„lderns fornminnen Ă€r talrika i SmĂ„land. I Lagadalen vid Jönköping och Möre i Kalmar lĂ€n finns gravhögar byggda av jord liknande de sydskandinaviska högarna, medan höglandet i det inre domineras av stora rösen. Rösena ligger oftast i höjdlĂ€gen och de finns sĂ„vĂ€l lĂ€ngs kusten mot Östersjön som i inlandet. Limmerör utanför Ingelstad som Ă€r 45 meter i diameter och 4,5 meter högt Ă€r SmĂ„lands största röse.[8] Det finns en stor koncentration av rösen i VĂ€rend men mĂ„nga rösen finns ocksĂ„ i Njudung. I Möre ligger rösena pĂ„ Ă„kermark medan de inlandet oftast ligger pĂ„ skogsmark ofta i anslutning till omrĂ„den med fossil Ă„kermark. FĂ„ av de stora rösena har undersökts, men vid undersökningar har man hittat rester efter gravbĂ„let och de gravgĂ„vor den döda fĂ„tt med sig, bronsföremĂ„l, keramik, kol och brĂ€nda ben. I SmĂ„land finns knappt 40 hĂ€llristningar kĂ€nda. I trakten av VĂ€xjö finns ristningar med hjulbilder och fotsulor. Vid Gamleby finns ristningar med skeppsbilder och en isolerad skeppsristning som hittades vid Lagmanskvarn nĂ€ra Oskarshamn visade att omrĂ„det med skeppristningar var större Ă€n man tidigare antagit. Förutom hĂ€llristningar finns skĂ„lgropar (=Ă€lvkvarnar) i större antal. Ristningarna pĂ„ hĂ€llar i graven vid Sagaholm Ă€r en av de större nyfynden efter andra vĂ€rldskriget.[9]

JÀrnÄldern

[redigera | redigera wikitext]

JĂ€rnĂ„lderns gravfĂ€lt Ă€r talrika men har en ojĂ€mn spridning. De Ă€r sĂ€rskilt talrika i Finnveden dĂ€r det finns stora gravfĂ€lt med högar frĂ„n vikingatid. HöggravfĂ€lt frĂ„n slutet av jĂ€rnĂ„ldern Ă€r typiskt för de vĂ€stra delarna av Kronobergs lĂ€n. År 1964 undersöktes tre gravar pĂ„ gravfĂ€ltet i KĂ„nna. De innehöll obrĂ€nda skelettgravar, med kropparna placerade i öst-vĂ€stlig riktning, alltsĂ„ ett kristet gravskick. Dessa gravar var sannolikt frĂ„n slutet av 1000-talet, dĂ„ kristendomens redan pĂ„verkat gravskicket. I VĂ€rend Ă€r gravfĂ€lten koncentrerade till norra delen av omrĂ„det, och grĂ€nssocknarna mot förutvarande riksgrĂ€nsen Ă€r ibland helt tomma pĂ„ gravfĂ€lt frĂ„n jĂ€rnĂ„ldern. GravfĂ€lten har mĂ„nga olika gravtyper, högar, rösen, stensĂ€ttningar, fyllda och ofyllda, treuddar, jĂ€rnĂ„ldersdösar, domarringar, runda, ovala och fyrkantiga stensĂ€ttningar. GravfĂ€lt med bautastenar, och resta stenar i skeppssĂ€ttningar förekommer ocksĂ„.

PÄ de Àldre gravfÀlten finns oftare runda och kvadratiska stensÀttningar, domarringar, treuddar och i vÀstra Finnveden jÀrnÄldersdösar. Lagans dalgÄng har under jÀrnÄldern varit en av de rikare bygderna i SmÄland att döma av fynden och de mÄnga gravfÀlten. VÀrend har inte samma mÀngd av runda högar men det finns istÀllet flera ovala ofyllda stensÀttningar. Fornborgar Àr vanliga frÀmst i norra delen av Kalmar lÀn dÀr 55 av 66 kÀnda borgar ligger. De flesta Àr frÄn mellersta jÀrnÄldern. De förekommer enstaka borgar i södra SmÄland men i det inre av landet Àr de mera sÀllsynta. 135 runstenar med 175 inskrifter Àr kÀnda frÄn SmÄland[10] de flesta i inlandet i Jönköpings och Kronobergs lÀn, men fÀrre finns i Kalmar lÀn. Mer Àn hÀlften av inskrifterna kommer frÄn Finnveden och Njudung. Runstenarna tillhör sista tiden av jÀrnÄldern. I jÀmförelse med MÀlardalens runstenar Àr de smÄlÀndska strama och enkla. Det beror pÄ att de tillhör ett Àldre skikt av stenar men de har likvÀl spÀnnande texter.

Vid Ingelstad finns ett stort gravfĂ€lt med Inglinge hög som kan ha varit en av VĂ€rends centrala bosĂ€ttningar. Finnvedens centrum har man spĂ„r efter pĂ„ Bolmsö medan KĂ„nna högar Ă€r Finnvedens största gravfĂ€lt. Senare viktiga platser som Visingsö Vetlanda och Vimmerby har ocksĂ„ stora gravfĂ€lt. SmĂ„land har fynd av vapengravar frĂ„n tidig jĂ€rnĂ„lder och ocksĂ„ fynd av romerska mynt men inte alls lika mĂ„nga som Öland och Gotland.

Redan 500 f.Kr. framstÀlldes jÀrn i det myr- och sjörika SmÄland. Fynd av romerska varor tyder pÄ en vÀlutvecklad lÄngvÀga handel.

De olika bygderna i vikingatidens SmÄland. Röda och svarta punkter anger landskapets runstenar. Röda punkter visar pÄ runstenar med texter om lÄngvÀga fÀrder.

Medeltidens historia

[redigera | redigera wikitext]

DĂ„ SmĂ„land bestĂ„r till stor del av skogar, berg och kĂ€rr har de olika bygderna i landskapet varit isolerade frĂ„n varandra och hade sannolikt inte sammanslutit sig i nĂ„got större landskapsförbund, dĂ„ namnet SmĂ„land uppstod som gemensam geografisk beteckning för bygderna söder om Öster- och VĂ€stergötland. SmĂ„land har fĂ„tt sitt namn av de smĂ„ landskapen Kinda (som senare ingick i Östergötland), Tveta, Vista, Vedbo, Tjust, Sevede, Aspeland, Handbörd, Möre, VĂ€rend, Finnveden och Njudung. Möjligen rĂ€knades ursprungligen Ă€ven Öland och enligt vissa historiker Blekinge (som sĂ€gs ha varit en del av VĂ€rend) till de smĂ„ landen.[11]

Enligt Sigfridslegenden (frĂ„n början av 1200-talet) skulle kristendomens första förkunnelse i SmĂ„land ha skett genom Sankt Sigfrid, som sĂ€ges ha döpt Olof Skötkonung, alltsĂ„ i början av 1000-talet. Det Ă€r dock ovisst hur mycket av historisk kĂ€rna det finns i legenden. Adam av Bremen nĂ€mner inte "finnvedingar" som ett av den svenska folken som konverterat till kristendomen kring cirka 1070, eller att nĂ„gon annan del av SmĂ„land ska ha bekĂ€nt sig till kristendomen. I alla hĂ€ndelser verkar SmĂ„land Ă€nnu vid början av 1100-talet ha varit till stor del hedniskt, att döma av Snorres ord i skildringen av Sigurd Jorsalafarares korstĂ„g till SmĂ„land 1123, att ”inbyggarna dĂ€r i landet icke höllo pĂ„ den kristna tron, ehuru dock nĂ„gra anammat dopet”. Linköpings stift bildades i början av 1100-talet och tĂ€ckte dĂ„ hela omrĂ„det.Senast 1170 bildades VĂ€xjö stift som inledningsvis bara omfattade de fem hĂ€raderna i VĂ€rend.

NĂ€r SmĂ„land införlivades med det svenska riket Ă€r inte sĂ€kert belagt. Det första omnĂ€mnandet att nĂ„gon del av SmĂ„land tillhörde sveakungens vĂ€lde Ă€r köpmannen Wulfstans redogörelse frĂ„n cirka 880 för omrĂ„dena kring Östersjön, dĂ€r han bland annat nĂ€mner att Möre hörde till svearna. Adam av Bremen nĂ€mner "finnvedingar" som ett svenskt folk kring cirka 1070, i nĂ„got kontrast till den senare VĂ€stgötalagen som skiljer pĂ„ svenskar och smĂ„lĂ€nningar. SmĂ„lĂ€nningarna beskrivs dock som "inom konungariket".

Under hela medeltiden hörde det nuvarande SmĂ„land (förutom Skara stift delen av Mo hĂ€rad) juridiskt till tvĂ„ lagsagor. De sydvĂ€stra och mellersta delarna, strĂ€ckande sig i norr in i höglandet, dĂ€r Lagan och EmĂ„n har sina kĂ€llor, och omfattande de tre ”landen” VĂ€rend, Finnveden och Njudung, bildade alltsedan 1100-talet och kanske tidigare tillsammans en lagsaga, som ursprungligen, efter huvudlandet kallades VĂ€rends, under unionstiden möjligen nĂ„gon gĂ„ng SmĂ„lands, men sedan början av 1400-talet i regel TiohĂ€rads lagsaga. Den hade sin egen lagbok, SmĂ„landslagen, varav dock till vĂ„r tid bevarats endast kyrkobalken, och dess landsting hölls i VĂ€xjö. De olika "landen" i lagsagan har antagligen ursprungligen vart och ett haft sina sĂ€rskilda rĂ€ttssedvĂ€njor. Norra och östra delen av SmĂ„land ingick i Östgöta lagsaga, om ocksĂ„ vissa av rĂ€ttssedvĂ€njorna var olika i SmĂ„land och Östergötland och östgötalagmannen endast mera sĂ€llan verkar ha tagit befattning med lagskipningen inom "Kaimarna foghati" (vilket motsvarade mellersta och södra delen av nuvarande Kalmar lĂ€n).[11]

Bergsbruk kan man tala om först pÄ 1400-talet, dÄ malm började brytas i TabergsomrÄdet. JÀrnhanteringens uppsving kom under 1500- och 1600-talen dÄ utlÀndska smeder lÀrde ut nya metoder. Under medeltiden var Kalmar en av Sveriges största stÀder, dÀr tyska köpmÀn skötte jÀrnexporten.

1500-talet och framÄt

[redigera | redigera wikitext]

Under Gustav Vasas tid hörde SmĂ„land till de mera oroliga landsĂ€ndarna. SmĂ„lĂ€nningarna var ett envist folk, och smĂ„landsbönderna har kanske ocksĂ„ hĂ„llit sĂ€rskilt starkt fast vid den gamla ordningen i kyrkan. ”VĂ€stgötaherrarnas uppror” 1529 tog sin början i SmĂ„land i VĂ€stra hĂ€rad. FrĂ„n SmĂ„land, frĂ„n trakterna ned mot blekingska grĂ€nsen, utgick ocksĂ„ det svĂ„raste av alla de uppror som Gustav Vasa hade att bekĂ€mpa, Dackefejden.

Efter Dackefejden tog det decennier innan ekonomin och befolkningen i större delar av SmĂ„land hade Ă„terhĂ€mtat sig. SmĂ„land blev under 15-1600-talen fram till Roskildefreden 1658 utsatt för danska och svenska armĂ©ers hĂ€rjningar under de olika svensk-danska krigen. Speciellt svĂ„rt hemsökt blev SmĂ„land under Nordiska sjuĂ„rskriget (1561), Rantzaus rĂ€d (1567–1568), uppbrĂ€nnandet av VĂ€xjö (1570) samt under Kalmarkriget (1611–1613). Även 1644 omtalas danska hĂ€rjningar i vĂ€stra SmĂ„land. Sista gĂ„ngen danska trupper visade sig som fiender i smĂ„lĂ€ndska bygder var under Karl XI:s krig. Samtidigt innebar tiden efter Blekinge och SkĂ„ne införlivats i Sverige att det smĂ„lĂ€ndska kustlandskapet blev missgynnat genom att Kalmars roll som grĂ€nsbefĂ€stning övertogs av den nygrundade blekingestaden Karlskrona.

1800-talet blev ett omvÀlvande Ärhundrade för SmÄlands del. I mitten av seklet uppstod en frikyrkorörelse som stod i strid med Konventikelplakatet. Denna rörelse blev sÀrskilt stark i Jönköpings lÀn och gÄr under smeknamnet BibelbÀltet. Industrialiseringen kom igÄng tidigt i Jönköpings lÀn och delar av Kronobergs lÀn medan östra SmÄland med Kalmar lÀn halkade efter, framförallt för att stambanan hamnade lÄngt ifrÄn lÀnet och övrig jÀrnvÀgsutbyggnad kom igÄng sent. SmÄland var samtidigt hÀrjat av en stor nöd och fattigdom, det blev missvÀxtÄr under slutet av 1860-talet vilket bidrog starkt till att emigrationen ökade. SmÄland blev kÀnt som utvandrarnas land, nÄgot som gestaltades i litteraturen genom Vilhelm Mobergs tetralogi Utvandrarserien under 1900-talet.[11]

Sedan 1908 Àr vÀxten Linnea Borealis SmÄlands landskapsblomma.[12]

Företagande

[redigera | redigera wikitext]

Avvittringen lade grogrunden för bondeÀgda skogar och i sin tur för skogsbrukets framvÀxt vid sidan av jordbruket. 1700-talets utvecklade jÀrntrÄdsdragningsteknik ledde till framvÀxande metallindustri med nya produkter som hÄrnÄlar, kedjor, strumpstickor och sÀkerhetsnÄlar. Husqvarna utvecklades frÄn 1600-talets vapenfabrik till ledande tillverkare av sÄvÀl symaskiner som motorer, mopeder och allehanda jÀrnvaror. PÄ 1840-talet grundlades den internationellt framgÄngsrika Jönköpings tÀndsticksfabrik. SÄgverk, pappersbruk som Lessebo Handpappersbruk, glasbruk, trÀvaruindustrier och snickerier blev en bas för SmÄlands industrialisering och ledde under 1900-talet till vÀlkÀnda verksamheter som begreppet Glasriket, IKEA, Sveriges Àldsta möbelfabrik Gemla Möbler AB och kÀnda designföretag som Bruno Mathsson och KÀllemo. PÄ SmÄlÀndska höglandet skapades under tidigt 1900-tal en ny industriform frÀmst inriktad pÄ prefabricerade hus och annan byggnadsindustri. Dessa husföretag finns till stor del kvar Àn idag sÄsom Myresjöhus, SÀvsjö TrÀhus och Eksjöhus. I Finnveden i vÀstra SmÄland blev under 1900-talet smÄföretagandets sÄ kallade Gnosjöandan ett begrepp.

UtbildningsvÀsende

[redigera | redigera wikitext]

Utvecklingen av högskoleverksamheten i Sverige innebar att VĂ€xjö 1967 fick en filial till Lunds universitet, som 1977 blev en sjĂ€lvstĂ€ndig högskola och 1999 blev VĂ€xjö universitet. Detta sammanslogs 2010 med högskolan i Kalmar, som grundats 1977, till LinnĂ©universitetet, med verksamhet i bĂ„da stĂ€derna. Även i Jönköping grundades en högskola 1977, vilken ombildades till en stiftelsehögskola 1994. Den tog sig inför höstterminen 2015 namnet Jönköping University.[13]

Geografi

[redigera | redigera wikitext]

Topografi

[redigera | redigera wikitext]

SmĂ„land Ă€r ett av Sveriges sjörikaste landskap. Jordbruket var lĂ„ngt in pĂ„ 1800-talet huvudnĂ€ringen, inte minst pĂ„ den bördiga slĂ€tten i Södra Möre hĂ€rad söder om Kalmar. Den steniga morĂ€nmarken i de inre delarna av SmĂ„land hindrade bönderna frĂ„n att finna större odlingsytor. MĂ„nga myrar och mossar torrlades under 1800-talet för att vinna mark. Kusten mot Östersjön ligger till stor del vid Kalmarsund. Norr om detta ligger Misterhults och Tjusts skĂ€rgĂ„rdar. En stor del av SmĂ„lands inland, sĂ€rskilt i den norra halvan, ligger pĂ„ Sydsvenska höglandet.

I SmÄland finns öarna Bolmsö, Sirkön och Visingsö.

Hydrografi

[redigera | redigera wikitext]
Se Àven Lista över SmÄlands större sjöar.

Sjöar (bokstavsordning)

Klimat

[redigera | redigera wikitext]

SmĂ„land har ett ganska kontinentalt klimat med stora temperaturskillnader. Anledningen Ă€r att sydvĂ€stra SmĂ„land tĂ€cks av Sydsvenska höglandet som hindrar fuktig luft frĂ„n Atlanten att trĂ€nga in i landets östra delar. Uppe pĂ„ höglandet dĂ€remot Ă€r nederbörden hög med mycket regn och dimma eftersom vindarna frĂ„n havet pressas upp mot höglandet och nĂ€r luften Ă„ker högre upp kondenserar fukten och faller som nederbörd över höglandet. PĂ„ östra sidan om höglandet Ă€r nederbörden lĂ€gre eftersom den fuktiga vinden slĂ€ppt av fukten och dĂ€rför Ă€r varm och torr nĂ€r den sjunker ner mot havet igen. DĂ„ blĂ„ser vinden ned över östra SmĂ„land och ger högtrycksvĂ€der. MĂ„lilla, inte sĂ„ lĂ„ngt frĂ„n Hultsfred, ligger vid kanten av höglandet. DĂ€r har Sveriges högsta temperatur uppmĂ€tts: 38 grader den 29 juni 1947. (Rekordet delas med Ultuna i Uppland.)[14] En annan faktor som gör att det blir sĂ„ stora skillnader i temperatur Ă€r att MĂ„lilla ligger lĂ„ngt ifrĂ„n havet, samt att det inte finns nĂ„got större vattendrag eller nĂ„gon sjö i nĂ€rheten som skulle kunna jĂ€mna ut temperaturen. I MĂ„lilla har man Ă€ven uppmĂ€tt en av de lĂ€gsta temperaturerna i Götaland, −33,8 grader.[15] Tillsammans med vĂ€rmerekordet gör det att gapet mellan varmast och kallast Ă€r hela 71,8 grader. Majoriteten av SmĂ„land Ă€r i odlingszon 4 och 5.[16][17]

Styre och politik

[redigera | redigera wikitext]

Administrativ indelning

[redigera | redigera wikitext]

Indelningar före 1634

[redigera | redigera wikitext]

FrĂ„n 1100-talet fanns TiohĂ€rads lagsaga för "landen" i sydvĂ€st: Finnveden, VĂ€rend och Njudung. "Landen" i norr och öster ingick till 1559 i Östgöta lagsaga, för att dĂ€refter, förutom Kinda, bilda SmĂ„lands lagsaga, dit senast 1568 Mo hĂ€rad överfördes frĂ„n VĂ€stergötland. SmĂ„lands lagsaga slogs 1631 samman med Ölands lagsaga och bildade Kalmar lĂ€ns och Ölands lagsaga.[18]

FrÄn unionstiden fanns tidigt tvÄ slottslÀn: Kalmar slottslÀn och Rumlaborgs lÀn. Stegeholms lÀn bildades sedan ur Kalmar lÀn och Rumlaborgs lÀn eftertrÀddes pÄ 1540-talet av Jönköpings slottslÀn. Resten av SmÄland var sedan uppdelad i olika fögderier.

NĂ€r Linköpings stift bildades i början av 1100-talet omfattade det hela nuvarande SmĂ„land, med undantag av de delar av Mo hĂ€rad som tillhörde Skara stift. Senast 1170 bildades VĂ€xjö stift som inledningsmĂ€ssigt bara omfattade de fem hĂ€radena i VĂ€rend, men utökades 1555 med Finnvedens tre hĂ€rader, 1569 med VĂ€stra och Östra hĂ€rad i Njudung och 1607 med Vista och Tveta hĂ€rad.[19] 1603 bildades Kalmar stift av församlingarna i Handbörd, Möre, Öland och som en utbrytning ur Linköpings stift.

Indelningar frÄn 1634

[redigera | redigera wikitext]

1634 bildades Kalmar lĂ€n och SmĂ„lands lĂ€n, med var sin landshövding. Kalmar lĂ€n bildades av Kalmar slottslĂ€n, Tjust och Öland. SmĂ„lands lĂ€n av landen i TiohĂ€rads lagsaga och Jönköpings slottslĂ€n (landen Vedbo, Vista, Tveta samt Mo hĂ€rad).

SmĂ„lands lĂ€n delades 1639 i Jönköpings lĂ€n och Kronobergs lĂ€n men kom sedan i omgĂ„ngar vara förenade igen dĂ„ under namnet Jönköpings och Kronobergs lĂ€n. Detta kom sedan att i flera omgĂ„ngar delas och Ă„terskapas, dĂ€r de nĂ€r de var separata inte alltid hade samma omfattning som de nutida lĂ€nen. 1679–1680 kom Ă€ven omrĂ„det för nutida Kalmar lĂ€n ingĂ„ i ett storlĂ€n, kallat SmĂ„lands lĂ€n. De nutida lĂ€nen kom sedan att bli fristĂ„ende lĂ€n, med omfattning som den nutida, Kalmar lĂ€n frĂ„n 1680 och de andra tvĂ„ frĂ„n 1687.[20]

Vid kommunreformerna 1971/74 kom vissa delar av SmĂ„land att överföras till andra lĂ€n. I sydvĂ€st tillhör sedan 1974 smĂ„landsdelarna av Hylte kommun Hallands lĂ€n och i nordost tillhör sedan 1971 smĂ„landsdelarna av Valdemarsviks kommun och Åtvidabergs kommun Östergötlands lĂ€n.

Stiften i SmÄland i tiden efter 1634 var: Linköpings stift för församlingarna i Tjust, Sevede, Aspeland samt Vedbo, Skara stift för huvuddelen av församlingar i Mo hÀrad och VÀxjö stift för övriga delar. Före 1915 fanns Kalmar stift för församlingarna i Handbörd, Möre, vilka dÄ övergick i VÀxjö stift. Efter kommunreformen 1971/74 har nÄgra församlingar i grÀnsomrÄdena bytt stiftstillhörighet för att ge enhetlig tillhörighet inom kommunerna.

Övriga indelningar

[redigera | redigera wikitext]

Dessa Äterfinns i artiklarna för de respektive tre lÀnen Jönköpings lÀn, Kalmar lÀn och Kronobergs lÀn.

Befolkning

[redigera | redigera wikitext]

Demografi

[redigera | redigera wikitext]

Större tÀtorter

[redigera | redigera wikitext]

De största tÀtorterna i landskapet enligt SCB 2023:[21]

NrTÀtortFolkmÀngd
1Jönköping103 032
2VÀxjö74 052
3Kalmar42 622
4VĂ€stervik21 615
5VĂ€rnamo20 273
6Oskarshamn18 817
7NÀssjö18 639
8Ljungby16 076
9TranÄs14 611
10Vetlanda13 895
11Nybro13 584
12Eksjö11 077
13Älmhult11 053
14Gislaved10 029
15Alvesta9 172
16Bankeryd8 855
17Vimmerby8 176
18Lindsdal6 061
19Vaggeryd5 761
20Hultsfred5 614

SprÄk

[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: SmÄlÀndska

SmÄlÀndska Àr ett samlingsnamn pÄ de svenska dialekter som talas i SmÄland. Som exempel talas sÄ kallad "högsmÄlÀndska" i regionen öster om Jönköping och i norra Kalmar lÀn, i synnerhet i VÀstervik, Àr den traditionella dialekten sÄ kallad "VÀstervikska" eller "TjustsmÄlÀndska". Dialekterna i SmÄland delas grovt upp i ett nordöstligt dialektomrÄde, som pÄverkas av centralsvenska mÄl, och ett sydvÀstligt dialektomrÄde, med influenser frÄn Halland och SkÄne. Typiska dialektdrag i SmÄland Àr exempelvis att flera dialekter har tungrots-r, att flera dialekter byter ut "r" efter vokal ("moa" i stÀllet för "mor") och att "g" ofta byts ut mot "j" ("vÀj" i stÀllet för "vÀg" och "höj" i stÀllet för "hög" etc.).[22]

Fössta tossdan i mass

[redigera | redigera wikitext]

Fössta tossdan i mass, pÄ rikssvenska första torsdagen i mars, firas sedan 2010 som inofficiell högtidsdag för de smÄlÀndska dialekterna.[23] Dagen valdes för att den innehÄller mÄnga "R" före "S", vilket gör att frasen lyfter fram en sÀrprÀgel för flera smÄlÀndska dialekter, framför allt i omrÄdena kring Jönköping. Dagen kallas ocksÄ SmÄlands nationaldag.[24][25]

Ortnamn

[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Ortnamn i SmÄland

De Àldsta ortnamnen

[redigera | redigera wikitext]

Vissa ortnamn Àr speciella för SmÄland och delar av omgivande landskap. Exempel pÄ detta Àr namn som har efterleden -lösa, -mÄla och -ryd. Ortnamnen i SmÄland Àr, som i alla andra landskap i Sverige, dels osammansatta ortnamn och dels sammansatta. Av de sammansatta ortnamnen har de flesta tvÄ ordled, förled och efterled.

De Àldsta ortnamnen i SmÄland uppkom före vikingatiden. Dit hör sockennamnen pÄ -löv 'arvegods', -lösa 'glÀnta', -hem och -inge.[26]

-lösa kan betyda 'Àng, betesmark'. Förledet beskriver ofta terrÀngen. Efterledet -lösa finns bland annat i sockennamnet Förlösa. Bland namn pÄ tÀtorter, byar och gÄrdar finns Vassmolösa och SkÀggalösa. SistnÀmnda namn har som förled ett mansnamn SkÊgge.[27]

-löv har betydelsen 'gÄrd som nÄgon fÄtt i arv eller lÀmnat efter sig'. I SmÄland finns namnen pÄ -löv i Kronobergs lÀn och i Jönköpings lÀn. Exempel pÄ dessa namn Àr sockennamnen Adelöv, Skatelöv och Vederslöv.[28]

Lika gamla Ă€r namnen pĂ„ -hem.[26] Detta efterled har tvĂ„ olika betydelser. Det kan betyda 'bygd', 'bebyggelse', eller 'gĂ„rd' 'by'. Hit hör tvĂ„ sockennamn i norra Kalmar lĂ€n, Dalhem och Ålem.[29]

Ytterligare en namntyp frÄn samma tid Àr namn som slutar pÄ -inge, som Àr ett avledningssuffix och syftar pÄ invÄnare.[26] Ett exempel Àr BlÀdinge, Allbo hÀrad. I detta fall kallas invÄnarna 'blÀdingar' (med oklar betydelse.[30]

PÄ tidig vikingatid uppkom namn pÄ -sta(d), 'stÀlle, (gÄrds)plats)', som Alvesta och Angelstad. Vid den tiden uppkom ocksÄ namnen pÄ -by, '(gÄrd)samling', till exempel sockennamnet Arby. Vidare uppstod namnen pÄ -tomta och -tofta, 'hustomt'. I SmÄland har namnen pÄ -tomta en nordlig utbredning, som Högtomta i Tjust, medan namnen pÄ -tofta finns i södra SmÄland, som Bringetofta i VÀstra hÀrad.[26]

Vid slutet av vikingatiden och början av medeltiden uppkom namn pÄ -torp, 'nybygge'. NÀr dessa namn ursprungligen hade ett förled som slutade pÄ -a, kom namnen senare att sluta pÄ -arp, som Hakarp.[26] Vid denna tid uppkom ocksÄ namnen pÄ -ryd, till exempel Tingsryd, och namnen pÄ -rum, som Forserum.[26]

PĂ„ medeltiden kom namn pĂ„ -mĂ„la, som blev koncentrerade till östra SmĂ„land och utefter grĂ€nsen till Blekinge. Namnen pĂ„ -boda, finns framförallt i skogsbygderna, till exempel Emmaboda och -bo (av -boda), som Lessebo. Vid kusten -bo, som Gunnebo och FĂ„rbo. Namnen pĂ„ -hult, finns ofta, liksom namnen pĂ„ -boda, i skogstrakterna. Det gĂ€ller bland annat Älmhult, Skeppshult, och Lidhult. Men en del -hult finns rĂ€tt kustnĂ€ra, som Döderhult och Misterhult. I Uppvidinge hĂ€rad finns de, för detta omrĂ„de unika, namnen pĂ„ -skruv, till exempel Gullaskruv.[26]

NÀr jÀrnbruken, som senare ofta blev glasbruk, uppstod utmed strömt vatten i vattendrag, fick de ofta namn pÄ -fors, som Nissafors, eller -ström, som Klavreström.[26]

Speciella för kustlandet Àr namnen pÄ böte, som Bötsö hunöböte och Munkbötet. De namnen betecknar vÄrdkasar, som var ett signalsystem för SveavÀldet. [26].[31]

Vid kusten fanns fasta fiskeplatser, som betecknades som -stek, -stÀk, eller -verke, som MjÀrdestÀket och VerkebÀck.[26].[31]

I skogslandet finns speciella beteckningar för typer av skog, som -skögle 'ungskog', till exempel i Åskögle. För lövskog finns beteckningen hester, plats för lövtĂ€kt,[26] exempelvis Hestra.[32]

Kultur

[redigera | redigera wikitext]

Massmedier

[redigera | redigera wikitext]

Press och förlag

[redigera | redigera wikitext]

Dagstidningar i SmÄland

Radio och television

[redigera | redigera wikitext]

Bland kÀnda tv-personligheter Äterfinns Lennart Hyland.

Konstarter

[redigera | redigera wikitext]

Musik och dans

[redigera | redigera wikitext]

Den musik som vuxit fram kan knytas till de tre residensstÀderna i lÀnen i SmÄland. Redan pÄ 1600-talet hade bÄde VÀxjö och Kalmar ett blomstrande musikliv som var knutet till orternas gymnasier och kyrkor. I före detta VÀxjö stifts- och landsbibliotek finns till exempel stora samlingar med handskrivna musikalier frÄn bÄde 1500- och 1600-talen. PÄ 1600-talet verkade prÀsten och kantorn Israel Leimontinus i Kalmar, en man som gjort sig kÀnd för en koralsamling som han sammanstÀllde Är 1675. Under 1800-talet bildades musikaliska sÀllskap i Jönköping, Kalmar och VÀxjö och 1930 bildades en orkesterförening i Jönköping som hade sin grund i det musikaliska sÀllskap som bildades dÀr Är 1817. Men det musikaliska sÀllskapet i Jönköping gav ocksÄ upphov till en stor musikaliesamling som numer tillhör Brahegymnasiet.[23]

Kalmar Madrigalkör bildades Ă„r 1944 och var verksam till Ă„r 1970 och kammarorkestrarna Musica Vitae i VĂ€xjö och Camerata Roman i Oskarshamn bildades ocksĂ„ under 1900-talet. År 1991 invigdes ett nytt konserthus i VĂ€xjö, ritat av den danske arkitekten Ib Wibroe. Sedan Ă„r 1990 anvĂ€nds Kalmarsalen i gamla Ångkvarnen i Kalmar som konsertlokal och Ă„r 1990 invigdes ocksĂ„ ett nytt konserthus i Jönköping.[23]

PĂ„ landsbygden finns en tradition av blĂ„smusik, som sedan lĂ€nge Ă€r knuten till glasbruken. Musiktraditionerna i SmĂ„land skrevs ner redan under början av 1800-talet av bland annat L.F. RÀÀf och G.O. HyltĂ©n-Cavallius och senare av bland annat C.E. Södling. År 1992 bildades i VĂ€xjö SmĂ„lands folkmusik och blĂ„smusik samt SmĂ„lands musikarkiv, centrum för dokumentation och distribution av SmĂ„lands folkmusik och blĂ„smusik. År 1996 startade Visfestivalen i VĂ€stervik och mellan Ă„ren 1986 och 2009 anordnades Sveriges lĂ€nge största rockmusikfestival, Hultsfredsfestivalen.[23]

Bland kÀnda musiker Äterfinns; Anki Albertsson (artist), Alice Babs (hovsÄngerska), Karl-Birger Blomdahl (kompositör), Andreas Carlsson (lÄtskrivare), Andreas Dregen (Rockartist, gitarrist och lÄtskrivare), Agnetha FÀltskog (sÄngerska, medlem i Abba), Malin Hartelius (operasÄngerska), Ola Magnell (musiker, lÄtskrivare), Eddie Meduza (artist), Christina Nilsson Casa de Miranda (operasÄngerska), Charlotte Perrelli (sÄngerska), Lena Philipsson (sÄngerska), Johan Helmich Roman (tonsÀttare, "den svenska musikens fader"), Uno Svenningsson (sÄngare), Björn Ulvaeus (musiker/lÄtskrivare, medlem i Abba), Göran Söllscher (gitarrist, professor) , Ola Salo (sÄngare, medlem i The Ark) och Sven-Eric Johanson (tonsÀttare).

Bildkonst

[redigera | redigera wikitext]

Bland kÀnda konstnÀrer och skulptörer Äterfinns John Bauer (konstnÀr), Gabriel Burmeister (konstnÀr och grafiker), Albert Engström ( konstnÀr, författare), Hans Alexander Gerlanius (konstnÀr), Sven Ljungberg (konstnÀr), Jenny Nyström (konstnÀr) och Axel Peterson (Döderhultarn) (trÀskulptör).

Litteratur

[redigera | redigera wikitext]

År 1707 föddes Carl von LinnĂ© i Stenbrohult, frĂ„n Ă„r 1810 hade Erik Johan Stagnelius sitt förĂ€ldrahem i Kalmar och Ă„r 1824 blev Esaias TegnĂ©r biskop i VĂ€xjö. TegnĂ©r skrev senare om ett smĂ„lĂ€ndskt bondbröllop i boken ”Kronbruden” . Författaren Carl Jonas Love Almqvist anslog tonen för den smĂ„lĂ€ndska litteraturen Ă„r 1838 genom sin essĂ€ ”Svenska fattigdomens betydelse”. I romanen Vapensmeden frĂ„n Ă„r 1891 beskriver Viktor Rydberg sin uppvĂ€xtmiljö i Jönköping och Albert Engström beskrev sin uppvĂ€xtmiljö i Hult utanför Eksjö. I romanen Åsa-Hanna frĂ„n Ă„r 1918 beskriver Elin WĂ€gner miljön hos morförĂ€ldrarna i Tolg, senare bosatte hon sig i grannsocknen Berg, en miljö hon flera gĂ„nger beskrivit i ett flertal romaner. Vilhelm Moberg vĂ€xte upp i MoshultamĂ„la och har i olika verk skrivit berĂ€ttelser som skildrar livet för den smĂ„lĂ€ndska allmogen. Hans mest kĂ€nda verk Ă€r Raskens som skildrar indelta soldater, Rid i natt! som skildrar motstĂ„ndet mot adelsvĂ€ldet pĂ„ 1600-talet (en metafor för kampen mot nazismen) och utvandrareposet som tar avstamp i emigrationen frĂ„n södra SmĂ„land till USA.[23]

Författarna Johan Alfred Göth, Ivar Ljungquist, Harry Sjöman, Folke Fridell, Gunnar Adolfsson och Hans Hergin beskriver genuina SmĂ„landsmiljöer i sina böcker medan Fritiof Nilsson Piraten skrev drĂ„pliga noveller med erfarenheter frĂ„n hans tio Ă„r som advokat i TranĂ„s. PĂ€r Lagerkvist, uppvuxen vid jĂ€rnvĂ€gsstationen i VĂ€xjö, Ă€r landskapets frĂ€msta lyriker men ocksĂ„ prosaist och dramatiker. Sigfrid Lindström, Josef Oliv, Helmer V. Nyberg, Karl Vennberg och Ulla Olin Ă€r andra namnkunniga lyriker med anknytning till SmĂ„land. Den vĂ€rldskĂ€nda författarinnan Astrid Lindgren var frĂ„n Vimmerby. Andra folkliga skribenter Ă€r Åsa-Nisse-författaren Stig Cederholm och lyrikern Josef Högstedt (”PĂ€lle NĂ€ver”). Sandro Key-Åberg och Torgny Lindgren Ă€r exempel pĂ„ författare som flyttat till SmĂ„land.[23]

Bland andra kÀnda författare och författarinnor Äterfinns Karin Alvtegen, Alf Henrikson, Lina Sandell, Karl Vennberg, Ann-Charlotte Persson och Margareta Strömstedt.

Idrott

[redigera | redigera wikitext]

Den mest framgĂ„ngsrika fotbollsklubben i SmĂ„land, utan jĂ€mförelse, Ă€r Östers IF med sina 4 SM-guld och ett guld i svenska cupen. Ishockey Ă€r en stor sport i SmĂ„land med bland annat HV71 som vunnit fem SM-guld och VĂ€xjö Lakers med sina 4 SM-guld. I bandy mĂ€rks Vetlanda BK med 3 SM-guld pĂ„ 7 finaler.

Bland kĂ€nda idrottare Ă„terfinns Mats Wilander (tennisspelare), Tommy Svensson (fotbollstrĂ€nare, förbundskapten), Thomas Ravelli (fotbollsspelare), Pehr Henrik Ling (skald, "den svenska gymnastikens fader"), Stefan Liv (ishockeyspelare), Camilla Johansson (trestegshoppare), Erik Karlsson (ishockeyspelare), Johan Davidsson (ishockeyspelare), Stefan Edberg (tennisspelare), Johan FranzĂ©n (ishockeyspelare), Jonas Björkman (tennisspelare) och Carolina KlĂŒft (friidrottare).

Bilder

[redigera | redigera wikitext]

Se Àven

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ VĂ€ttern ligger endast delvis i SmĂ„land.
  2. ↑ ”FolkmĂ€ngd i landskapen den 31 december 2024”. Statistiska centralbyrĂ„n. 21 mars 2025. https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning-och-levnadsforhallanden/befolkningens-sammansattning-och-utveckling/befolkningsstatistik/pong/tabell-och-diagram/folkmangd-och-befolkningsforandringar---helarsstatistik/folkmangd-i-landskapen-den-31-december-2024/. LĂ€st 23 november 2025.
  3. ↑ Mats Wahlberg, red (2003). Svenskt ortnamnslexikon. Uppsala: Institutet för sprĂ„k och folkminnen. Libris 8998039. ISBN 91-7229-020-X. https://isof.diva-portal.org/smash/get/diva2:1175717/FULLTEXT02.pdf
  4. ↑ Lars-Olof Larsson, Land och lĂ€n under kristendomens millennium. IngĂ„r i: Landen kring sjöarna, red. Lennart Johansson, Kronobergsboken 1999-2000. VĂ€xjö 1999. sid 66–67.
  5. ↑ ”LĂ€nets förhistoria”. Kulturparken SmĂ„land. Arkiverad frĂ„n originalet den 10 december 2022. https://web.archive.org/web/20221210080752/https://kulturparkensmaland.se/kunskapsbank/arkeologi/lanets-forhistoria/. LĂ€st 11 december 2023.
  6. ↑ ”Tingby 4:1. En kustboplats frĂ„n mesolitikum. Dörby socken, SmĂ„land. Per Nilsson Eeva Rajala Ebbe Westergren - PDF Gratis nedladdning”. docplayer.se. Arkiverad frĂ„n originalet den 20 juli 2023. https://web.archive.org/web/20230720162227/https://docplayer.se/14567647-Tingby-4-1-en-kustboplats-fran-mesolitikum-dorby-socken-smaland-per-nilsson-eeva-rajala-ebbe-westergren.html. LĂ€st 20 juli 2023.
  7. ↑ ”HĂ€llkistor och odlingsspĂ„r kring Römninge”. LĂ€nsstyrelsen Kronoberg. https://www.lansstyrelsen.se/download/18.6ae610001636c9c68e540b61/1530169009357/Skrift%20om%20riksintresset%20R%C3%B6mningen.pdf. LĂ€st 20 juli 2023.
  8. ↑ ”Ett röse, Limmerör i Ö.TorsĂ„s sn. .”. digitaltmuseum.se. https://digitaltmuseum.se/021016674842/ett-rose-limmeror-i-o-torsas-sn. LĂ€st 14 september 2024.
  9. ↑ ”SmĂ„land (förhistoria)”. Nationalencyklopedin band 17. 1995. sid. 7-8. LĂ€st 20 juli 2023
  10. ↑ ”SmĂ„land och Öland”. www.raa.se. 24 augusti 2017. https://www.raa.se/kulturarv/runor-och-runstenar/runstenar-i-sverige/smaland-och-oland/. LĂ€st 20 juli 2023.
  11. 1 2 3
    Den hĂ€r artikeln Ă€r helt eller delvis baserad pĂ„ material frĂ„n Nordisk familjebok, SmĂ„land, Historia, 1904–1926.
  12. ↑ Broberg, Gunnar (2019). Mannen som ordnade naturen: en biografi över Carl von LinnĂ©. Natur & Kultur. sid. 25. ISBN 978-91-27-15388-2. LĂ€st 15 mars 2025
  13. ↑ Rebecca Nygren (3 juni 2016). ”University eller högskola” (pĂ„ svenska). J-nytt. Arkiverad frĂ„n originalet den 12 september 2017. https://web.archive.org/web/20170912192309/https://www.jnytt.se/article/university-eller-hogskola/. LĂ€st 12 september 2017.
  14. ↑ ”Svenska temperaturrekord”. SMHI. 14 november 2011. Arkiverad frĂ„n originalet den 15 augusti 2017. https://web.archive.org/web/20170815175701/http://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/svenska-temperaturrekord-1.5792. LĂ€st 4 februari 2017.
  15. ↑ ”Rekordkallt i MĂ„lilla”. Barometern. 7 februari 2012. https://www.barometern.se/hultsfred/rekordkallt-i-malilla/. LĂ€st 21 juli 2023.
  16. ↑ ”Zonkarta över Sverige”. Björkhaga. 7 juni 2023. Arkiverad frĂ„n originalet den 5 juli 2024. https://web.archive.org/web/20240705123142/https://bjorkhaga.se/wp-content/uploads/2020/12/Zonkarta.pdf. LĂ€st 1 juni 2025.
  17. ↑ ”Interaktiv zonkarta: Odlingszoner”. Zonkartan. https://zonkartan.se/. LĂ€st 1 juni 2025.
  18. ↑ Carlquist, Gunnar (red.) (1947–1955). ”TiohĂ€rad”. Svensk uppslagsbok (2). Malmö: Baltiska förlaget. Libris 11112
  19. ↑ Carlquist, Gunnar (red.) (1947–1955). ”VĂ€xjö stift”. Svensk uppslagsbok (2). Malmö: Baltiska förlaget. Libris 11112
  20. ↑ Carlquist, Gunnar (red.) (1947–1955). ”Jönköpings lĂ€n, Kalmar lĂ€n, Kronobergs lĂ€n”. Svensk uppslagsbok (2). Malmö: Baltiska förlaget. Libris 11112
  21. ↑ SCB Regina Web Map
  22. ↑ SmĂ„land i Nationalencyklopedin
  23. 1 2 3 4 5 6 ”Fössta tossdan i mass”. www.isof.se. https://www.isof.se/lar-dig-mer/kunskapsbanker/lar-dig-mer-om-arets-namn-och-handelser/handelser/fossta-tossdan-i-mass. LĂ€st 11 mars 2023.
  24. ↑ ”En smĂ„lĂ€ndsk festdag i början av mars”. Institutet för sprĂ„k och folkminnen. 5 mars 2025. https://www.isof.se/dialekter/pa-gang/dialektbloggen/inlagg/2025-03-05-en-smalandsk-festdag-i-borjan-av-mars. LĂ€st 27 oktober 2025.
  25. ↑ Appelgren, Oscar (4 mars 2021). ”SmĂ„lands Nationaldag idag – sĂ„ blev ”Fössta tossdan i mass” ett stort fenomen”. VXOnews. https://www.allas.se/samhalle/darfor-firas-fossta-tossdan-i-mass/8280386. LĂ€st 11 mars 2023.
  26. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 Nationalencyklopedin. Bd 17. HöganĂ€s: Bra böcker. 1995. sid. 5–6, SmĂ„land. ISBN 91-7024-619-X
  27. ↑ Ortnamn i SmĂ„land. Stockholm: Almqvist & Wiksell förlag AB. 1995. sid. 45. ISBN 91-20-07029-2
  28. ↑ Svenskt ortnamnslexikon. Uppsala: SprĂ„k- och folkminnesinstitutet (SOFI). 2003. sid. 345 (Vederslöv). Libris 8998039. ISBN 91-7229-020-X. https://archive.org/details/svensktortnamnsl0000unse
  29. ↑ Svenskt ortnamnslexikon. Uppsala: SprĂ„k- och folkminnesinstitutet (SOFI). 2003. sid. 379 (Ålem). Libris 8998039. ISBN 91-7229-020-X. https://archive.org/details/svensktortnamnsl0000unse
  30. ↑ Svenskt ortnamnslexikon. Uppsala: SprĂ„k- och folkminnesinstitutet (SOFI). 2003. sid. 39 (BlĂ€dinge). Libris 8998039. ISBN 91-7229-020-X. https://archive.org/details/svensktortnamnsl0000unse
  31. 1 2 Ortnamn i SmÄland. Stockholm: Almqvist & Wiksell förlag AB. 1995. sid. 117. ISBN 91-20-07029-2
  32. ↑ Ortnamn i SmĂ„land. Stockholm: Almqvist & Wiksell förlag AB. 1995. sid. 124. ISBN 91-20-07029-2

Vidare lÀsning

[redigera | redigera wikitext]

Bibliografier

[redigera | redigera wikitext]
v ‱ r
Sverige Sveriges landskap
Götaland
Blekinge · BohuslĂ€n · Dalsland · Gotland · Halland · SkĂ„ne · SmĂ„land · VĂ€stergötland · Öland · Östergötland
Sveriges riksvapen
Norrland
Svealand
Dalarna · NÀrke · Södermanland · Uppland · VÀrmland · VÀstmanland
HĂ€mtad frĂ„n ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=SmĂ„land&oldid=59828357”