Aln
Aln (fornsvenska alin; ytterst frÄn protoindoeuropeiska el-, armbÄge, underarm) Àr ett Àldre lÀngdmÄtt som funnits i olika varianter genom historien. Den ursprungliga betydelsen Àr "armen frÄn bÄgen till spetsen av lÄngfingret". Enheten Àr idag inte i allmÀnt bruk inom nÄgot vÀlkÀnt mÄttsystem.
En romersk aln kallades ulna, vilket Àven Àr den medicinska termen för armbÄgsbenet.
 |
Wiktionary har en ordboksartikel om aln. |
MÄtt i olika lÀnder
[redigera | redigera wikitext]Danmark
[redigera | redigera wikitext]En dansk aln var 0,562152Â meter.
Forntidens Egypten
[redigera | redigera wikitext]I det forntida Egypten anvÀndes lÀngdenheten kubit,[a] som fanns i tvÄ olika utföranden. Den ena var cirka 52 cm lÄng (kunglig kubit) och delades i sju handsbredder (à fyra fingerbredder) och den andra (profan, eller vanlig, kubit) som var ungefÀr 45 cm lÄng (motsvarande sex handsbredder). TvÄ profana kubit motsvarar sÄledes ungefÀr tre antika fot. Detta kubitmÄtt Àr grunden, Àven om lÀngden har varierat, för de senare alnmÄtten.[2]
Gamla testamentet
[redigera | redigera wikitext]Det brukar allmÀnt anses att en aln i Gamla testamentet motsvarade ungefÀr 18 tum, dvs lite drygt 45 cm eller en knapp halvmeter.[3]
Antikens Grekland
[redigera | redigera wikitext]I antikens Grekland anvÀndes ett alnmÄtt som var 1,5 fot = 24 dactylos (fingrar). En grekisk aln motsvarade 46,3 cm.[2]
Norge
[redigera | redigera wikitext]| Ă r | 1274 | 1541 | 1683 | 1824 |
|---|---|---|---|---|
| Aln | 55,3 cm | 63,26 cm | 62,94 cm | 62,75 cm |
Romarriket
[redigera | redigera wikitext]I Romarriket började man anvÀnda grekiska mÄtt ungefÀr Är 300 f.Kr. Den romerska lÀngdenheten fot var ungefÀr 0,2957 meter och delades in i 12 uncia (motsv. tum) eller, i tekniska sammanhang, 16 digit (fingrar). En romersk aln, cubitus, var 24 digit, det vill sÀga ungefÀr 44,4 cm.[2]
Ryssland
[redigera | redigera wikitext]Aln (pĂ„ ryska: Đ»ĐŸĐșĐŸŃŃ, lokot, har Ă€ven betydelsen armbĂ„ge) Ă€r en gammalrysk mĂ„ttenhet, som omnĂ€mns i litteraturen frĂ„n 1000-talet. Alnen fanns i flera varianter â ofullstĂ€ndig aln, tvĂ„handsaln, stor aln. Stor aln Ă€r armens lĂ€ngd frĂ„n axeln, och trĂ€ngde undan den ursprungliga vanliga alnen. PĂ„ sĂ„ vis blev mĂ„ttets namn (kroppsdelen armbĂ„ge) mĂ„ttstockens beteckning. Dagens betydelse av termen âalnâ, som armbĂ„ge och led, finns i skriftliga kĂ€llor frĂ„n mitten av 1400-talet.
Aln anvÀndes bÄde som officiellt mÄtt inom handeln och i folkets vardagsliv. Ivan-alnen var ett officiellt lÀngdmÄtt i Novgorod. Fragment av mÄttstavar hittades under de arkeologiska utgrÀvningarna i Novgorod Är 1955. Det Àr en rundstav av entrÀ med jÀmnt avskurna Àndar. Dess yta hade blivit blankpolerad av lÄngvarig anvÀndning. Stavens lÀngd Àr 54,7 centimeter och daterade till mellan 1000 och 1100-talet.
FrÄn 1500-talet trÀngdes alnmÄttet gradvis undan av lÀngdmÄttet arsjin, som motsvaras av 0,7112 meter. [4]
Storbritannien
[redigera | redigera wikitext]En engelsk aln, ell, Àr definierad som 45 inch, eller 1,143 meter. Detta mÄtt fortsatte anvÀndas bland skrÀddare in pÄ 1900-talet. HÀr förekom Àven flamsk aln som motsvarade 0,6855 meter och fransk aln som motsvarade 1,3716 meter.[5]
Sverige
[redigera | redigera wikitext]Redan i de gamla svenska landskapslagarna anvĂ€ndes aln som mĂ„ttenhet. Ăven det redskap, alnmĂ„ttet, med vilket denna lĂ€ngd mĂ€ttes, kallades aln.
MÄttet aln blev senare standardiserat och fortsatte att vara i bruk tills metersystemet infördes 1889. En aln indelades i 2 fot = 4 kvarter = 24 verktum à 24,74175 mm. 3 alnar var en famn och 18 000 alnar var en svensk gammal mil (10 688 m). Alnen var enligt denna definition 0,593808 meter lÄng. Verktum (12 per fot) Àndrades till decimaltum, Àven kallad nytum (10 per fot, med motsvarande ökning i lÀngden av 1 tum, 29,6904 mm).
AlnmÄttet var olika pÄ olika platser, och dess lÀngd Àndrades flera gÄnger.
Fynd frÄn Gotland visar att alnen dÀr var 55,4 cm. I VÀstergötland anvÀndes en aln pÄ 64 cm. Tomtuppgifter i Stockholm visar att dÀr under medeltiden anvÀndes en aln om 52,5 cm.[6]
Det Àldsta kÀnda alnmÄtt var Rydaholmsalnen (Rijholmsalnen), som var uppsatt pÄ dörren till Rydaholms kyrka i Jönköpings lÀn. Den förstördes 1621 och ersattes med en ny 1664. Rydaholmsalnen anvÀndes redan omkring Är 1100 i SkÄne som byggnadsaln. Genom kungliga förordningar 1524 och 1582 bestÀmdes att den skulle gÀlla för hela SmÄland. PÄ riksdagen i Norrköping 1604 fick Karl IX i uppdrag att "rÀtta" alla slags mÄtt, mÄl och vikt. Det beslutades att det svenska alnmÄttet skall vara lika med Rydaholmsalnen och att edsvurna smeder skulle tillsÀttas i alla stÀder för att göra alnmÄtten.
Karl IX hade redan före 1605 lÄtit göra en aln efter den gamla Rydaholmsalnen och fÀsta den pÄ dörren till Stockholms rÄdhus. Denna aln, som senare kallades Stockholmsalnen och frÄn 1605 pÄbjöds sÄsom rikslikare jÀmte Rydaholmsalnen, var 0,5934 meter lÄng. Den nyare Rydaholmsalnen var cirka 1 % lÀngre Àn Stockholmsalnen. Georg Stiernhielm gav Stockholmsalnen namnet Linea Carolina. Alnens vÀxlande storlek i olika landsdelar Ästadkom Ätskillig villervalla. Allmogen klagade vid riksdagarna. Nya förordningar utfÀrdades 1733 och 1737. 1855 blev foten grundmÄtt i stÀllet för alnen.[7] NÀr metersystemet 1889 fastslogs som ensamt lÀngdmÄttsystem (efter införande av systemet 1879[8]), slutade alnen anvÀndas i officiella sammanhang.
En svensk aln var lika med 0,94607 av den danska, norska och preussiska eller rhenlÀndska alnen samt 0,4997 av den franska alnen (aune, definierad 1742 till 1,18845 m). En svensk aln pÄ 0,593808 meter motsvarade 2,6323 Paris-fot.
| StÄng | Famn | Aln | Fot | Kvarter | Verktum | Verklinje | Meter |
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| 1 | 1 2/3 | 5 | 10 | 20 | 120 | 1440 | 2,96892 |
| 1 | 3 | 6 | 12 | 72 | 864 | 1,781352 | |
| 1 | 2 | 4 | 24 | 288 | 0,593784 | ||
| 1 | 2 | 12 | 144 | 0,296892 | |||
| 1 | 6 | 72 | 0,148446 | ||||
| 1 | 12 | 0,024741 | |||||
| 1 | 0,00206175 |
Alnen var de Àldre lÀngdmÄttens huvudmÄtt.[9]
Tyskland/Frankrike
[redigera | redigera wikitext]I Europa utvecklades mĂ„nga lokala variationer, nĂ„gra sĂ„ korta som 0,554 meter (i Landau[förtydliga] i nuvarande Tyskland) eller sĂ„ lĂ„nga som 1,949 meter (i Dinan, CĂŽtesâduâNord i nuvarande Frankrike). Den preussiska alnen var 0,6669 meter och Hamburgeralnen 0,57314 meter. FrĂ„n 1500-talet till 1700-talet angavs en fransk aln, aune, vanligen till 3 pied, 7 pouce och 8 lignes, men faststĂ€lldes 1742 av den franska akademien till 3 pied, 7 pouce och 10 5/6 lignes, eller omkring 1,188 45 meter kallad "Aune de Paris". Denna aln vann Ă€ven insteg i Tyskland och Schweiz, dĂ€r den benĂ€mndes stab.
Under övergÄngen till metersystemet anvÀndes de sÄ kallade "aune métrique" som var 1,2 meter. I Belgien har senare aune anvÀnts som benÀmning pÄ en meter.[10]
Se Àven
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]
Den hĂ€r artikeln Ă€r helt eller delvis baserad pĂ„ material frĂ„n Nordisk familjebok, Aln, 1904â1926.
Kommentarer
[redigera | redigera wikitext]KĂ€llnoter
[redigera | redigera wikitext]- â "cubitus". NE.se. LĂ€st 29 december 2013.
- 1 2 3 Rolf Ohlon, Gamla mĂ„tt och nya, 1974, sid. 10â15. ISBN 91-7198-013-X.
- â âNoas ark och Bibelns mĂ„ttâ. Allt om Bibeln. https://www.alltombibeln.se/bibelfragan/noasark.htm. LĂ€st 21 november 2023.
- â Franz Mozhnik: Lehrbuch des gesammten Rechnens fĂŒr die vierte Classe der Hauptschulen in den k.k. Staaten. Im Verlage der k.k. SchulbĂŒcher VerschleiĂ-Administration bey St. Anna in der Johannisgasse, Wien 1848
- â Carlquist, Gunnar, red (1931). Svensk uppslagsbok. Bd 8. Malmö: Svensk uppslagsbok AB. sid. 455
- â Gamla mĂ„tt och Nya, Rolf Ohlon s. 36.
- â âĂldre svenska lĂ€ngdmĂ„tt och ytmĂ„ttâ. www.ukforsk.se. http://www.ukforsk.se/subjects/enheter.htm. LĂ€st 15 september 2022.
- â âaln - Uppslagsverk - NE.seâ. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/aln. LĂ€st 15 september 2022.
- â Carlsson, Albert W (1993). Med mĂ„tt mĂ€tt : svenska och utlĂ€ndska mĂ„tt genom tiderna (2., oförĂ€ndr. utg). Stockholm: LT. sid. 31. Libris 7253576. ISBN 9136031577
- â Carlquist, Gunnar, red (1929). Svensk uppslagsbok. Bd 2. Malmö: Baltiska förlaget AB. sid. 784
| ||||||||||||||||||||
